Rock’n’Roll Frankenstein

Rock’n’Roll Frankenstein

Titel: Rock’n’Roll Frankenstein
Genre: Horror, Komedi
Regissör: Brian O’Hara
Skådespelare:

  • Graig Guggenheim
  • Jayson Spence
  • Barry Feterman
  • Hiram Jacob Segarra

Produktionsår: 1999
Förpackning: 1 Disc DVD Keep Case
Speltid: 88 min.
Textning:
Tal: Engelska
Extramaterial:

  • Music Video
  • Trailers
  • Original Soundtrack Songs

Distributör: Shock-O-Rama Cinema
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 612385524196
Skribent: Tove Ceginskas



HANDLING
Vad gör man när man har slut på rockstjärnor att tjäna in storkovan åt en? – Gör en ny av de redan befintliga såklart! Det är bara ett litet problem – de är alla döda. Men det problemet är snart ut världen för den girige skivbolagsdirektören Bernie Stein. Hans brorson Frankie råkar vara en briljant vetenskapsman med smak för det makabra. Han har skapat ett serum som återupplivar död vävnad, och med hjälp av en gravplundrande roddare skapar de den ultimata superstjärnan, King. Men under insamlingen av kroppsdelar går någonting fel, och projektet ser ut att lika snabbt gå i graven som det uppstod ur den. Lika kluven i sinne som kropp har den unge King svårt att kontrollera sig själv och sina behov, vilket får katastrofala konsekvenser. Ska hans schizofrena uppenbarelse få ro, eller ska denna ”homo-cidal maniac” skapa större kaos än självaste rock’n’roll gjorde i sin ungdoms dagar?


AUDIO / VIDEO
Klart och tydligt ljud och dessutom några minnesvärda repliker – vilka är lätta att snappa upp eftersom inga andra småljud stör. Vilken lättnad efter mina senaste djupdykningar i filmvärldens lågvattenmärken! Utgåvan saknar undertexter så det gör rätt mycket att man hör vad skådespelarna faktiskt säger. Dessutom bygger ju filmen mycket på musiken, som är jävligt skön och man gott kunde ha haft mer av. Trots den tydliga B-filmsstämpeln har man uppenbarligen haft att göra med skickliga ljudtekniker. Tur det eftersom dåligt ljud kan förstöra en i övrigt bra rulle. I vanlig ordning har jag ingen som helst aning om vilket format ljudet är i.

Inte heller bildformatet kan jag utläsa, men det här är i alla fall ingen fancy schmancy widescreen utan rätt old school rakt igenom. Bilden är också tillfredsställande, oftast rätt färgglad och ljus. Synd bara att King inte är grön, som man kan tro av omslaget till filmen, men man kan inte få allt här i livet (eller döden för den delen). Någon gång blir bildkvalitén gravt försämrad men genom nästan hela filmen är den fullt godkänd. För trots att filmen har några år på nacken är det varken särskilt oskarpt eller kornigt. Visst, det är inget fotografiskt under man har framför ögonen men filmens handling och karaktärer duger gott för att hålla humöret på tittaren uppe.


EXTRAMATERIAL
Baksidan skyltar utöver trailers med såväl musikvideo som originallåtarna på skivan, men de verkar ha försvunnit i den här utgåvan, till min besvikelse. Huvudakten ”I’m A Monster” spelas visserligen flitigt under menyn, men finns inte separat och ”Electro Shock” uteblir helt. Inte heller musikvideon står någonstans att finna vilket jag tycker var grymt tråkigt. Kvar blir bara ett antal trailers av skiftande kvalitet, med de vanliga ingredienserna av sex, våld och dåligt skådespel. THE POSSESSION OF NURSE SHERRI sticker ut som en mer seriös och intressant film, vad trailern själv säger med vibbar av THE EXORCIST och CARRIE. Likväl lockar PSYCHO SISTERS: BEYOND MADNESS med ironi, svart humor och mycket våld. Men för att återgå till extramaterialet till den här filmen – ja, dessvärre var det ju inte mycket mer än så. Trist, eftersom soundtracket var välgjort och synnerligen catchy, men med tanke på att filmen bjuder på skrala specialeffekter kanske det är lika bra.


SAMMANFATTNING
Det här är en B-film som den ska vara! Sex, drugs and rock’n’roll och så en nypa död på det, kan det bli bättre? Humorn är en blandning av det väldigt omogna och det makabra vilket blir ett bisarrt hopkok som får mer än ett förvånat utrop och generat skratt, då huvudpersonernas dragning åt det makabra går en bra bit över gränsen för vad som är normalt – men så heter också bandet Unnatural Urges. Och musiken är riktigt skön, Graig Guggenheim gör en fin roll som frustrerad, nyvaken Elvis som har dålig styr på sina hopsatta delar. Den galne vetenskapsmannen är inte direkt galen men minst sagt speciell på sitt sätt, pluspoäng för att han heter Frankie Stein. Barry Feterman är perfekt i rollen som girig skivbolagsdirektör i jakt på nytt (nåväl) blod, och även Iggy, den flummige roddaren, gör en gedigen skådespelarprestation. Skönt att det kan bli välgjort utan att för den sakens skull bli tråkigt – för det blir det verkligen aldrig. Historien drar igång direkt och är lätt att komma in i.
Vad jag tycker är väldigt underhållande är att se Kings ”barndom”, hans nykläckta tillstånd då han behandlas just som ett litet barn av Frankie och Iggy. Sen spårar filmen totalt ur i och med att King i rasande takt växer mentalt – och i vissa fall fysiskt – men det är också här som den egentliga filmen tar sin början. Lite mer fokus kunde ha lagts på den unge rockstjärnans mer mordiska sida, eftersom man får intrycket av att det är huvudhandlingen när man läser om filmen. Historien som målas upp fokuserar mer på vad som händer när man blandar kroppsdelar från ett gäng rockstjärnor, men råkar stjäla Liberaces och inte Jim Morrisons libido. Det skildras på ett synnerligen skruvat vis som i vissa fall kan bli lite väl bakfyllebarnsligt men oftast kommer undan med att vara rätt charmig, mycket på grund av skådespelarna.

Eftersom filmen saknar undertexter kan man missa några av skämten, så att se den en andra gång är faktiskt att rekommendera, då den stiger märkbart i underhållningsvärde.
Det är vulgärt, chockerande, äckligt, roligt och underhållande på ett snyggt sätt. Konstigt men ändå passande är den klassiska musiken som ackompanjerar våldsamma scener. Vad jag dock absolut inte förstår är denna väldigt märkliga användning av självcensurering i form av små bilder – troligtvis ett praktiskt sätt att dölja avsaknaden av specialeffekter. Resultatet blir kanske inte det bästa. Och även om det aldrig blir tråkigt så kunde man ha lagt lite mer krut på skräcktemat, vilket efter ett tag nästan försvinner helt till förmån för historien om Kings karriär som ”homo-cidal maniac” – fast roligt är det fortfarande. Long Dead Rock’n’Roll!


3 saker jag lärt mig efter att ha sett ROCK’N’ROLL FRANKENSTEIN:

  • Lita aldrig på påtända roddare!
  • Nittiotalet bör aldrig få återfödas!
  • Rock’n’roll dör aldrig!


3 saker att se fram emot i filmen:

  • Sköna Elvis-imitationer!
  • Vulgära karaktärer!
  • Svängig rock’n’roll!



Ett STORT tack till Darkdisc för recensionmaterialet!



GORE……: 2 / 5
HUMOR…..: 4 / 5
SEX…….: 2 / 5
SPÄNNING..: 2 / 5
VÅLD……: 2 / 5
HANDLING..: 4 / 5

SCREENSHOTS
Rock’n’Roll Frankenstein

Rock’n’Roll Frankenstein

Rock’n’Roll Frankenstein

Rock’n’Roll Frankenstein

Rock’n’Roll Frankenstein

Rock’n’Roll Frankenstein

Rock’n’Roll Frankenstein

Rock’n’Roll Frankenstein

Rock’n’Roll Frankenstein

Rock’n’Roll Frankenstein

2 svar till “Rock’n’Roll Frankenstein”

  1. Jo dn här Rullen verkar Rätt Skaplig ändå!! SkoJ med nya Tag i Film-Görandet-SkumT år på filmen alltså 99 kom väl inte Direkt så mkt Skoj dt Skumma året;( Men som alltid när dt gäller dn här typen av Film så har dt smygit fram Censur av nånn Jvlig anledning..Nått som alltid Tyv..verkar finnas kvar i all F###Evighet-Måste vara Straffet mot Mänskligheten;(

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: