THE SEVERED HEAD NETWORK

Titel: THE SEVERED HEAD NETWORK
Genre: Arthouse, Kortfilmer
Regissör:

Tommy Biondo
Quinn M. Botthof
Jason Christ
Aaron Crozier
Chad Eivins
Eric Stanze
Stephen M. Lashly

Skådespelare:

Eric Stanze
Robert Daley
Tommy Biondo
Eli DeGeer

Produktionsår: 2000
Förpackning: 1 DVD Disc Keep Case
Speltid: 1 tim 44 minuter
Textning: Ingen
Tal: Engelska
Extramaterial:

Musikvideos
Behind The Scenes
Kortfilm
Trailers
Gallery of abstraction

Distributör: Wikcked Pixel Cinema
Butik: Wicked Pixel Cinema
UPC-kod: 79059433742
Skribent: Amanda Engrström

HANDLING
Vomire – 6 min (reg. Chad Eivins)
Filmen inleds med en fladdrande och stillsam animation av en ängel till metalliska insektsljud. Följer gör ett kort stycke experimentell film som fokuserar på den hypnotiska effekten. Statiska byten mellan klipp ifrån en kille utklädd till pumpa som juckar mot ett träkors, teckningar av enhörningar och scener från slakteriarbetare som hanterar högvis med slemmiga koinälvor varvat med psykadeliska datoranimationer. En visuellt vräkig upplevelse till vaggande och repetativ musik som väcker olustskänslor.

Faith in Nothing – 7 min (reg. Eric Stanze)
Kvinna och man sitter i ett vardagsrum, mannen försvinner, kvinnan dansar euforisk magdans i antal minuter och tar av sig kläderna. Väldigt ivrigt redigerad och i nästan varje klipp används effekten där bilden suddas ur fokus vilket jag antar ska ge en drömsk touch.
Detta är kanske den mest pretantiösa av kortfilmerna, jag har verkligen inget emot pretentioner men dessvärre lyckas filmen inte vara tillräckligt estetiskt tilltalande eller genuin för att man ska kunna smälta det. Istället för en sensuell och sugande upplevelse känns det mest som en meditationsvideo med bröst i.

Satisfaction – 21 min (reg. Tommy Biondo)
Filmen föreställer ett par alldagliga kärlekskranka ungdomar(killen är Biondo själv) som har sex i ett sovrum av slaget tonårsrum. Längre in i filmen får man reda på kvinnans olyckliga förflutna med en sadistisk pokjvän som våldtagit henne och hur detta odlat fram dolda mörka sidor hos henne.
Till en början är filmen inte speciellt tilltalande och det känns väldigt spelat men ju mer involverade karaktärerna blir i sexakten ju mer övertygande känns filmen.
Trots att det hela är ganska fult på ett amatörporrmässigt vis så blir det inte vulgärt utan snarare ärligt och inlevelsefullt. Det finns ett sadistiskt klimax men ingenting en gorefantast skulle höja ögonbrynen inför.
Hela filmen är smakfullt tystad av lugn ambient vilket minskar risken att filmen uppfattas som pornografisk.

Unwanted – 4 min (reg. Todd Tevlin)
Musikvideo för bandet Purple Screwdriver.
En kille springer omkring med ett vapen och är frustrerad, det ser ut som att han springer ifrån något, men vad? Kameran åker bergochdalbana, bilderna växlas frenetiskt och det är myrornas krig. Allt till testosteronstinn industriell musik. Om ni har sett den där propagandavideon om nedladdning som brukar spelas i början av en film (you wouldn’t steal a car? …osv) så har ni en ungefärlig uppskattning om hur den här filmen är. Det här är nästan exakt samma sak, både i soundtrack och foto fast utan piratkopieringstemat.

Victim – 5 min (reg. Jason Christ)
Victim visar de sista minuterna i ur en slasherfilm, de flesta offren har dött, en panikslagen flicka är kvar och ropar efter hjälp. Bilden är becksvart med höga kontraster så man ser nästan ingenting utom enstaka ljusglimtar i vitt skapade av eld eller månsken. Effekten är väldigt tilltalande för nyfikenheten och ger filmen ett visuellt uttryck som får den att sticka ut i samlingen. Musiken är klassisk rysarmusik som är mer stämningshöjande än experimentell eftersom temat är en sorts lek med typiska teen slashers. Tyvärr drar skådespelarna ned filmen rejält när de väl öppnar munnen och det märks att det inte är ironiskt menat, Victim hade verkligen kunnat vinna på att skippa dialogerna och satsa på att fortsätta vara subtil i sitt uttryck.

Sedgewick – 22 min (reg. Stephen M. Lashly & Quinn M. Botthof)
Sedgewick handlar om en gammal gubbe som segar fram i en händelselös vardag. Genom att leva sig in i sin livliga fantasi lyckas han gång på gång fly
tristressen såpass att gränserna mellan dröm och verklighet suddas ut. Triggad av saker Sedgewick hör på radio och tv spelas galna och komiska scenarion
upp i hans huvud där han är medspelare. Absurdum är ett faktum; knarklangare glider omkring i pinstripe kostymer, barn hemsöks av onda clowner, butikspersonalen blir jagad av en hjort med hagelgevär och allt smälts samman med vardagsmiljöerna i surrealistisk anda. Jag skulle nog kalla det här den bästa utav filmerna, den är lekfull och underhållande på ett udda sätt som för tankarna till Evil Dead triologin, särskillt sekvensen med mördarhjorten!
Sedgewick skiljer sig mycket från de andra filmerna genom att använda filmisk musik och skådespeleri men lyckas ändå vara den mest intressanta rent
experimentellt!

