Titel: ARMY OF DARKNESS
Genre: Skräck, Komedi
Regissör: Sam Raimi
Skådespelare:

• Bruce Campbell
• Embeth Davidtz
• Bridget Fonda

Produktionsår: 1993
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 25 minuter
Textning:

• Svenska

Tal: Franska
Extramaterial:

• Njutafilms Trailershow
• Borttagna Scener
• Biografier
• Trivia

Distributör: Studio S Entertainment
Butik: SubDVD
UPC-kod: 7350036721138
Skribent: Filip Broman

HANDLING
Ash historia sträcker sig längre bak än i historien i ARMY OF DARKNESS. Det är den tredje filmen i serien men börjar med att Ash hamnar i det medeltida England efter han sögs in ett stort svart hål i film i Evil Dead 2 slutminuter.
Efter att ha slagit sig ur Kung Arthurs kedjor genom att använda sina klassiska vapen, hagelbössan och motorsågen, så gör han deal med borgens trollkarl som innebär att han ska ta sig till det fördömda landet och återta den beryktade ”Necronomicon”. Enligt rykten ska den kunna skicka honom hem igen. Men nonchalant och arrogant som han är så struntar han i trollkarlens instruktioner hur han ska gå till väga och råkar på så sätt återuppväcker en armé med skelett ledda av ingen mindre än hans egen klon som nu är på marsch mot den som har boken i sin ägo.
Ash måste nu rannsaka sig själv, ska han åka hem eller ska han stanna och städa upp oredan han har orsakat?

AUDIO / VIDEO
Till det tekniska då, bilden visas i det klassiska Anamorfisk Widescreen, 1.85:1 och övergången från video till dvd har gjorts bra för bilden ser fortfarande väldigt bra ut. Det som man kan vara lite kritisk till är att filmens effekter varierar väldigt mycket i kvalité vissa saker är oerhört billigt och inte särskilt välgjorda medan vissa effekter är till och med i dagens mått väldigt bra. T.ex. när Ash klonas eller när miniversionerna av honom går amok. Men eftersom det just denna film det är så är detta helt förlåtet. Debatten om att kultfilmer kommer undan med mer saker än andra filmer är dock en debatt som jag överlåter till någon annan att ta.
Den klassiska åkningen föreställandes monstret i skogen förekommer även i den tredje filmen och förknippas nästan lika mycket med filmerna som Ash gör.

Ljudet i filmen kommer med Dolby Digital 5.1 som inte går att ändra på till något annat så för den som sitter med ett surroundsystem som är fetare än så får nöja sig med att inte kunna använda sin anläggning till max.
Rent ljudmässigt så är det stämningsfull musik kombinerat med mäktiga ljudinslag, exv. när Ash skjuter med sin hagelbössa. Även här har övergången från video till dvd sköts väldigt bra.

EXTRAMATERIAL
Denna DVD-utgåva är fullsmockad med grymt extramaterial. Vi börjar med lite lättsamma trailers från andra filmer från Studio S samt trailern för ARMY OF DARKNESS för att sedan följa upp med Sam Raimis och Bruce Campbells biografier.
Det är nu det börjar bli lite mer intressant för man har även lagt till en trivia om filmen som åtminstone jag tycker är både intressant och underhållande.
Som grädde på moset så har utgivarna slängt med bortklippta scener vilka innehåller bland annat en alternativ inledning.

SAMMANFATTNING
ARMY OF DARKNESS är som sagt den tredje och än så länge sista delen i Ash äventyr och är enligt min mening en väldigt bra uppföljare. Bruce Campbell är lika grym som alltid och levererar oneliner efter oneliner som ingen annan hade kunnat. Jag förstår inte hur killen inte kunnat få stora skådespelarroller.
Nog pratat om Bruce, vi vet alla att han är kung när det kommer till att agera i en B-film.
Filmen i sig tycker jag är helt fantastisk om än lite annorlunda än de två övriga filmer då den innehåller betydligt mer komiska inslag. Enligt min mening skulle man kunna säga att den humoristiska nivån i de tre filmerna ökar för varje film. Nu säger jag inte att det är något fel med detta, jag har legat dubbelvikt vid flera tillfällen när jag sett denna underbara film men för den som vill skrämd så är nog inte detta rätt film även om de som är lite yngre kan tycka att vissa saker i filmen ter sig lite läskiga.
När det kommer till filmens effekter så är det precis som jag skriver under Audio/Video att kvalitén varierar väldigt mycket men jag tycker att det är bara en del av filmens charm och de lätt överdrivna mängderna blod hör filmen till.
Trots att det är EVIL DEAD 3 vi pratar om så kan jag inte enbart rosa filmen. Den har sina dåliga sidor också och det som jag stör mig mest på, som jag även finner irriterande i EVIL DEAD 2 är att storyn i inledningsscenen där man får se hur han hamnade där han är faktiskt inte stämmer överens med vad som hände i EVIL DEAD 2. Om man dock läser trivian så står det förklarat att Raimi inte ville ha med någon flashback alls utan att det var Universal som krävde det då man ansåg att det var nödvändigt för att återanknyta till de två tidigare filmerna. Om det sedan var lathet, hämnd eller någon annan anledning som gjorde att det blev så, i min mening, dåligt gjort går det bara att spekulera i.

ARMY OF DARKNESS är inte enbart riddare, monster och grymma oneliners, det finns även starka värderingar i filmen nämligen att göra vad som är rätt och inte bara tänka på sig själv.

Mannen som ligger bakom ARMY OF DARKNESS är, som alla skräckfilmsälskare borde känna till, ingen mindre än Sam Raimi. För den som inte är så insatt i vem denna ikon är så är det han som ligger bakom den kultförklarade b-skräckistrilogin EVIL DEAD, EVIL DEAD 2 samt filmen som recensionen handlar om, EVIL DEAD 3: ARMY OF DARKNESS.
Det stannade dock inte där för honom utan han har även gjort sig ett stort namn i Hollywood då han fick uppdraget att regissera SPINDELMANNEN-filmerna med Tobey Maguire i titelrollen för att tidigare i år gå tillbaka till det han blev känd för i form av DRAG ME TO HELL. De närmaste åren kommer han ha fullt upp med filmer som WARCRAFT – THE MOVIE, SPIDERMAN 4 samt en ny EVIL DEAD-film.
Om det är någon som mindre behöver presenteras än Sam Raimi så är det den nog ännu mer kultförklarade Bruce Campbell som axlar rollen som Ash, mannen med motorsåg istället för ena handen. Campbell har synts i en mängd både stora filmer som SPIDERMAN 1-3, LADYKILLERS och i lite mer smala filmer som den fullkompligt lysande BUBBA HO-TEP.
I dagsläget kan man se honom i actionserien BURN NOTICE och actionkomedi MY NAME IS BRUCE där han spelar sig själv som avdankad skådis.
Campbells kvinnliga motspelerska är ingen mindre än Embeth Davidtz som även hon inte har legat på latsidan efter ARMY OF DARKNESS. Man har under åren som följde kunnat se henne i filmer som SCHINDLERS LIST, MATILDA och BRIDGET JONES DAGBOK.
I dagsläget har hon en återkommande roll i David Duchovnys succéserie CALIFORNICATION.
Bridget Fonda som har rollen som Ashs flickvän är mest känd som dottern till Hollywoodgiganten Peter Fonda men har synts i en rad stora filmer som Tarantinos JACKIE BROWN, KISS OF THE DRAGON med Jet Li, och GUDFADERN del 3.

Sam Raimis trilogi ligger i en helt egen klass och jag har inte sett något som skulle likna ARMY OF DARKNESS. Om man däremot gillar den så måste man helt enkelt se både EVIL DEAD och EVIL DEAD 2. Jag har även hört ryktesväg att Raimis senaste skapelse DRAG ME TO HELL ska ligga i samma klass även den.

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett ARMY OF DARKNESS:

• ”cheese”-iga raggningsrepliker funkar på medeltidsbrudar!
• En medeltida smed kan laga en bilmotor!
• Motorsåg och hagelbössa är jävligt häftigt!

Tre saker att se fram emot i filmen

• Bruce Campbell i sitt esse!
• En pelare med blod!
• En grande finale sällan skådad!

”Han kom till en försvunnen tid full av magi och ridderlighet med motorsåg, hagelbössa och ett dåligt humör”

Ett STORT tack till Studio S Entertainment för recensionmaterialet!

Titel: SVINET
Genre: Drama, Art House
Regissör: Thierry Zéno
Skådespelare:

• Dominique Garny
• ”Lilla Grisen”

Produktionsår: 1974
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 21 minuter
Textning:

• N/A

Tal: Stumfilm
Extramaterial:

• Njutafilms Trailershow

Distributör: Njutafilms
Butik: SubDVD
UPC-kod: 3 387010 014812
Skribent: Jan Kjellin

HANDLING
En man lever ensam på en förfallen gård tillsammans med några kalkoner, ankor, höns och en gris. I sin ensamhet sorterar han glasburkar, bajsar i en balja och förgriper han sig sexuellt på grisen, varpå hon så småningom föder trillingar. Nu är det dags för mannen att rycka upp sig och uppfostra dem på rätt sätt. Men är han verkligen mogen för denna ansvarsfulla uppgift?

AUDIO / VIDEO
Filmen är inspelad i svartvitt, helbildsformat (1.37:1) och dess ålder syns genom den stora mängd repor och skräp som konstant flimrar förbi i bildrutan. Till en början störde jag mig ganska mycket på detta, men efterhand sögs jag in i obsceniteterna såpass att jag knappt såg störningarna. Vi får oss dessutom till livs en del handkamera, zoomningar och svajiga kameraåkningar, men även här blir det en fråga om att man vänjer sig efterhand. Alla dessa brister i teknisk kvalitet bidrar dock till uppfattningen att jag ser en film vars innehåll är viktigare än dess yta.

