Tenebre

Tenebre

Titel: Tenebre
Genre: Giallo
Regissör: Dario Argento
Skådespelare:

  • Anthony Franciosa
  • John Saxon
  • Daria Nicolodi
  • John Steiner

Produktionsår: 1982
Förpackning: 1 Disc DVD Keep Case
Speltid: 101 min.
Textning:
Tal: Engelska, Italienska
Extramaterial:

  • Kommentatorspår
  • Voices of the Unsane (nyinspelad feauturette)
  • The Roving Camera Eye Of Dario Argento
  • Creating The Sounds of Terror
  • Alternate End Credit Music
  • Trailer
  • Dario Argento Bio

Distributör: Anchor Bay
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 01313 14848-92
Skribent: Fredrik F. G. Granlund

 

 

HANDLING
Efter världssuccéerna SUSPIRIA och INFERNO återvände mästerregissören Dario Argento till giallogenren med TENEBRAE, eller TENEBRE som Anchor Bay kallar den. Oavsett vad filmen kallas anses den fortfarande vara en av regissörens bästa filmer.

Anthony Franciosa spelar huvudrollen som den amerikanske författaren som åker till Rom på en reklamresa för sin senaste bok TENEBRAE. Snart blir han förföljd av en mördare som tar livet av sina offer på sätt som beskrivs i boken. De som associeras med arbetet på författarens bok dödas, en efter en. Samtidigt får författaren telefonsamtal och meddelanden från mördaren, och börjar samarbeta med polisen. Men på fritiden bedriver författaren privata efterforskningar tillsammans med närstående. Spänningen ökar. Och författaren samt de i hans närmaste omgivning kommer mördaren allt närmre.

 

AUDIO / VIDEO
Jag föredrar personligen att se Argentos och Fulcis filmer med italienskt tal och engelsk text. Men jag hittar ingen engelsk text på det Italienska mono-spåret. Tja det finns helt enkelt inga texter. Tyvärr. Och detta är ett minus, vad avser det för övrigt fantastiska greppet att lägga med BÅDE Dolby Digital 2.0 Stereo OCH Dolby Digital 5-1. Man kan ju fråga sig om det inte finns några amerikaner som vill se filmen på italienska med engelsk text . . .

Dessutom upptäckte jag en intressant aspekt som ändrats från italienska till engelska: mördaren låter i den italienska versionen som en man, medan samma person i den engelskdubbade varianten låter som en kvinna. Mycket synd! Soundtracket är för övrigt underbart. Claudio Simonetti från Goblin. Verkligen passande, och stämningssättande. Bland det bästa jag hört på väldigt, väldigt länge.

TENEBRE är för denna utgåva remastrad i anamorfisk 16×9. Fodralets baksida anger vidare att det rör sig om Anamorphic Widescreen 1:85:1. Och detta märks! Det är knivskarp bild, en oerhörd förbättring gentemot äldre versioner från barndomens dagar.

 

EXTRAMATERIAL
På den här utgåvan är det en massa extramaterial. Jag blir så glad!

Audio Commentary with Writer/Director Dario Argento. Music Composer Claudio Simonetti and Journalist Loris Curci. Jag håller med en medskribent här på Swegore: det är svårt att höra vad Argento berättar, pga hans breda italienska accent och dåliga engelska. Det är enklare att höra vad Claudio Simonetti och Curci säger. Men hur som helst tycker jag mycket om audio commentaries – för man får i allmänhet reda på så mycket mer på detta sätt. Och det är minst sagt intressant att få reda på en massa anekdoter och berättelser från dessa tre. En hel del man inte vet! Kul särskilt för de verkligt inbitna Argento-fansen.

Voices of the Unsane (ny featurette). I en intervju med Argento berättar han att han ville att filmen skulle bli perfekt, varför han stängde in sig i ett litet hus, som han sedan inte lämnade på tre månader, innan han ansåg sig vara klar med manus till TENEBRE. Fantastiskt intressant 17 min feauturette där de medverkande intervjuas inför kamera och berättar om filmen. Mycket intressant information, särskilt den från Dario Argento.

The Roving Camera Eye Of Dario Argento. Regissören pratar om hur han gjort filmens nyckelscen, när man filmar invändigt och utvändigt runt ett hus, långsamt – en av Argentos absolute intressantaste kameraåkningar i alla filmer. Regissören talar på italienska, och översatt av en för mig okänd person till engelska, varför det stundtals är småsvårt att hänga med. Ändå riktigt intressant att få se delar av den kran som användes för att åstadkomma scenen ifråga.

Creating The Sounds of Terror. Småkul soundeffects skapande – som visar att Argento & Co. Använde stora köttbitar för att skapa ljudeffekter till TENEBRE, som de stack kniven i, för att få det att bli så realistiskt som möjligt.