Liontown – 10 min (reg. Aaron Crozier)
En musikal som handlar om människor i mössor med djuröron som sjunger gällt och falskt om staden Liontown. Jag förstår verkligen inte den här filmens plats i samlingen och den är helt otittbar. Förmodligen ska det här föreställa någon sorts humor men jag tror skådespelarna hade betydligt roligare åt det hela än någon tittare, för mig var det här skräck i dess sanna bemärkelse dock inte på det sätt man hoppas på. Blir lite blod på slutet ifall man orkar ta sig igenom allt.

Curveball: Pile of Junk – 7 min (reg. Jason Christ)
Det här är en typisk metal musikvideo med bilder av industriområden, tuffa karlar som tappar vettet och bandet själv som står och öser på med långa hårmanar. Curveball är den snyggaste av filmerna i musikvideostil även om det inte är en speciellt unik upplevelse. Fans av den här genren av musik lär inte bli besvikna.

AUDIO / VIDEO
De flesta filmerna är filmade med billiga handkameror vilket är väldigt påtagligt då bilden blir smårandig och oskarp, dessvärre inte på det charmiga gryniga sättet utan på hemmavideovis. Formatet är i 4×3 Aspect Ratio, alltså ganska kompakt! På en widescreen är det synd men det fungerade utan problem på min lilla burk.

Som nämnt ovan så är många av filmerna klippta ganska frenetiskt och stannar sällan upp, en annan sak många de flesta av dem har gemensamt är att de använder korta sekvenser med filter i svartvitt, negativa färgskalor, ökad kontrast med mera vilket förmodligen var mer spännande 2000 än nu när vartenda kotte lekt med photoshops filterfunktioner.

Ljudmässigt fungerar filmerna fint, det mesta av ljudet består av olika dominerande soundtrack av diverse elektronisk genre.

EXTRAMATERIAL
Det aboslut bästa med den här DVDn måste vara det till synes oändliga extramaterialet!

Dels finns två open title sequences att välja mellan, det första är en hårdrocksvideo(ursäkta ifall jag är helt ute med genrebenämningen) som föreställer en naken kvinna som gnider sina mer än rejäla bröst i en källare full av kedjor och levande ljus. Mer eller mindre en BDSM/fetish film i mjukporrsversion med experimentellt foto. Den andra börjar med ett förälskat par ute på promenad och urartar i hysterisk musik och smaskiga klipp av kvinnans avhuggna klibbiga huvud som rullas omkring och får elchocker. Trevligt med lite gore efter att ha tittat på så många kortfilmer där det lyser med sin frånvaro.

Höjdpunkten i extramaterialet är Gallery of Abstraction som består av 6 stycken 1minuters konstfilmer gjorda av olika regissörer. Dessa var väldigt stillsamma och sofistikerade i jämförelse med huvudfilmerna och de flesta innehöll klassiskt vacker viseull estetik. En mognare sida av DVDn helt enkelt.

Behind the scenes finns för Opening Sequence 1 och 2, Satisfaction och Faith in Nothing.

Det är ungefär vad det låter, man får se filmteamet arbeta och guida skådespelarna på scen. Tyvärr får man inte se hur Biondo löste kruxet med att vara både skådespelare och regissör i sexscenerna till Satisfaction.

Tillkommer gör också trailers till Wicked Pixel Cameras andra filmer: Scrapbook, Ice from the Sun, Savage Harvest 1 & 2 och Deadwood Park. Smakproven från dessa filmer innehåller betydligt mer brutalitet och blodstänk än alla kortfilmerna tillsammans och jag känner mig riktigt sugen på att titta igenom Wicked Pixels utbud!

SAMMANFATTNING
Det känns som att filmskaparna inte riktigt var redo att ge sin in på arthouse banan och göra The Severed Head Network, det blir lite för mycket omedveten pretention och fixering vid vad ungdomar kan tänkas vara ballt, särskillt mycket experiment eller konstfilm blir det aldrig.

Det räcker helt enkelt inte att bara använda en osammanhängande dramaturgi, udda vinklar, stötande material och repetativ musik för att den här formen av film ska bli intressant. Hade det varit mera fokus på gore och exploitation hade det varit lättare att bortse och hade varit mer underhållande, utan detta blir bristerna destå större. Men liksom de flesta filmer har även denna sina ljusglimtar, i vissa små sekvenser, extramaterialet och filmen Sedgewick, ska man se Severed Head Network så se den för dessa!

3 saker jag lärt mig efter att ha sett filmen:

Wicked Pixel Camera må vara extrema på exploitationfronten men inte särskillt vågade när det kommer till konstfilm!
Man kan regissera och ha sex samtidigt!
Kristendom, enhörningar och komagar har någonting gemensamt, sug på den du!

3 saker att se fram emot i filmen