Många scener bidrar till denna uppfattning genom att börja med en bildkomposition eller aktivitet som från början är svår att avgöra vad den egentligen skildrar. Lite som att passera oförbetredd genom en kostutställning. Det är ett effektivt sätt att berätta den här typen av surrealistisk, fragmentarisk historia, som inte nödvändigtvis följer den gängse dramaturgiska normen. Det kompenserar också delvis den emellanåt långsamma berättarstilen.

Ljudmässigt är filmen intressant. Den har ingen dialog, då huvudpersonen – spelad av Dominique Garny – är filmens ende skådespelare. istället har man valt att använda musikstycken som komponerats på 1100- och 1600-talet, samt en del ljudeffekter och befintligt ljud. De ålderdomliga körarrangemangen blandar en andlig, nästan religiös färgning med en obestämbarhet angående filmens ”nu”, medan man med ljudeffekterna – där man ofta förstärkt vissa ljud, som t.ex. huvudpersonens andning – skapar en intimitet som placerar tittaren på gården tillsammans med mannen och hans djur.

EXTRAMATERIAL
Njutafilms bjuder bara på sin trailershow á 17 rullar (SUBCONSCIOUS CRUELTY, ASCENSION, THE BEAUTIFUL BEAST, BUNKER PARADISE, ULTRANOVA, BOILING POINT, SONATINE, VIOLENT COP, ITALIAN STALLION, ADDRESS UNKNOWN, THE RAGE, THE BEYOND, SHOGUN ASSASSIN, FIRECRACKER, TRIGGER MAN, JOHANNA och LJUVA DAGAR), vilket trots det höga antalet ändå känns futtigt, med tanke på att filmen efter 35 år nu får sin världspremiär på DVD tack vare just Njutafilms. Tidigare har den inte ens funnist på video eller gått på bio, annat än på filmfestivaler världen runt. Med tanke på detta känns det som att Nicolas Debot och de andra på Njutafilms missat en chans att skriva in sig i DVD-historien just p.g.a. den oansenliga utgåvan.

SAMMANFATTNING
Jag trodde jag hade sett det mesta i filmväg, vad gäller det slags avarter som kan tänkas avhandlas på den här sajten. Jag trodde att jag hade sett allt som var värt att se av det extremaste av det extrema. Kort sagt, jag var rätt självgod i min bild av mig själv som en av de där balla människorna som balanserar på gränsen mellan det sunda och det sinnessjuka. Jag, som gärna bullar upp med popcorn och läsk framför Jörg Buttgereits NEKROMANTIK eller Karim Hussains SUBCONSCIOUS CRUELTY för att få mig till livs en mysig filmkväll. Jag trodde att det inte längre gick att hitta något nytt under solen. Och sedan såg jag SVINET.

Upplevelsen låter vänta på sig. Först dagen efter att jag sett den, börjar tolkningarna ramla in. Är det en påminnelse om att människan också är ett djur? Att vi inte är mycket mer än grisar i kläder? Filmen osar av människoförakt redan från början och det eskalerar konstant fram till filmens oundvikliga klimax. Det sker inte genom att framställa huvudpersonen som ond eler grym (trots att han vid ett flertal tillfällen har sex med sin gris och begår andra handlingar som förvisso skulle kunna uppfattas som just ondskefulla eller grymma), utan mer genom att förminska honom (inte minst tack vare Garnys känslokalla skådespelarinsats) till en driftsvarelse, styrd av sina begär och impulser.

Det är en svår film att skriva om. Den faktiska handlingen är begränsad och tematiken förhållandevis otydlig. Det ger inte mycket att skriva om obceniteterna heller (filmen har tydligen kallats ”ett av filmhistoriens mest obscena verk”). Att filmen skildrar djursex och koprofagi tilltalar säkert en del sensationslystna tittare, liksom det faktum att man tar livet av djur på riktigt i filmen. Men till skillnad från många andra filmer har allt i dena film ett tydligt och konstnärligt syfte (något jag t.ex. inte tror gäller de djur som offrade sina liv för Ruggero Deodato i CANNIBAL HOLOCAUST) och bidrar sålunda aktivt till filmen som helhet. Jag förvånar faktiskt mig själv när jag på det här sättet försvarar det autentiska dödandet av djur på film, eller glömmer att äcklas av hanteringen av bajs till förmån för en djupare eller möjligtvis högre tolkning av händelserna. Som jag skriver ovan, angående den tekniska kvalitén, så är innehållet viktigare än ytan. Det gäller alltså även obsceniteterna, som filmen förstås inte kunnat vara utan, men som inte heller har ett egenvärde.

Lika svår som filmen är att skriva om, lika lätt är den att ta till sitt hjärta (om man är som jag, vill säga). Filmen besitter en intensitet och en angelägenhet som är svår att värja sig emot. Thierry Zéno och resten av teamet bakom SVINET hade onekligen något viktigt att säga. Något som de kände motiverade både djursexet och koprofagin. Det här är inte underhållning, det är en passionerad och konstnärlig kritik av människans natur. Och som sådan är den närmast oslagbar!

Vi på Swedish Gore Film Society vill också tydligt påpeka att vi avstår från allt som har med djursex eller några som helst förgripande på djur, vi älskar djur rysligt mycket!

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett SVINET:

• Tro inte att du har sett allt!
• Människan är onekligen ett djur!
• Man kan inte lära grisar gott bordsskick!

Tre saker att se fram emot i filmen

• Obscena scener!
• Mycket obscena scener!
• Misär!

”En film som ifrågasätter människans status som skapelsens krona”

Ett STORT tack till Njutafilms för recensionmaterialet!

SVERGIES MEST SKRÄMMANDE HALLOWEENTÄVLING!
Nu när höstmörkret kryper oss närmre och det blir bara kallare och ruggigare ute kommer Swedish Gore Film Society tillsammans med Warner Home Video att värma era skräckfyllda magsäckar med en tävling utan dess like! I samband med att den nya skräckfilmen THE HILLS RUN RED har premiär i Sverige (21 Oktober) kan ni vara med och tävla om en exklusiv biovisning av THE HILLS RUN RED! för dig och dina 25 kompisar! samt andra fina vinster!

Vi på Swedish Gore Film Society vill att så många som möjligt skall kunna fira Halloween helgen med en bra skräckfilm, därför har vi även sett till att det finns chans att utöver den extremt lyxiga filmvsiningen även vinna ett flertal andra skräckfilmer på dvd! exempelvis ett exemplar på DVD med den nya skräckfilmen TRICK ‘R TREAT och samlingsboxen EVIL IS IN THE BLOOD som innehåller inte mindre än 1,2,3,4,5… FATTAR DU! FEEEM! SKRÄCKFILMER!.

I samlingsboxen hittar du dessa sjukt bra skräckisarna: HOUSE OF WAX med Paris Hilton, vampyrkulten THE LOST BOYS, GHOST SHIP, CONSTANTINE och RETURN TO THE HOUSE ON THE HAUNTED HILL.

Med tanke på att det är Svensk premiär för både HILLS RUN RED och TRICK ‘R TREAT har vi sett till att den eminenta skräckfilmsbutiken Darkdisc har dessa filmer i lager! Så även om ni inte vinner har ni endå chansen att införskaffa dessa skräckfilmerna till ert Halloweenfirande!

Det enda du behöver göra för att vara med i tävlingen är att svara på följande enkla frågor och maila ditt svar tillsammans med kontaktuppgifter till david@swegore.com. Sista tävlingsdagen är Måndag 26:e! och biovisningen kommer att vara i Stockholm, Torsdagen den 29:e Oktober.

FRÅGA 1

• Regissören från HILLS RUN RED har tidigare varit med och regisserat ett avsnitt i dokumentären MASTERS OF HORRORS, vad är det alternativa namnet för hans del?

FRÅGA 2
Snyggingen Janet Montgomery är även med i vilken film?

• WRONG TURN 3: LEFT FOR DEAD
• THE HILLS HAVE EYES
• MOTORSÅGSMASSAKERN (REMAKE)
• THE DESCENT

FRÅGA 3
Vilka helger utspelas följande filmer under?

• E.T
• GREMLINS
• TRICK ‘R TREAT
• PASSION OF THE CHRIST
• SILENT NIGHT, DEADLY NIGHT

 

 

SCREENSHOTS

 















]]> http://swegore.wordpress.com/2009/10/16/exklusiv-tavling-vinn-en-privat-visning-med-dina-kompisar-pa-filmen-hills-run-red/feed/ 0 swegore HILLS RUN RED TÄVLING HILLS RUN RED TÄVLING HILLS RUN RED TÄVLING HILLS RUN RED TÄVLING HILLS RUN RED TÄVLING HILLS RUN RED TÄVLING HILLS RUN RED TÄVLING HILLS RUN RED TÄVLING http://swegore.wordpress.com/2009/10/11/day-of-the-dead-2008/ http://swegore.wordpress.com/2009/10/11/day-of-the-dead-2008/#comments Sun, 11 Oct 2009 11:08:01 +0000 swegore http://swegore.wordpress.com/?p=679 ]]>





Titel: DAY OF THE DEAD
Genre: Skräck, Zombies
Regissör: Steve Miner
Skådespelare:

• Mena Suvari
• Nick Cannon
• Ving Rhames
• Michael Welch
• AnnaLynne McCord

Produktionsår: 2008
Förpackning: 2 DVD Keep Case med slipcase
Speltid: 1 tim 22 minuter
Textning:

• Svenska
• Norska
• Isländska
• Finska

Tal: Engelska
Extramaterial:

• DAY OF THE DEAD (1985)

Distributör: Noble Entertainment
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 3 387010 014829
Skribent: Ramona Mattisson

 

 

HANDLING
I en liten småstad i Colorado sätter militären utan vidare upp vägspärrar som gör att ingen kan komma in i eller ut ur samhället. Samtidigt vägrar de att lämna ut någon information till invånarna om varför de gör detta. Kopral Sarah Browman är i tjänst, men hon får inte heller reda på orsaken till karantän utan hennes överordnade säger åt henne att lyda order, vilket underförstått betyder att hon inte ska ställa några frågor. Då Sarah kommer från staden i fråga så beslutar hon sig för att besöka sin familj som hon inte sett på länge och tar med sig en underordnad kille som kallas för Bud. De fattar ett visst tycke för varandra och utbyter förtroligheter som de inte känner att de kan prata högt om inom militären; nämligen att hon går omkring med ett vapen utan kulor och att han är vegetarian av etiska skäl. Väl framme så kommer Sarah på sin lillebror med en tjej nere i soffan i vardagsrummet, medan mamman ligger sjuk uppe i sin säng på ovanvåningen. Några förebråelser senare så tas den sjuka mamman till sjukhuset. Väntrummet visar sig vara överbefolkat av hängiga, hostande och näsblödande patienter och hux flux utbryter ett storartat tumult där det krävs snabbhet för att överleva zombieepidemin…

 

AUDIO / VIDEO
Bilden är av bra kvalité och visas i anamorfisk 16:9 Widescreen. Ljudet presenteras i Dolby Digital 5.1 och är riktigt bra. Filmmusiken är inte speciellt anmärkningsvärd, men bra filmmusik ska man heller inte lägga märke till vilket man alltså inte gör i det här fallet. Så kvalitémässigt fungerar ljud och bild hur bra som helst, vilket är ett starkt plus då filmen svischar förbi i en hög actionhastighet när väl zombieattackerna har satt igång. Vid ett tillfälle när zombieviruset bryter ut hos en person så får man följa omloppet innuti kroppen genom digitala animeringar, ett inslag som funkar fint ihop till resten av filmen. Kameramannen har gjort ett gediget arbete genom att olika vinklar och beskärningar utnyttjas för att skapa en intressant bild och det används en skakig handkamera för att exempelvis markera när någon springer. Ibland får man dock lite väl mycket dokumentärfilmsvibbar och det hade varit skönare för ögat om kameran inte var så ostadig. Titeln till trots så utspelar sig den största delen av DAY OF THE DEAD vid kvällningen eller natten, när elen såklart blivit utslagen, så det är en mörk film och det är lite synd då det gör att man inte ser alla schyssta zombiesminkningar lika tydligt.

 

EXTRAMATERIAL
Som extramaterial ingår en skiva med George A. Romeros originalversion av DAY OF THE DEAD, vilket är lite smått fantastiskt eftersom det ju innebär att man har två filmer i en. Förutom att den fysiska skivan har en annan layout så är det exakt samma version som finns med i Triology of the Dead-boxen. Detta innebär i sin tur att det finns extramaterial till originalfilmen, men då den här recension inte handlar om den filmen så kommer jag inte att gå in något djupare på det.

Till den nya version av DAY OF THE DEAD finns det däremot inget extramaterial alls, vilket känns lite futtigt. Det hade inte varit för mycket begärt att ha med en trailer och det skulle även vara kul om det funnits någon intervju med regissören Steve Miner där han berättade om sitt förhållningsätt till George A. Romero.

 

SAMMANFATTNING
Eftersom att jag har sett nyinspelningen av DAWN OF THE DEAD från 2004 och tyckte att den var ruskigt bra så hade jag skyhöga förväntningar på denna, vilket var ett stort misstag. Skådespelaren Ving Rhames spelar en officer och det kan vara kul att veta att han även var med i DAWN OF THE DEAD från 2004, vilket gör att man vilseledande kan få uppfattningen att det här är en ren uppföljare, men så är det alltså inte. DAY OF THE DEAD är enligt mitt tycke inte så speciellt bra och det känns inte okej gentemot Romero att den drar fördel av hans namn för att kunna sälja. Filmen borde släppts under ett annat namn på grund av bristen på likheter och att det inte går att gissa sig till att det skulle vara en remake, förlåt, jag menar reboot.

Eftersom att filmen från 1985 finns med som bonus så valde jag att titta på den (se om alltså, för jag har såklart sett den innan) direkt innan jag såg den nya versionen så att jag skulle kunna jämföra lite bättre, men det finns knappt några likheter mer än en enda snodd scen. Konceptet och handlingen är i sig totalt olik då 1985 års version handlar om vad som händer efter att katastrofen med zombieepedemi är ett faktum och det bara finns ett fåtal människor kvar, medan den nya versionen börjar från början och handlar om uppkomsten av en epedemi. Det är i sig inget fel på att det görs nya filmer där en zombiesmitta tar skott, titta bara på REC, men den här filmer har mycket som man kan klaga på mer än bristen på att vara nyskapande. Först och främst så är skådespelartalangerna inte så mycket att hurra för. Mena Suvari som tidigare varit med i AMERICAN PIE och AMERICAN BEUTY samt tv-serien SIX FEET UNDER, spelar Sarah Browman och är inte speciellt övertygande i rollen som militär med auktoritet och många av rollerna känns överspelade. Det görs några små försök till att ha med lite humor i filmen, som med radioreporten som säger lite bitska kommentarer till militären, men det framanar inga skratt och känns plågsamt att bevittna. Vad som dock känns som det mest katastrofala i den här filmen är hur zombierna framställs. I den här punkten är jag mycket konservativ för zombies ska inte skutta omkring och klättra i väggar och tak som några amfetamintjackande apor, utan de bör vara l-å-n-g-s-a-m-m-a så att det finns lite befog när man uttrycker sig att man känner sig som en zombie när man är lite sliten eller bakfull. Känslan förstörs totalt av att zombierna är så energiska så att man bara vill stänga av filmen. Utöver den övermänskliga snabbheten så är zombierna inte så trögtänkta eller lättlurade som de brukar framställas, vilket gör att man tycker att mänskligheten inte borde ha någon chans mot superzombierna utan att filmen tar slut rätt snabbt. Ja, som sagt, det kan man ju tycka… En annan grej som var som en nagel i ögat var framställandet av den zombiesmittandet vegetariankillen som i kontrast till alla hyperaktiva zombier blev loj som ett kolli och totalt ointresserad av att hugga efter människokött. Det känns inte logiskt! Ett sådant ställningstagande borde inte sitta i som en instinkt om man tänker på hur mammor börjar sukta efter att tugga på sina barn vilket de förhoppningsvis inte längtade efter när de var vanliga människor. Att det finns en zombie som det går att kommunicera med är förresten också en referens till originalet.

I den första filmen så är konflikten mellan sjukvården och militären ett tema vilket går igen i den här filmen, men då man var på doktorernas sida 1985 så står man på militärens sida år 2008 då sjukvården representeras av en självisk doktor som enbart tänker på att rädda sig själv. Det här temat hade varit intressant om det hade kunnat bli djupare utvecklat för att se om regissören egentligen har någon inbäddad samhällskritik.

DAY OF THE DEAD är en zombiefilm som rider på vågen av de klassiska zombierullarna för att sedan skildra vad baksidetexten av fodralet kallar för 2000-talets nya typ av zombier (hilfe!). Det finns väl lite positivt också, exempelvis så lämnas det inga luckor i handlingen, så man behöver inte fundera på den efteråt. För den som gillar action och slafsiga detaljer så kan DAY OF THE DEAD bjuda på en del snaskiga scener, bland annat när kaptenen äter upp sitt egna öga, vilket var jätteäckligt kräkframkallande. Det bästa med den här utgåvan är att originalfilmen finns med på en egen skiva och eftersom att jag föredrar Romeros version så tycker jag att man kan vända på det och säga att det snarare är nyversionen som är en del av extramaterialet än tvärtom. Regissören Steve Miner har tidigare gjort FREDAGEN DEN 13:E DEL 2 och 3, samt HALLOWEEN: H20. Han har förvisso även gjort egna filmer som WARLOCK och LAKE PLACID, och det är kanske snarare det han borde koncentrera sig på, istället för nyinspelningar och uppföljare på klassiska skräckfilmer.

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett DAY OF THE DEAD – 2008:

• Zombies är inte hjärndöda!
• Vegetarianer är ofarliga!
• Zombies kan klättra i väggar och tak!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

• Snygga sätt att döda zombier på!
• En äcklig scen med ett öga som äts upp!
• Zombie som jagar militärer i lufttrummorna!

 

”Se upp! Zombies on ectasy!”

 

Ett STORT tack till Noble Entertainment för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 3 / 5
HUMOR…..: 1 / 5
SEX…….: 1 / 5
SPÄNNING..: 2 / 5
VÅLD……: 3/ 5
STORY…..: 2 / 5

 

 

SCREENSHOTS





















]]> http://swegore.wordpress.com/2009/10/11/day-of-the-dead-2008/feed/ 0 swegore DAY OF THE DEAD - 2008 DAY OF THE DEAD - 2008 DAY OF THE DEAD - 2008 DAY OF THE DEAD - 2008 DAY OF THE DEAD - 2008 DAY OF THE DEAD - 2008 DAY OF THE DEAD - 2008 DAY OF THE DEAD - 2008 DAY OF THE DEAD - 2008 DAY OF THE DEAD - 2008 DAY OF THE DEAD - 2008 http://swegore.wordpress.com/2009/09/28/intervju-david-hess/ http://swegore.wordpress.com/2009/09/28/intervju-david-hess/#comments Mon, 28 Sep 2009 16:51:33 +0000 swegore http://swegore.wordpress.com/?p=669 ]]>





Namn: David Alexander Hess
Födelsedatum: den 19 september 1942
Födelseort: New York City, USA

Känd för:

• HOUSE ON THE EDGE OF THE PARK
• LAST HOUSE ON THE LEFT/li>
• SMASH CUTS
• AUTOSTOP ROSSE SANGE

 

The most dangerous actor ever committed to celloluid, David Hess speaks!
Interview by Christer Persson

 

 

 

You think Brad Pitt is a badass in INGLOURIOUS BASTERDS? Or wait! You thought that John Lithgow was scary in RAISING CAINE or you might even have thought that Robert De Niro was really naughty in CAPE FEAR? Let me tell you, there is a guy that are scarier, more bad-ass and more naughty than all of them tied together on a stick… his name is David Hess! And when he´ll tell you to piss you pants, you better do it right away!
Or wait? was that the characters he played? David Hess has been cast as a badass in movies since that infamous LAST HOUSE ON THE LEFT got people repeat to themselves that it was only a movie. The sheer presence of Hess in movies since then sort of makes you really dislike the guy. He has played bad guys in AUTOSTOP ROSSO SANGUE, HOUSE ON THE EDGE OF THE PARK and SWAMP THING. Of course, there is more to the story. Do you for instance know that he has a couple of Grammy awards at home? Did you know that he wrote the hitsong Speedy Gonzales and even wrote a tune for that guy from Memphis? ”what’s-his-name” Elvis Presley?
So, what more is there? Mr. David Hess was kind enough to answer a few questions for you to find out!




 

 

CHRISTER: You are most famous for your character Krug, from Wes Cravens classic LAST HOUSE ON THE LEFT. A film that was influential to many of the violent movies of the seventies. Today there is a new wave of these violent and misogynic movies (and remakes as you most certainly know) what do you think is the main difference between the older movies and the new ones?

DAVID HESS: More Hollywood control, more interest in the all mighty buck and less interest in making a movie. Hard to repeat something that’s seminal to begin with!

 

CHRISTER: AUTOSTOP ROSSO SANGUE, in which you played against Corinne Clery and Franco Nero, is a very special and well made movie. What do you think makes it so special that it even today finds new fans?

DAVID HESS: It’s an ensemble work and in order to work trust is the most important element. We all loved each other and because of that were able to dig down into that untapped part of who we all are at root level.



 

CHRISTER: One of the funniest roles you’ve made is in Ruggero Deodato’s BODYCOUNT, which is a sort of FRIDAY THE 13:TH rip-off. It seems like you had a lot of fun on the set with Mimsy Farmer and Charles Napier. Was Ruggero Deodato a more relaxed director than when you were making HOUSE ON THE EDGE OF THE PARK?

DAVID HESS: <Not really! Ruggie is always pretty intense and the consummate perfectionist. He had problems with english early on in his career, so the producers asked me to direct the english ensemble part of the movie, but we worked together and we have remained friends to this day.

 

CHRISTER: Is it a different spirit in today’s ”up and coming” filmmakers, than the spirit filmmakers, for instance Wes Craven, had in the early seventies?

DAVID HESS: I don’t know if it’s much different, but there are so many more things available. The computer editing systems for one. Better special effects, blue screen techniques etc. We had to work from film and be able to visualize everything right through to the final print. Now with the new equipment, it makes covering mistakes much easier and maybe that’s made the new breed of directors a little lazy and somewhat careless. But a good filmmaker will always be a good filmmaker and a good story is just that! As for Wes, I think he got caught in a time warp because of his early success and never really overcame his reputation as a B horror film director. He’s better than his films!

 

SCHRISTER: What do you want to be remembered for, when you (god forbid!) pass over to the other side? Your music, your acting or do you have something else up your sleeve that I donŽt know of?

DAVID HESS: My essence is music. That’s what I’ve always been about! Everything I do from writing to acting to directing has a musical base. When I act I think in musical terms as do I when I write. I’m at my happiest when I’m composing or performing whether on stage or in a recording studio. Without my songs I’d be a shell of man. My music is what keeps me alive.

 

CHRISTER: Does people get surprised when they find out that you’re musician and not only that, that you also is a Grammy award winner?

DAVID HESS: A little bit. It’s always interesting to see their reactions when they find out I’m more than just KRUG from LAST HOUSE ON THE LEFT.



 

 

CHRISTER: What movie that you have starred in, are you most proud of?

DAVID HESS: Hard to say? I think that the last film I did…SMASH CUT, is pretty interesting, but I’m not much of a self rater. I let the work do my talking…but I must say that the ‘trilogy’, ending with AUTOSTOP ROSSO SANGUE was as good as it gets.

 

CHRISTER: Is there anything (apart from this interview) you really regret doing or not doing in your time in show business?

DAVID HESS: I would like to have done more Broadway. I turned down a lot of musicals, for what ever reasons and then the offers just stopped. Singing and acting on Broadway would have been a high point, but I have a wonderful family and that, too, is a high point. Most importantly is not what we regret not doing, but that we live with the choices we make.

 

CHRISTER: The final question is the one I ask every prominent interviewee: What is the meaning of life?

DAVID HESS: That answer would take knowing the meaning of not-life. Maybe the Buddist have it right in the end. The striving for Samadhi…cleansing one’s mind of all thought, is the answer. I just don’t know, but then that’s a good definition of life, also.



Also check out David’s webbpage: www.davidhess.com

]]> http://swegore.wordpress.com/2009/09/28/intervju-david-hess/feed/ 0 swegore DAVID HESS DAVID HESS DAVID HESS DAVID HESS DAVID HESS http://swegore.wordpress.com/2009/09/18/inside/ http://swegore.wordpress.com/2009/09/18/inside/#comments Thu, 17 Sep 2009 22:21:33 +0000 swegore http://swegore.wordpress.com/?p=665 ]]>





Titel: inside
Genre: Rysare, Thriller
Regissör: Alexande Bustillo och Julien Maury
Skådespelare:

• Bèatrice Dalle
• Alysson Paradis
• Nathalie Roussel

Produktionsår: 2007
Förpackning: 1 Blu-ray Disc Keep Case
Speltid: 1 tim 19 minuter
Textning:

• Svenska
• Danska
• Finska

Tal: Franska
Extramaterial:

• Inget

Distributör: Noble Entertainment
Butik: Ginza
UPC-kod: 7350019707821
Skribent: Christer Persson

 

 

HANDLING
Tidningsfotografen Sarah har varit med om en hemsk bilolycka, där hennes man omkom. Trots att det var en svår olycka har hennes ofödda barn tack och lov klarat sig bra i magen. Tiden efteråt är självklart tung för henne. Hon är nybliven änka, snart ensamstående mamma, julafton närmar sig och Paris är platsen för våldsamma upplopp. Ingen Julefrid i syne här inte.

Hemma efter ett sista besök på sjukhuset innan förlossningen, ringer det plötsligt på hennes dörr. Utanför står en kvinna som vill komma in och låna telefonen, men samtalet ändras när hon adresserar Sarah vid namn. Sarah blir orolig och efter att den mystiska kvinnan ställer sig utanför hennes balkongdörr och stirrar in, ringer Sarah polisen. Föga förvånande är kvinnan spårlöst försvunnen när ordningsmakten väl dyker upp. Efter polisen har rekognoserat området lämnar de Sarah ensam igen, och övertygar henne om att kvinnan antagligen redan är lång borta.

Utmattad och ensam tar sig Sarah sig till sovrummet för att sova… men natten kommer att ta en oanad vändning som hon inte väntat sig!

 

AUDIO / VIDEO
Då det är en blu-ray utgåva tittar jag lite extra och blir, till min förvåning, petig som fan. Jag som spenderat mitt liv att se på VHS-kassetter med drop-outs, störningar och färgbortfall borde inte finna något att klaga på. Nu har man en bild som är så nära perfekt man kan få i hemmet, och då blir man petig. Jisses. Så länge det är ljusa bilder och miljöer är bilden klockrent vacker och knivskarp. Sen när det blir mörkare belysning, vilket stora delar av filmen utspelas i, upplever jag den som lite korning. Jag upplevde till exempel blu-ray utgåvan av POLTERGEIST som skarp även i mörka partier, så jag tror att det är utgåvan eller, originalfilmen som har denna kornighet. Hur som haver är bilden bra mycket bättre än en dvd och en fröjd för ögonen. Dessutom ser man ju allt våld i minsta lilla detalj. Så… på det stora hela får bilden tummen upp! Bildformatet är 1.85:1 fin widescreen

Ljudet är mycket bra, och det är riktigt härlig ljudmix. Effektivt blandas musik och tystnad. Det är lätt att det blir klichéaktigt, men att de lyckas bra i denna film med balansen. Extra plus för musiken som är svepande och pulserande. Sen trodde jag att jag hade missljud i högtalarna i början av filmen, men då den scenen är efter en bilolycka så är det ett ”tinnitus” ljud som ligger på ljudspåret. Ett grymt obehagligt ljud och stämmer bra in i ljudbilden som presenteras i 5.1 eller i DTS-HD om du föredrar det.

 

EXTRAMATERIAL
Inget! Vilket är ganska snålt faktistk!

 

SAMMANFATTNING
Fransk film är verkligen på frammarsch igen, de senaste åren har riktigt bra filmer som FRONTIER(S), HAUTE TENSION, MARTYRS, CALAVAIRE och INSIDE fått mig att vända blicken mot fransmännen igen. Det är snygga produktioner, bra skådespelare och framför allt, utmanande filmer som inte backar på vare sig tabuinnehåll eller på grafiska utsvävningar. Inga frasiga baguetter under armen här inte, utan vassa vapen som åsamkar stor skada!

INSIDE är i botten en enkel film. Rakt berättad, inga onödiga sidohistorier och när huvudrollskaraktären kommer innanför dörren på sitt hem, utspelas resten av filmen där. Jag är extremt svag för kammerspiel, du vet, filmer som utspelas på en begränsad yta (gärna ubåtar, kloaksystem, rättegångsalar, öde hus ute i skogen, rymdskepp?) och det som ofta utmärker dessa är att det lyfter fram skådespelarnas prestationer. Om det finns ett bra manus och bra regi i botten det vill säga. INSIDE har båda dessa. Det är även intressant när någons hem inte är dess borg, utan snarare blir ett fängelse. Visserligen får handlingen plats på frimärke, men vad gör det när filmen är så här spännande, välspelad och väldigt våldsam? I likhet med FRONTIER(S), som är en fransk kusin till TEXAS CHAINSAW MASSACRE, utspelas INSIDE samtidigt som upploppen i Paris förorter rasar. Det var en väckarklocka för många i Frankrike att deras en gång så starka rike faller sönder av hat och klassskillnader. Filmen BANLIEUE 13, och dess uppföljare, tar upp detta på ett mer actionmässigt sätt.

Alysson Paradises karaktär Sarah agerar trovärdigt i den hemska situation hon blir satt i, och inte bara hon. De karaktärer som råkar ut i skottlinjen för den psykotiska kvinnan (Bèatrice Dalle) gör faktiskt det som verkar mest troligt i situationen. Inga krystade svepskäl för att få visa lite bröst (vilket jag å andra sidan kan ha överseende med), eller konstruerade uppbyggningar för scenerna, utan det är rakt på sak det som måste göras. Det gör att filmen blir ett snäpp otäckare, för det karaktärerna gör borde ju rätta till saker och ting. Men som i verkligheten går det sällan som förväntat. Så även här. Det hackas, sticks, skjuts och huggs för glatta livet. En scen fick mig att få ett obehag i magen så att det kändes flera minuter efteråt (ni andra killar som kommer se, eller har sett, filmen vet precis vilken scen jag hänsyftar till).

Nu när jag recenserar den på blu-ray var det andra gången jag hade nöjet att se filmen, men ändå höjer jag på ögonbrynet vid ett par scener i filmen. Den är verkligen extremt våldsam bitvis. Special effekterna är av yppersta klass och är väl utförda. Det är så skönt att se filmer som fortfarande använde sig av mycket praktiska effekter, även fast digitala effekter hjälper till här och där. Den enkla handlingen inbjuder även till ett par scener som är riktigt spännande. Det är vackert filmat och tempot i filmen är mycket behagligt. Det finns även en kort sekvens med klassisk jump-cut teknik, och visar att Alexande Bustillo och Julien Maury hyllar sitt filmkulturella arv. Finns lite hänvisningar till en och annan film också, bl.a. Antonionis BLOW UP (som Brian DePalma hyllade med BLOW OUT, och Argento även lånade lite ifrån, och huvudrollsinnehavaren, i DEEP RED). Kolla även in vilket husnummer Sarah bor på när du ser filmen.

Det mest underliga med denna svenska utgåva är att det inte finns tillstymmelse till någon information om vare sig regissörerna eller skådespelarna. Mycket underligt, speciellt som Bèatrice Dalle inte är speciellt okänd efter hennes medverkan i BETTY BLUE, eller att Vanessa Paradis syster Alysson skulle lätt kunna sälja filmen till en och annan potentiell åskådare. Å andra sidan är det lite med INSIDE som med MARTYRS, även om jag personligen verkligen tycker att detta är bra filmer och filmer som jag med lätthet kommer att se om, undrar jag vilken publik det finns för denna sorts extrem skräckfilm i stort? Detta är antagligen ett av de sämre exemplen på film att visa på första dejten, eller någon film att underhålla blivande mödrar på BB med så tror jag att det är flertalet läsare här på Swegore som kommer att uppskatta denna lilla blodsdrypande pärla!

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett inside:

• Skaffa rejäla lås hemma!
• Är du gravid? sov i kevlarväst!
• Det är inte lätt att vara ensamstående blivande mamma!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

• Välgjorda specialeffekter!
• Bra skådespelare!
• Den enkla, men effektiva uppbyggnaden i filmen!

 

”En försmådd kvinna, en gravid kvinna, en sax?”

 

Ett STORT tack till Noble Entertainment för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 5 / 5
HUMOR…..: 0 / 5
SEX…….: 0 / 5
SPÄNNING..: 4 / 5
VÅLD……: 5 / 5
STORY…..: 3 / 5

 

 

SCREENSHOTS





















]]> http://swegore.wordpress.com/2009/09/18/inside/feed/ 1 swegore inside inside inside inside inside inside inside inside inside inside inside http://swegore.wordpress.com/2009/09/14/intervju-med-john-morghen/ http://swegore.wordpress.com/2009/09/14/intervju-med-john-morghen/#comments Mon, 14 Sep 2009 18:30:04 +0000 swegore http://swegore.wordpress.com/?p=647 ]]>





Namn: Giovanni Lombardo Radice aka John Morghen
Födelsedatum: den 23 september 1954
Födelseort: Rome, Italy

Känd för:

• HOUSE ON THE EDGE OF THE PARK
• CITY OF THE LIVING DEAD
• CANNIBAL FEROX
• STRAGE FRIGHT

 

From psychopathic to ecclesiastic!

An interview with the former bad boy of Italian horror cinema, John Morghen! by Christer Persson

 

 

 

John Morghen, or Giovanni Lombardo Radice if you will, is one actor whose characters always seemed to get into a lot of trouble. Perhaps he was type casted a lot, but there wasn’t many other actors had could portray these characters in such a vivid way that John, or Johnny as he prefers to be called, did. I remember seeing that famous drill scene from CITY OF THE LIVING DEAD over and over again, looked in amazement over the giant hole he got in his stomach in CANNIBAL APOCALYPSE, cringed when his private parts was cut off in CANNIBAL FEROX, rooted for his character Ricky in HOUSE ON THE EDGE OF THE PARK and enjoyed his portrayal of the homosexual Brett in STAGE FRIGHT. But Johnny has done so much more than these low budget shockers.

Because Johnny is multilingual, he has no problems to work in either Italian, French or English productions. He has proven his talents by appearing in various stage plays, drama movies and directing operas among other things. If the eighties was his way up to stardom, the last decade has been a lot more profitable for him with big budget teveseries and the remake of The Omen which has made him a star. Heeeeere’s Johnny!

 

 

SWEGORE: Even though movies like HOUSE ON THE EDGE OF THE PARK, CANNIBAL APOCALYPSE, CANNIBAL FEROX, CITY OF THE LIVING DEAD and STAGE FRIGHT were made long ago, it seems like having a life of their own. Do you feel intimidated that so many remember you from these kinds of movies? And is it weird to be recognized even in a small cold country as Sweden?

John Morghen: At the beginning, some years ago, when I found out that my old movies had so many fans I was quite surprised. By now I got used to it and accepted this fact with pleasure, because it’s always good to be liked and remembered even by young people who weren’t even born when those movies were shot.

 

SWEGORE: Many of the roles that you played, especially in the eighties, often ended in gruesome deaths. Was it a conscience choice to accept these roles, or was it the only roles offered to you?

John Morghen: Italian directors do not have a great amount of fantasy. I started with a thriller (HOUSE ON THE EDGE OF THE PARK) with a crazy neurotic kind of character and was typecast as such. I did what they offered me and never hid the fact that horror movies are not the ones I prefer. But I always tried to do my best and treated the scripts as if they were by Shakespeare (a bit hard at times). Later on I was called for different things, but mainly for TV productions (most generally European fiction shot in English). So I also had fun with Middle Ages sagas or the Bible. But I am aware that my popularity stills come from the horror movies.



 

SWEGORE: Which movie was the worst experience to appear in and which one has been the best?

John Morghen: CANNIBAL FEROX was an atrocious movie. I hated it from the beginning. I accepted it only because I needed the money and regretted afterwards because of the pointless and stupid racist violence in it. Surely the only one movie I am ashamed of and the most difficult and hard to shoot, because of the locations in the jungle, and the continual shouting by the director (he wasn’t shouting at me, but it was enervating all the same).
The best- even watching it back after almost thirty years- was CANNIBAL APOCALYPSE, because director Antonio Margheriti was a real gentleman and an enchanting person and I liked the character of Charlie Bukowski very much.



 

SWEGORE: My all time favourite film with you, as the gay actor Brett, is Michele Soavi’s STAGE FRIGHT. You gave a great and memorable performance in that one. Do you have any fun memories from that set?

John Morghen: Shooting was hard because it was a very low budget movie, but we were all quite enthusiastic about being there because of the passion Michele Soavi was putting in the movie (his first one). I was a great friend of his since we had met whilst shooting Lucio Fulci’s GATES OF HELL and so I was very eager to give him my best. Furthermore I liked the role, because it was the first ”funny” role I was offered and on stage I have a reputation for being a pretty good comedy actor. Michele gave me the freedom to improvise and I remember funny bitching dialogues with Mary Sellers.

 



 

SWEGORE: You also work as a screenwriter, appear in stage plays, television series, translate plays and have directed some operas. What do you enjoy the most? And how do you find the energy and motivation?

John Morghen: Well money is always a very good motivation, but this apart I always put a lot of energy in whatever I do and I like to change because I bore easily. The work as screenwriter is surely the one I liked the less, because I was writing mostly for TV series and when you do that your freedom as a writer is very limited. I love the stage and miss it terribly if I am not playing for a while and I adore the movies, because of the electric atmosphere on set, the rush, the sense of adventure, exotic locations. I am a bit of a gipsy actually, so the movies tribe is really the kind of company apt for me. Translating is a quiet, homely work that I do a lot, because I can do it wherever and I think I am pretty good at it. I translate plays and to do that, in my opinion, you must have an actor’s ”ear”, the immediate feeling that a line sounds right or wrong.

 

SWEGORE: Since many of the movies made were produced on a moderate budget, was it some special connection among the actors? Do you have contact with any of the old colleagues?

John Morghen: I got along very well with many actors whilst shooting, but afterwards I kept in touch with very few. I am in touch with David Hess and love him a lot and I had recently the pleasure of being to some conventions with Catriona McCall, who’s really a charming and sweet person. I occasionally meet in Rome Antonella Interlenghi (still beautiful as a rose) and, as for the directors I am in touch with Deodato and of course Soavi.

 

SWEGORE: Soavi’s visually stunning THE CHURCH marked a turning point for your acting; you played a priest for the first time, which you also portrayed in the remake of THE OMEN. Do you think with age your appearance changed from rebellious punk, to a more serene confident look?

John Morghen: You only mention THE OMEN, but as a matter of fact I had a brilliant Ecclesiastic career since THE CHURCH, because I was promoted Cardinal in a Luigi Magni Tv movie (LA NOTTE DI PASQUINO) and then I was pope Pius XII in another Italian TV movie. And I fondly remember the other priest I played with Deodato in another movie I did with him Can’t remember the English title because my partner was Michael York and he was absolutely terrific. A real thrill. (The movie is called PHANTOM OF DEATH)
As for my appearance I really don’t know. They keep calling me mostly for bad guys, but probably age gave me a subtler quality of evilness, as it happens with father Spiletto in THE OMEN.



 

SWEGORE: Martin Scorsese’s GANGS OF NEW YORK also featured you in a little role, how did you get that part?

John Morghen: I wouldn’t really call it a role. It was almost an extra job, even if I was paid as an actor and stayed on set for one week. In the original script the actors playing Uncle Tom’s Cabin had a few lines, but they were cut before shooting because of the considerable length of the movie. At that point my agent didn’t want me to do it, but I insisted because I was curious about the huge reconstruction of the Nineteen Century New York, the big cast and the importance of the movie. To me it was fun, but if you blink an eye you wouldn’t know I was there. So I don’t even put it in my curriculum.

 

SWEGORE: Since you work on several continents and in different languages, what’s the biggest difference from Italian filmmaking from, let’s say, American?

John Morghen: Money and fantasy, strongly related one to the other. American directors generally work with big budgets and they can have whatever they ask and take their time for special effects or difficult scenes. Italian directors, most especially the horror ones I worked with, worked with little money and thus had to stimulate their fantasy to realise the sequences they had in mind. And as for that the Italian crews are incredibly good. They can do whatever out of a string and a piece of wood. And at times it’s more fun to be on a low budget movie set than on a rich one (salary apart, of course)

 

SWEGORE: If you get to show your fans one movie you have made from each decade, the seventies, eighties, nineties and the new millennia, which ones would you choose?

John Morghen: In the Seventies I wasn’t yet in the movies. My first movie (HOUSE ON THE EDGE OF THE PARK) was shot at the end of 1979 and released in 1980. So I’ll name two for the Eighties and they are HOUSE ON THE EDGE OF THE PARK and CANNIBAL APOCALYPSE. As for the Nineties I would say the TV mini-series THE HEART AND THE SWORD (directed by Fabrizio Costa) and for the new millennia the Bible episode about Saint Paul in which I was the cruel king Herod Agrippa.



 

SWEGORE: The final question is the one I ask to every prominent person interviewed. Mr. Morghen, What is the meaning of life?

John Morghen: A hard one I’ll answer you with a quote from Life Is A Dream by the Seventeen Century Spanish dramatist Pedro Calderon de la Barca: But whether this might be reality or a dream, only one thing matters: to behave well. If it’s reality because it is and otherwise to find friends for the awakening moment

For those who wonder what ecclesiastic means:

Ecclesiastic noun

• 1. a member of the clergy or other person in religious orders.
• 2. a member of the ecclesia in ancient Athens.

Also check out John’s webbpage: www.giovannilombardoradice.com

]]> http://swegore.wordpress.com/2009/09/14/intervju-med-john-morghen/feed/ 0 swegore JOHN MORGHEN JOHN MORGHEN JOHN MORGHEN JOHN MORGHEN JOHN MORGHEN JOHN MORGHEN http://swegore.wordpress.com/2009/09/14/the-eye-remake/ http://swegore.wordpress.com/2009/09/14/the-eye-remake/#comments Mon, 14 Sep 2009 17:01:50 +0000 swegore http://swegore.wordpress.com/?p=640 ]]>





Titel: THE EYE
Genre: Rysare
Regissör: David Morteau, Xavier Palud
Skådespelare:

• Jessica Alba
• Alessandro Nivola
• Parker Posey
• Rade Serbedzija
• Fernanda Romero

Produktionsår: 2008
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 38 minuter
Textning:

• Svenska
• Norska
• Danska
• Finska
• Islänska

Tal: Engelska
Extramaterial:

• N/A

Distributör: Scanbox
Butik: SF Bokhandeln
UPC-kod: 0 3139824236 9
Skribent: Nova Barakel

 

 

HANDLING
THE EYE är en klassisk skräckfilm. Filmen inleds med några hastigt hopklippta synintryck från en brand som avslutas med att en kvinna begår självmord just innan en obeskrivlig varelse attackerar henne. Det kvinnan sett är uppenbarligen så obehagligt att hon väljer att avsluta sitt liv på grund av det.
Vi träffar sedan Sydney, en ung vacker kvinna med stort hjärta och fin kontakt med sin omgivning. Hon lever i en värld där hon måste förlita sig på sina sinnen eftersom hon är blind. En dag visar det sig att hon fått en donator och ska nu för första gången lära sig att se. Operationen är medicinskt väldigt lyckad och utmaningen de beskriver för Sydney handlar bara om att lära sig hantera informationen från synintrycken och sammankoppla dem med verkligheten. Men donatorn har inte bara gett Sydney sina ögon utan även den förmåga som ledde till total uppgivenhet och galenskap.
Sydney inser snart att världen är långt mer komplex än hon förstått och att hon faktiskt kan se de döda men ingen tror henne. Precis som sin donator alieneras hon allt mer från den verkliga världen och dras in i en värld av skräcksyner och döda personer som ropar på hjälp. Sydney förlorar allt mer kontakten med sin omgivning och inser att om hon ska återfå sitt liv måste hon ta reda på vad donatorn gick igenom och se vad hon såg.
Filmen riktar sig till en vuxen publik från 15 år och ger tittarna en skräckfärd som liknar våra mest förvirrade feberdrömmar. Om våra drömmar någonsin innehållit önskan att få det någon annan har säger filmen med ganska övertydliga medel åt oss att vara nöjda med det vi har!

THE EYE En lyckad synoperation ger inte bara en blind kvinna synen tillbaka utan med någon annans ögon ser även hon de skräckinjagande syner som drev donatorn in i döden. Är hon stark nog att hantera synerna och hjälpa donatorn få frid eller ska även hon drivas till vansinne?

 

AUDIO / VIDEO
Ljud och bild har otroligt hög kvalitet. Bilden smeker din hornhinna med 2.35:1 Widescreen Anamorphic samtidigt som klippen är snabba och gör historien trovärdig och lätt att leva sig in i. Ljudet är genomtänkt och välarbetat och levereras i ett trevligt Dolby Digital 5.1 och DTS. Intressant är att Sydneys värld är ren, fräsch, med perfekt ljussättning och glättiga ytor medan donatorns syner är mörka, eldiga, svettiga och röriga. Ljudet är likadant. Där Sydneys värld är krispigt, klart ljud är donatorns tillvaro fylld av oförklarliga ljud, väsande, grymtande andar och skärande toner.

 

EXTRAMATERIAL
Tyvärr finns inget extramaterial

 

SAMMANFATTNING
THE EYE är en remake av originalet ”JIAN GUI”, från Hong Kong och är ett klassiskt exempel på en bra original historia som förloras när Hollywood ska göra om den. I originalet drar man upp undertonerna och fyller upp historien med djupa psykologiska flörtar vilket gör att historien får dimensioner som berör. Här snuddar man vid ämnet men förlitar sig på tekniken och klippningen samt Jessica Albas skådespeleri för att föra historien framåt. Tyvärr märks det väldigt tydligt och historien faller platt. Albas ögon som är hela filmens fokus förefaller innehållslösa och trots att hon är vacker faller även hon platt. Historien som berättas av två regissörer som vann pris för bästa utländska skräckfilm har inte lärt sig mycket. Denna utländska remake som hade kunnat sätta skräck även in Amerikanerna glömde bort essensen i historien och förblir därmed ännu en innehållslös skräckfilm som verkligen inte kommer att etsa sig fast på näthinnan.