Alternate End Credit Music. Under kommentatorspåret överraskas Dario Argento och musikern Claudio Simonetti från Goblin och blev irriterade över att höra en pop-låt under eftertexterna. Den låt som inkluderas här har blandats i det engelska soundtracket utan deras kännedom eller medgivande. Efter kommentarspåret återanvändes därför musiken från den italienska originalutgåvan på denna Anchor Bay-utgåva. Jag måste erkänna att de båda hade absolut rätt. Den musik som är under end credits är betydligt bättre än i den original-engelska versionen av filmen.

Trailer. Enligt dåtidens standard, en riktigt bra och intressant originaltrailer.

Dario Argento Bio. Lång essä om Dario Argento med många citat och berättelser från barndomen. Mycket intressant är till exempel att Argentos första influenser var Bröderna Grimm, H. C. Andersen och min egen favoritförfattare Edgar Allan Poe – som Argento här säger för honom är är ursprunget till all skräck. Jag älskar att detta ligger med på denna Special Edition-utgåva, och att det inte bara listar vilka filmer Dario Argento gjort – utan verkligen är en essä som kommer med mycket relevant och intressant information. Jag blev mycket positivt överraskad, och glad över att detta finns med! Det enda jag saknar är vem som är författare till texten ifråga, vilket jag också tror att författaren ifråga gör. Sedan har jag en känsla att jag läst samma essä på en annan av Argentos utgåvor, men jag kan ha fel…

 

SAMMANFATTNING
TENEBRAE eller TENEBRE som Anchor Bay stavar det – av en för mig oklar anledning (Tenebrae är latin och betyder ”skuggor”) – blev förbjuden i Sverige, Västtyskland och Island när den kom ut 1982, samt censurerades i en mängd andra länder. Varför? Är filmen så blodig? Nej, tänkte jag när jag hade sett halva filmen. Där stagnerar nämligen spänningen, morden minskar, tempot dras ned – stämning byggs upp. Och snart förstår man varför.

Mot slutet av filmen kommer en mirakelsnygg, skrämmande scen där en kvinna får armen kapad och målar en vägg med sitt sprutande blod samtidigt som hon ser förvånad ut (en scen som för övrigt Quentin Tarantino reproducerat i KILL BILL, VOL 1). Argento har således verkligen tänkt till, medvetet dragit ned på tempot, byggt upp stämning, för att sedan här, i denna scen, satsa allt på ett kort och vara extrem. Man kan fråga sig om man med detta offer ville förmedla att hon hos mördaren genererade mer hat och fientlighet än de andra offren? Starka bilder utlovas. TENEBRE är en oerhört stark film och en av de absolut mest våldsamma Giallo-filmer jag sett! Några scener, särskilt den jag nu nämnt med armkapningen, är några av de mest våldsamma som Argento någonsin skapat. Faktum är att TENEBRE inbegriper några av Argentos absolut bästa scener.

Filmen fortsätter sedan hårt fram till ett synnerligen genomtänkt och överraskande slut, då man också får såväl inledning som mitt och slut förklarat. Det är i det närmaste omöjligt att lista ut vem mördaren är (även om man kan ana sig till det). Så handlingen är bra och genomtänkt.

Visuellt är TENEBRE slående – ett mästerverk som berättar mycket om vad regissören Dario Argento kan. Det rör sig om en väldigt steril film. Argentos opus SUSPIRIA är i jämförelse en explosion av färger och psykedelia – för i TENEBRE arbetar Argento sterilt och stilrent, utan onödiga saker som ögat kan dras mot (ex. är väggar i allmänhet kala och vita). Det är vackert och vitt och svart och grått och med inte så lite blod. Det kan inte ha varit helt enkelt att efter världssuccéerna SUSPIRIA och INFERNO återvända till Giallo-genren, med så höga förväntningar som Argento faktiskt hade på sig. Men han lyckades onekligen!

Sedan har vi förstås de otroliga kameraåkningarna till ett fantastiskt bra soundtrack (av Goblin, förstås). En synnerligen minnesvärd scen ska nämnas: den långsamma, stadiga panoreringen upp på ena sidan av en byggnad, över taket och ner på andra sidan och in i byggnaden, uppför trappor osv. I en enda lång tagning! Häpnadsväckande! Detta segment måste rankas som ett av argentos bästa. Jag bryr mig inte om det inte tillför handlingen något, för detta är vad Dario Argento älskar att göra – vilket också märks! För mig får han gärna hållas. Vem som helst lär uppskatta detta som överraskar och passar in och i samband med Goblins fantastiska musik närmast blir sensuellt, lite som känslan att flyga när man sover. Här snackar vi visuell magi på hög nivå; mycket bättre än så här blir det inte!

Kan man förresten räkna med något annat med Dario Argento som regissör, Lamberto Bava som first assistant director, och Michele Soavi som second assistant director? Tre visuella filmskapargenier tillsammans kan inte gå fel! Till detta kommer kameraarbete och cinemagrafy av Luciano Tovoli. Man har verkligen tänkt till. Det är som godis för ögonen. BRILJANT!

Och så kommer vi till skådespelet. Det är svårt att uttala sig om då det italienska mono-spåret saknar engelsk text, men sett till den engelska dubbningen är skådespelet sisådär – i vissa fall är det okej och i andra spelar skådespelarna över något fruktansvärt. Detta gäller dock alltså främst när man ser den engelskdubbade versionen. Det bästa skådespelet får vi hur som helst från huvudpersonen, som spelas av Anthony Franciosa, som med sin utomordentliga ansiktsmimik, i långa tagningar med intressanta dialoger, framstår såsom filmens bästa skådespelare. Nämnas som bra skådespelarinsatser kan också författarens agent, John Saxon från bl.a. A NIGHTMARE ON ELM STREET, och Daria Nicoloci från DEEP RED, samt John Steiner från CALIGULA. Visst, de flesta ser inte Argentos filmer på grund av bra skådespel, men här finns det faktiskt, åtminstone i viss mån.

Sett till filmens gore är blod och skärsår inte direkt övertygande, och så heller inte mordens klippning, men det fungerar sett till den våldsamma helheten. Och nästan alla medverkande dör på ett eller annat sätt, vilket är trevligt. Det blir sammantaget ruskigt bra. Och musiken av Goblin – i detta fall Claudio Simonetti – gör väldigt mycket. Att filmslutet sedan överraskar, när man genom filmen fått en mängd ledtrådar, gör också mycket för dess helhet. Det är nästan omöjligt att förutspå vem mördaren är.

TENEBRE är en av Dario Argentos absolut bästa filmer, och särskilt i Giallogenren – egentligen bättre än, eller åtminstone i klass med, BIRD WITH A CRYSTAL PLUMAGE och DEEP RED. Regissören Dario Argento har verkligen lyckats med den magi som gör honom till den visuelle magiker han faktiskt är. Två scener tillhör dessutom hans absolut bästa sett till alla hans filmer. Jag håller TENEBRE som en av Argentos absolut bästa filmer.

REKOMMENDERAS till alla som är det minsta intresserade av Giallo!

 

3 saker jag lärt mig efter att ha sett TENEBRE:

  • Dario Argento anser att Edgar Allan Poe är ursprunget till all skräck!
  • Argento började sin bana som kritiker och kolumnist!
  • Att TENEBRAE betyder ”skuggor” på latin!

 

3 saker att se fram emot i TENEBRE:

  • Den otroliga kameraåkningen till Goblin-musik efter ungefär 30 min!
  • Soundtracket av Claudio Simonetti från Goblin!
  • Scenen i filmens slut där en kvinna får armen kapad!

 

Suverän våldsGiallo som måste ses som en av Dario Argentos absolut bästa filmer!

 

Ett STORT tack till Anchor Bay för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 3 / 5
HUMOR…..: 1 / 5
SEX…….: 3 / 5
SPÄNNING..: 3 / 5
VÅLD……: 5 / 5
HANDLING..: 4 / 5

 

 

SCREENSHOTS
Tenebre

Tenebre

Tenebre

Tenebre

Tenebre

Tenebre

Tenebre

Tenebre

Tenebre

Tenebre

Tenebre

Tenebre

5 svar till “Tenebre”

  1. Mycket bra recension på en mycket bra film! Tenebrae är ju från Argentos stortid och jag håller med Fredrik om att denna film (tillsammans med deep red) innehåller de bästa skådespelarinstatserna i argentos filmer. Onödig fakta: den snygga brunetten i drömsekvensen är.. en man!!!

  2. Tackar så mycket för uppskattningen, Christer. Jag gör vad jag kan.

    Men rörande om brunetten i drömsekvensen vet jag inte om du har rätt eller fel. Hon är med i en intervju i den nya retrospektiva featuretten, och ser i alla fall ut som en man. Är det något jag missat? Hur vet du att det är en man?

    Intressant kommentar, hursomhelst! Tack.
    v.h, F. G.

  3. Eva Robins heter hon/han/it och var tillsammans med Anjita Wilson de mest kända transsexuella skådespelarna i italiensk filmindustri under 70-80-tal. Not my cup-of tea, men jag kände en kille som samnalde på Anjita filmer en gång i tiden *s*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: