BREATHING ROOM

Titel: BREATHING ROOM
Genre: Thriller, Skräck
Regissör: John Suits & Gabriel Cowan
Skådespelare:

• Ailsa Marshall
• David Higlen
• Brad Culver
• Kim Estes
• Keith Foster

Produktionsår: 2008
Förpackning: 1 DVD Disc Slip Case
Speltid: 1 tim 29 minuter
Textning: Engelska för döva
Tal: Engelska
Extramaterial:

• Trailer

Distributör: Anchor Bay
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 01313 16044-98
Skribent: Amanda Engström

 

 

HANDLING
En kvinna vaknar upp i ett vitt rum, hon är naken och har ett metallhalsband fastlåst runt halsen(tänk Battle Royal). I rummet finns en blandad grupp människor utan koppling till varandra, ingen verkar veta var dom är någonstans och varför de hamnat där. Det enda som finns i rummet är olika lappar med regler och de som bryter mot dem straffas omedelbart. Snart går det upp för personerna i rummet att detta bara är inledningen på ett spel uppriggat av en sadistisk karaktär som övervakar dem via kameror vid alla tillfällen.

Spelet går ut på att varje gång ljuset släcks så mördas en deltagare av en anonym mördare. Med varje mord dyker nya ledtrådar och frågor upp.
Kan man finna en utväg utan att använda våld? Är mördaren någon i rummet och isåfall vem?

Likt handlingen i till exempel de populära saw filmerna så ställs karaktärerna i Breathing Room mot manipulation och svåra beslut för slåss för sin egen överlevnad. Dock handlar det mer om praktiska psykologiska beslut än om att tvinga sig själv genom fysisk tortyr och liknande. Ett exempel är att varje karaktär får ett verktyg för att komma vidare, en person får till exempel patroner men dessa är helt värdelösa utan hjälp ifrån någon som har tillgång till ett tillhörande vapen. Ska man då välja att sammarbeta för att kunna få använding för dessa trots risken att vapnet vänds emot dig?
Spelet går även ut på att leka med karaktärernas olika bristningsgränser, hur länge kan var och en pressas innan de passerar gränsen och begår gärningar så extrema som mord?

 

AUDIO / VIDEO
Ljudkvalitén (dolby digital 5.1) är under acceptabel, just för att man helt enkelt har mycket svårt att höra dialogerna och för att det är för mycket störningsljud och eko. Då det inte är någon musik i filmen så hade en enkel ljudregigering räddat det mesta på den här fronten.

Jag är pinsamt svag för hela fejkdokumentär grejen men det finns en skillnad mellan att en film ger illusionen av spontant handfilmat och att den faktiskt är lika otydlig och obegriplig som något spontant handfilmat, särskillt när det kommer till ljudet.
Breathing room är filmad med ett par handkameror och bilden är kanske inte det mest sköna att skåda precis, det typiska randiga digitalkameraflimret kommer fram varje gång kameran guppar vilket är ofta eftersom det är just handkameror det gäller. Att formatet är i anamorphic widescreen 1.78.1 är därimot tacksamt ifall man har en bredare tv. Det har inte gjorts någon anstränging i ljussättningen direkt men eftersom miljön filmen utspelas i är mycket vit och upplyst så är det ändå inte ett störande moment. Förutom själva kvalitén på fotot så är det funkionellt för att vara en typisk lågbudgetskräckis. Vinklarna och hanteringen av kamera är innovativa jämfört med vad man är van att se i filmer av den här typen och lyfter stundtals upplevelsen rejält med fint placerade små närbilder och liknande. Dock är inte klippningen till fördel för att dialoger och händelser ska kännas övertygande alltid, det känns ofta som att kameran ”väntar in” skådespelarna vilket sänker tempot.

 

EXTRAMATERIAL
Endast en trailer till filmen. Liksom de flesta trailers utlovar den mer spänning än filmen i sig kan erbjuda.

 

SAMMANFATTNING
Breathing Room är en bra film för dig som fascineras av temat i till exempel saw eller evil dead trap serierna men inte riktigt vill svälja mängderna gore och tortyr som i dessa är så framträdande. Filmen är väldigt avskalad ifrån slafsiga detaljer, dödsfallen är relativt smärtfria och simpla utan att lägga fokus på splattrandet, den är rentav hövdlig på den här fronten. Även miljön är enormt avskalad och varierar inte vilket bidrar till den klaustrofobiska känslan men tyvärr även till att man efter ett tag känner sig visuellt uttråkad av den vita stillheten. Miljön och tempot hade förmodligen varit till fördel i en film med ett mera mångbottnat skådespeleri då den är gjord sådan att det ska vara full fokus på karaktärerna och deras samspel.
Egentligen bör man nog inte klanka ned på skådespelarna direkt, de är inte hopplösa utan de flesta känns mer eller mindre scenvana till och med. Största problemet ligger snarare i att de har blivit så otroligt typecastade att det knappast finns något rum kvar för karaktärerna att utvecklas i och jag finner mig själv om och om igen hoppandes att det ska ske någon vänding som förvånar mig. Det slutade dock sorgligt nog med att de flesta av mina filmfördomar besvarades mer eller mindre grovt med något enstaka undantag.

Den som förväntade sig fantasifulla tortyrkammare och sjuka spel uppsatta för var och en av offrena kommer bli mycket besviken av den här filmen! Detta är helt en psykologisk thriller där det obehagliga egentligen är rätt vanlig social press och oro som karaktärerna blir påtvingade i det lilla rummet, konkreta händelser och variationer är det förvånandsvärt ont om.
Starkare än rädslan av vem som ska dö näst är obehaget av att tvingas vara instängd med dessa enerverande människor man inte vet ågot alls om och förmodligen döljer diverse mörka sidor man inte vill komma ivägen för.
Breathing room är inget sociopsykologiskt mästerverk precis men klarar sig ändå bra mycket längre än de flesta B-skräckisar som försöker sig på en story som varken är baserad på shockeffekter, sex eller gorefrossa.
Stundtals känner man sig riktigt nyfiken på vad som kommer att hända näst eller vem som döljer vad, men tyvärr så suddas nyfikenheten lite för ofta ut av att handlingen och karaktärerna faller i orubbliga stereotypiska gropar som jag nämnde tidigare.
Filmen hade dock mest vunnit på att försöka spela ut klimaxen ytterligare för att engagera mer och inte få dramaturgin att verka så jämntjock, samt skapa mer täthet runt personernas historia för paranoians skull. Det känns nästan som att filmskaparna helt enkelt varit rädda för att leva ut och skapa riktigt obehag.
Allt som allt: även om vissa delar var lite oklara och filmen i helhet känns något ofärdig så passerade den som relativt smärtfri underhållning sådär på en oengagerad vardagskväll.

 

 

3 saker jag lärt mig efter att ha sett filmen:

• Tystlåtna brunögda hunks är alltid att lita på, gör dem till er ledare!
• Tjocka, oattraktiva eller nervösa människor är oftast perverterade!
• Inte sällan satsas mer pengar på att få till ett omslag än på själva filmproduktionen!

 

3 saker att se fram emot i filmen

• Pimpigt fodral med kartongöverdrag och hollogramdetaljer!
• En twist på slutet!
• En thriller av lugnare tempo ifall man uppskattar det!

 

”En typisk försökskanin-skräckfilm minus goreflödet”

 

Ett STORT tack till Anchor Bay Entertainment för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 0 / 5
HUMOR…..: 0 / 5
SEX…….: 0 / 5
SPÄNNING..: 3 / 5
VÅLD……: 1 / 5
STORY…..: 3 / 5

 

 

SCREENSHOTS