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett THE EYE:

• Bejaka din egen originalitet!
• Önska dig inte någon annans liv eller tillvaro!
• Kopiera inte andras verk!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

• Snygga klipp!
• Vackra närbilder på Jessica Alba!
• Snyggt foto!

 

”THE EYE skildrar en blind kvinnas önskan att se skönheten i livet och hennes donators behov av att dela de skräcksyner som drev henne till vansinne. ”

 

 

GORE……: 2 / 5
HUMOR…..: 2 / 5
SEX…….: 1 / 5
SPÄNNING..: 3 / 5
VÅLD……: 2 / 5
STORY…..: 3 / 5

 

 

SCREENSHOTS

KOMMER INOM KORT!

]]> http://swegore.wordpress.com/2009/09/14/the-eye-remake/feed/ 0 swegore THE EYE http://swegore.wordpress.com/2009/09/07/fredagen-13e-del-3/ http://swegore.wordpress.com/2009/09/07/fredagen-13e-del-3/#comments Mon, 07 Sep 2009 17:23:36 +0000 swegore http://swegore.wordpress.com/?p=637 ]]>





Titel: FREDAGEN DEN 13:E DEL 3
Genre: Slasher
Regissör: Steve Miner
Skådespelare:

• Dana Kimmel
• Paul Kratka
• Richard Brooker
• Rachel Howard
• Nick Savage

Produktionsår: 1982
Förpackning: 1st Bluray Keep Case
Speltid: 1 tim 35 minuter
Textning:
Svenska, franska, tyska, danska, italienska, norska, spanska, finska, holländska, portugisiska och engelska för hörselskadade

• Svenska
• Franska
• Danska
• Tyska
• Italienska
• Norska
• Spanska
• Holländska
• Portugisiska
• Engelska för hörselskadade

Tal: Engelska
Extramaterial:

• FRESH CUTS: NEW TALES FROM FRIDAY THE 13:TH PART 3
• LEGACY OF THE MASK
• LOST TALES FROM CAMP BLOOD PART TWO
• LOST TALES FROM CAMP BLOOD PART THREE
• SLASHER FILMS: GOING FOR THE JUGULAR
• THEATRICAL TRAILER

Distributör: Paramount
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 7332431994348
Skribent: Christer Persson

 

 

HANDLING
Vet du vad? Jason är tillbaka. Denna gång har han siktet inställt på Chris (Dana Kimmel) som återvänder till sin familjs stuga vid Crystal Lake. Det visar sig att hon är en av de få personer som undkommit Jasons jakt efter nya offer. Livet har gått vidare och hon träffar sina kamrater under en helg som ska gå i festens tecken och samtidigt träffa sin gamla pojkvän Rick (Paul Kratka) som bor kvar ute på landsbygden. Som brukligt så stämmer allt till en början; solen värmer, naturen vid Crystal Lake är vacker och hormonerna bubblar till ytan. Det vore dock inte så intressant om det fortsatte på det viset. När Shelley (Larry Zerner) provianterar i staden så hamnar han i onåd hos tre motorcykelknuttar som inte tänker åka därifrån innan de har hämnats. Chris och gänget har nu helt ovetandes både skitiga knuttar som vill förstöra deras helg, utan Jason Voorhees smyger omkring i den stora ladan och har även han funderingar på hur bäst förstöra Astrid Lindgren-idyllen! Så innan Emil har hunnit haspa utedasset börjar kroppar staplas på hög och Chris blir tvugen att än en gång komma öga mot öga till Jason. Frågan är om hon kommer att överleva denna gång?

 

AUDIO / VIDEO
FREDAG DEN 13:E PART 3 – SPECIAL EDITION presenteras i anamorisk widescreen 2.35:1 vilket är trevligt. Filmen spelades in, uppenbarligen under mycket möda och besvär, i 3D. Det ligger, enligt filmskaparna, mycket jobb bakom fotot på denna film. Ljussättingarna är bra, kamerainställningarna helt adekvata och det pekar grymt mycket saker rakt in i kameran och mot ditt söta ansikte! Lite förvånande då är att det har blivit så slarvigt utfört. Vid minst tre tillfällen såg jag inspelningspersonal i reflektioner i t.ex. glasrutor under filmen och fisklinor som ”effekter” är fästa på syns i flera scener. Märkligt då det talas brett och vitt om allt jobb med 3D effekterna i FRESH CUTS: NEW TALES FROM FRIDAY THE 13:TH PART 3. Precis som in fallet med FREDAG DEN 13:E PART 2 – SPECIAL EDITION så är bilden i DVD kvalité, varken mer eller mindre. Det är en gammal film, med mycket brus och skräp på sig, och jag utgår från att det som kan göras med att rensa upp bilden har gjorts. Jag är dock inte nöjd med bilden.

Desto bättre är ljudet i Dolby true digital 5.1. Smygande fotsteg, prasslade löv, kläder som åker av kroppar, skrik och ond bråd död får fritt spelrum ut ur högtalarna! Jag tycker att det är en riktigt bra ljudmix och har inget att klaga på här.

 

EXTRAMATERIAL
I likhet med Friday the 13:th part 2 så är denna Blu-ray rätt välfylld på extramaterialsfronten, vi tar det från början: FRESH CUTS: NEW TALES FROM FRIDAY THE 13:TH – PART 3 är en nyproducerad genomgång av hur producenterna behövde en ny ”krok” att hänga upp filmerna på, och hur de bestämde sig för den då nyupptäckta 3D tekniken. 3D teknikern Martin Jay Sadoff berättar om de skapade ett system som var rörligt och enkelt att filma filmen med. Larry Zerner som spelade Shelly i filmen säger skämtsamt att fokus på regin låg i att få 3D effekterna att fungera. Jag tror honom. Hur som helst är det en trevligt sammansatt dokumentär om vedermödorna att göra en 3D film. I LEGACY OF THE MASK

gås det genom, en gång för alla, hur det kom sig att Jason började bära sin famösa hockeymask. Jag har sett dokumentären och jag tänker inte avslöja det. Om du inte skickar pengar till mig förstås, då berättar jag mer än gärna!

LOST TALES FROM CAMP BLOOD PART TWO och LOST TALES FROM CAMP BLOOD PART THREE, men vad i helvete! två ytterligare taffligt gjorda delar av meningslösa mordscener. Stop it! Greppa dvdkontrollen och klicka dig vidare till SLASHER FILMS: GOING FOR THE JUGULAR istället! Här dyker idel kända ansikten som Tom Savini, Tony Todd, Tony (halloween) Morin, Harry Manfredini, Richard Brooker, med flera upp och berättar lite personligt om vad slasherfilm är, vad som får dem att locka publiken att komma och se dem och slasherfilmens inflytande och påverkan i skräckfilmsgenren. Personligen tycker jag att denna dokumentär kunde varit lite längre. Om skräckfilmens olika komponenter, tolkningar, underliggande budskap och lockelse är ett intressant ämne som förtjänar att diskuteras. Helt klart det bästa bidraget bland extramaterialet! Bonussektionen på skivan avslutas med THEATRICAL TRAILER, en klassisk FREDAG DEN 13:E trailer som avslöjar alldeles för mycket av filmens innehåll. Se den efter du sett filmen, eller vänta, se trailern och skippa filmen!

 

SAMMANFATTNING
Steve Miners andra utflykt till Crystal Lake är inte speciellt lyckad trots att picknickkorgen är fullpackas med alla ingredienser som behövs. Hela gimmiken med filmen är att den är i 3D och det gör tyvärr inte en hel film. Historiskt har 3D tekniken har provats flera gånger och med varierande resultat. Allt från Universals klassiska SKRÄCKEN I DEN SVARTA LAGUNEN över till 80-talets filmer som FREDAG DEN 13:E DEL 3, westernrullen PALE FIGHTER, TERROR PÅ ELM STREET 6, SPY KIDS 3D. Förutom saker som ska ”hoppa” ut ur bioduken och skrämmas, blev det mest huvudvärk och ömmande ögon för åskådarna. Nu har 3D tekniken kommit lite längre och på t.ex. IMAX-biografer visas filmer som CORALINE, MY BLOODY VALENTINE i 3D och mången är vi filmnördar som väntar på James Camerons nya AVATAR som tydligen inte bara ska revolutionera film som vi känner det, utan även 3D tekniken! Något speciellt revolutionerande är det inte i FREDAG DEN 13:E DEL 3, snarare tvärtom. Objekt och skeenden i filmen krystas in så de kan skapa effekten av 3D och allt känns trött och oinspirerat.

Lika trött och oinspirerat är även manuset. Här märks det att filmbolaget ville peta ut en film per år för att cascha in på succén med, främst, den första filmen. Lite mer jobb på manus hade definitivt inte skadat om jag ska uttrycka mig snällt. Karaktärerna är mer än lovligt platta och stereotypa, skådespeleriet på lägsta nivå och regin har mest lagts på att få 3D effekterna att fungera. Vilket det då inte direkt gör. Jag vred mig av obehag av de extremt klyschiga motorcykelknuttekaraktärerna! Ska det vara så svårt att skapa någorlunda realistiska karaktärer? Dessa känns lika autentiska och trovärdiga som om Jonas Gardell skulle spela Dirty Harry. I och för sig är ju alla personer i filmen blivande hackebiff för Jason så det spelar ju ingen större roll i det stora hela. Saken är att om man inte tror på karaktärerna så infinner sig ju aldrig spänningen när de ska tas av daga heller. Den enda minnesvärda saken med filmen är att det är i denna som Jason får sitt legendariska kännetecken. Hockeymasken som satte Jason på skräckfilmshimlen en gång för alla. Även om det finns olika skrönor om hur den kom att hamna i filmen, så skapades en ikonisk bild av den svårstoppade mördaren. Jason är förevigt förknippad med hockeymasken efter del 3. Även om inte alla öppet erkänner det, så tror nog många att Jason med hockeymasken har varit med sen 1:a filmen. Du och jag som är helnördiga, och vet bäst, är ju fullt medvetna om att så är inte fallet!

Ibland är devisen ”KISS” bra (Keep It Simple Stupid)! En film behöver inte ha invecklade karaktärer eller händelser. Så om det är i en så pass enkel miljö som skogarna kring Crystal Lake och att det är några ungdomar som ska dö en hemsk, blodig död på varsitt håll, så tycker jag att man kan kräva lite mer engagemang i filmen än vad filmskaparna gjorde denna gång. Visst finns det en eller två scener som är helt ok och det finns sämre filmer att se. Men när det kommer till FREDAG DEN 13:E filmerna så delar del 3 prispallen som sämsta del tillsammans med del 5 och 8. Bara taglinen ”Jason takes Manhattan”, jisses! vad tänkte de egentligen? Filmerna fortsatte ju, som du säkerligen är medveten om, att produceras och nästföljande film, THE FINAL CHAPTER (ja, tjena), är en av de bästa. Inte minst på att lite mer tid lades på karaktärerna, hitta skådespelare som kunde fylla upp rollerna och att Tom Savini återvände för att skapa seriens bästa o blodigaste effekter.

Till filmens fördel vill jag dock påpeka att man får precis det som man eftersträvar när man ser en FREDAG DEN 13:E film: korkade ungdomar, några naken scener och Jason som mördar de som vågar sig ut i Crystal Lake området. Nu när de flesta filmerna i denna serie får nyutgåvor är det dock självklart att den ska ses, för även om den är lång från så bra den utger sig för att vara, så är den mer underhållande än många av de direct-to-DVD skräckisar som produceras på löpande band. För en regning kväll i tv-soffan duger filmen helt klart, men se till att ytterdörren är låst och tillbommad, för man kan ju aldrig veta vad som gömmer sig därute i mörkret!

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett FREDAGEN DEN 13:E DEL 3:

• Butiksägare i småstäder i USA är direkt motbjudande!
• Framrutor i volkswagnar är tydligen gjorda av plexiglas! Min pappa som var glasmästare i 45 år hade inte en aning om det!
• Jason tröttnar ibland på skogen och bor i lador!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

• En och annan sak som försöker hoppa ut ur tvrutan!
• En helt okej slutsekvens!
• Make-up jobbet på Jason!

 

” Diverse pinnar, insekter, ögon och kroppsdelar i 3D försöker komma ut tv-rutan och skrämma dig. Tyvärr är filmen lika platt som det 2D format som den levereras i på Blu-Ray!”

 

Ett STORT tack till Paramount för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 2 / 5
HUMOR…..: 2 / 5
SEX…….: 2 / 5
SPÄNNING..: 3 / 5
VÅLD……: 3 / 5
STORY…..: 2 / 5

 

 

SCREENSHOTS





















]]> http://swegore.wordpress.com/2009/09/07/fredagen-13e-del-3/feed/ 0 swegore FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 FREDAGEN DEN 13:E DEL 3 http://swegore.wordpress.com/2009/09/05/en-studie-i-dod/ http://swegore.wordpress.com/2009/09/05/en-studie-i-dod/#comments Sat, 05 Sep 2009 13:29:30 +0000 swegore http://swegore.wordpress.com/?p=633 ]]>





Titel: EN STUDIE I DÖD
Genre: Dokumentär, Art House
Regissör: Thierry Zéno, Jean-Pol Ferbus, Dominique Garny.
Skådespelare:

• –
• –
• –
• –
• –

Produktionsår: 1981
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 45 minuter
Textning:

• Svenska
• Norska
• Danska
• Finska

Tal: Franska
Extramaterial:

• Njutafilms Trailershow

Distributör: Njutafilms
Butik: SubDVD
UPC-kod: 3 387010 014829
Skribent: Jan Kjellin

 

 

HANDLING
Teamet bakom SVINET återkommer sju år senare med en dokumentär som utforskar döden och människans olika sätt att hantera den. I ett collage av sekvenser samlade från världens alla hörn skildras människans komplicerade förhållande till döden. Filmen bjuder in oss att närvara vid begravningsritualer världen över. Vi besöker även en akutmottagning i Mexico, närvarar vid förberedelserna av ett lik inför dess begravning och tar del av döende människors tankar om sitt snara frånfälle.

 

AUDIO / VIDEO
Det här är en film som rör sig framåt i maklig takt. Långsamma sekvenser utan dialog ger publiken möjlighet att själva reflektera över vad de upplever på bildskärmen. Entoniga sånger om döden kombinerat med långa tagningar på förberedelserna inför en begravningsceremoni skapar en säregen stämning – en kombination av respekt inför det intima i situationen och känslan av att inkräkta på detsamma. Det är en medveten dualitet som förstås går hand i hand med filmens tematik. Döden är ju både fascinerande och förbjuden.

Vi ser filmen i helbildsformat (1.33:1) och hör den i mono. Soundtracket är dassigt och färgerna bleka, men kanske är det bäst så – det är ju som sagt inget glättigt ämne som avhandlas. En del repor och skräp dyker också upp, men är man som jag uppfödd på sunkiga tredjehandskopior av FACES OF DEATH på video är det inget av ovanstående som avskräcker.

 

EXTRAMATERIAL
Njutafilms trailershow är det enda extramaterialet på denna utgåva.

 

SAMMANFATTNING
Inför prospektet att se den här filmen, flimrade alla gamla FACES OF DEATH, TRACES OF DEATH och MONDO CANE-filmer jag sett förbi i mitt inre. Skulle jag orka sitta igenom ytterligare en sensationslysten kavalkad av våld, död och äckel – alltid påstått äkta, många gånger illa fejkat – bara för att trion bakom filmen alla varit inblandade i mästerliga SVINET (Thierry Zéno skrev och regisserade, Dominique Garny var medförfattare och skådespelare och Jean-Pol Ferbus var regiassistent)? Jag var väl medveten om riskerna – och kanske var det därför jag jag blev så positivt överraskad?

Till skillnad från de ovan nämnda filmerna, är EN STUDIE I DÖD förvånansvärt fri från såväl våld som äckel. Med ett fåtal undantag består filmen istället av långa samtal och stillsamma sekvenser. Detta ligger förstås filmen i fatet, då den knappast är av intresse för det sensationslystna gorefreaket, men samtidigt alienerar den stora massan genom valet av ämne och sättet att presentera det på. Kort sagt, filmen blir lite av ett ”varken eller” – den är ingen riktig mondo-film, trots obduktioner, operationer och slaktsekvenser (och trots att den ofta räknas som en sådan). Den är heller ingen vanlig dokumentär i det ordets bemärkelse. Och den här bristen på fokus gör filmen svag.

Styrkan ligger istället i kombinationen av klipp från olika delar av världen och de kontraster det skapar. När vi t.ex. får ta del av hur ett lik förbereds för en begravning, varvas bilderna med klipp från själva begravningen. Å ena sidan förvandlingen från en levande människa till ett stycke kött som hanteras – å andra sidan förvandlingen från samma levande människa till en själ som lämnar jordelivet i en religiös ritual. Denna kontrastrika bild kontrasterar i sin tur mot samma slags ritual någon annanstans, men där kött och själ inte separeras på samma sätt, utan hänger ihop till dess kroppen är bränd eller begravd.

jag tror tyvärr att filmen bara kommer till sin fulla rätt om man ser den i anknytning till att man sett SVINET. I recensionen av den filmen menade jag att filmskaparna drevs av något slags människoförakt i sin beskrivning av människan som ett djur bland andra djur – ett fysiskt överlägset, men på alla andra plan underlägset djur. I relation till den tolkningen går det att se EN STUDIE I DÖD som en förlängning av filmskaparnas konstnärliga uttryck för sin misantropiska utgångspunkt. Den här gången skall vi påminnas om att vi inte bara är djur, vi är dessutom inte mer än stora, klumpiga köttstycken som när vi dör reduceras till avfall och alla föreställningar därutöver är självbedrägerier.

”Absolute misanthropy” vrålar Kreator’s sångare Mille Petrozza ur högtalarna när jag skriver det här – inget kunde vara mer passande.

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett EN STUDIE I DÖD:

• Vi är kött!
• Vi blir avfall!
• Jag tror jag fattar det här med misantropi nu…

 

Tre saker att se fram emot i filmen

• Tjurslakt med klubba!
• Operation av knivhuggen mexikan!
• Nån slags rullstolsfotboll!

 

”Ett konstverk som utger sig för att vara en dokumentär. Lite som om konstnären Anna Odell spelat död istället för galen.”

 

Ett STORT tack till Njutafilms för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 2 / 5
HUMOR…..: 1 / 5
SEX…….: 0 / 5
SPÄNNING..: 0 / 5
VÅLD……: 1 / 5
STORY…..: 4 / 5

 

 

SCREENSHOTS





















]]> http://swegore.wordpress.com/2009/09/05/en-studie-i-dod/feed/ 3 swegore EN STUDIE I DÖD EN STUDIE I DÖD EN STUDIE I DÖD EN STUDIE I DÖD EN STUDIE I DÖD EN STUDIE I DÖD EN STUDIE I DÖD EN STUDIE I DÖD EN STUDIE I DÖD EN STUDIE I DÖD EN STUDIE I DÖD