DEEP RED – PROFONDO ROSSO

DEEP RED

Titel: DEEP RED
Genre: Giallo
Regissör: Dario Argento
Skådespelare:

  • David Hemmings
  • Daria Nicolodi
  • Gabriele Lavia
  • Macha Méril

Produktionsår: 1975
Förpackning: 2 DVD Disc Keep Case
Speltid: 2 tim 3 minuter
Textning:

  • Svenska
  • Danska
  • Finska
  • Norska

Tal:

  • Engelska
  • Italienska

Extramaterial:

  • Kommentatorspår med Thomas Rostock
  • ”Exportversionen” av Deep Red
  • AN EYE FOR HORROR dokumentär
  • Trailer
  • Biografier
  • Filmografier

Distributör: Studio S
Butik: Studio-S Entertainment
UPC-kod: 7350036720575
Skribent: Christer ”superlativen” Persson

 

 

HANDLING
Den engelska jazzpianisten Marcus Daly (David Hemmings) befinner sig i Rom för att komponera musik, spela den och leva som en fri konstnärssjäl. Samtidigt håller det tyska mediet Helga Ullman (Macha Méril) en seans inför publik där hon känner av en mörk och ondskefull närvaro i salongen. Senare på kvällen flätas de två personernas öden tillsammans, tyvärr på grund av att Helga mördas av en mystisk handskbeklädd mördare (ovanligt va?). Daly hinner bara se en skymt av mördaren, men det är något på mordplatsen som inte stämmer och han ger sig tusan på att klura ut pusselbiten som saknas. Hans vägar korsas av journalisten Gianna Brezzi (Daria Nicolodi), och tillsammans med Daly drar de igång en egen mordutredning. Mördaren å andra sidan lyckas få reda på att några är den på spåren och känner sig absolut inte bekväm med detta. En dödlig ”katt och råtta” lek startar och ju längre Daly och Brezzi kommer desto farligare blir deras tillvaro, och när Daly lyckas lokalisera ett mytomspunnet hemsökt hus utanför statsgränsen eskalerar mordspiralen. För att komma till sanningen måste de kliva över flera lik och försöka undvika en mördare som är lika dödlig som osynlig.

 

AUDIO / VIDEO
Audio: Dolby Digital 2.0 (engelska) och Dolby Digital 5.1 (Italienska)
Även om det engelska ljudet ”bara” är i dolby digital 2.0 tänker jag då inte klaga. Dubbningen på filmen är i stort sätt klanderfri och rösterna passar de italienska skådespelarna perfekt. I den förlängda directors cut versionen blev dock flera av scenerna aldrig dubbade till engelska, så helt plötsligt börjar alla prata italienska i vissa scener (om man väljer att se filmen med engelsk dialog). För en del tittare kan detta säkert kännas lite distanserande, men å andra sidan får man en längre och mer komplett film att se på.

Goblins fantastiska soundtrack (som bleknar bara i jämförelse med Suspiria) bidrar till en underbar stämning och febrig jakt. Det proggresiva och rockiga ljudspåret på Deep Red har Argento försökt återskapa flera gånger efteråt, men utan någon större framgång. Visserligen har många av Argentos filmer efter denna haft bra låtar och soundtrack, men tillsammans med Suspiria är det hela homogent och sammanflätat med bilderna att de är symbiotiskt sammanflätande. Enkelt uttryckt, utan musiken skulle Deep Red inte vara så bra som den är.

Bild: Anamorfisk Widescreen 2.35:1
Lycka! Det var några år sedan jag såg Deep Red sist, men direkt efter de första scenerna minns jag varför denna film har en speciell plats i mitt hjärta. Bildkompositionerna, kamerainställningarna och kameraåkningarna är inspirerade och utförda till perfektion. I denna nyrestaurerade version i anamorfisk widescreen kommer allt till sin rätta och det är bara att njuta!

 

EXTRAMATERIAL
Kommentatorspår med Thomas Rostock.
Den danska journalisten Thomas Rostock (hav förtröstan, han talar engelska) håller låda filmen genom och visar på en imponerande kunskap om Argento och hans influenser. Tyvärr är hans röst ganska monoton, vilket gjorde det lite tråkigt att lyssna på han röst allt för länge. Däremot kan man inte klanka ner på hans kunskaper och intresse om Argento. På det hela ett matnyttigt ljudspår om än lite tunt på smakvariationer om man säger så.

”Exportversionen” av Deep Red
Helt enkelt den vanliga versionen av Deep Red man sett många gånger förut. Men med bättre bild och ljud förstås. Även denna version är, även om den är mycket kortare, en mycket bra film.

AN EYE FOR HORROR dokumentär
Ännu en timmes dokumentär som försöker ringa in filmskaparen Argento och hans inre drivkrafter. Det är visserligen trevligt, men för den inbitna Argentofilen finns det lite nytt at lära sig. Därimot är det alltid trevligt att se intervjuer med Argento himself, Carpenter, Asia och Fiore Argento, Daria Nocolodi, Alice Cooper, Tom Savini och den alltid lika glada George A. Romero. Zombiefilmens fader har ett otroligt smittade leende och berättar alltid anekdoter på ett sympatiskt sätt. An eye for horror kanske inte lär dig en massa nya saker om Argento, men den är välgjord och välskriven.

Trivia
Lite trivia om Deep Red och dess uppkomst. Det hela är nerskrivet kort, koncist och med en glad ton av Fred Andersson och SEO. Lättfakta som med enkelhet skulle platsa på baksidan av ett mjölkpaket.

Biografier
Biografier över Dario, Hemmings och Nicolodi skrivna av ovan nämda Fred. Även här lyckas mycket väsentlig information blandas med mer kuriosa och är lättläst på ett bra sätt. Föredömligt skrivet!

Filmografier
Gamla vanliga filmografier för videofiler och kalenderbitare. Lika nödvändigt för en del köpare som onödigt för andra.

 

SAMMANFATTNING
Åren mellan 1975 och 1988 är min favoritperiod i Argentos filmskapande. Flera av de filmer han gjorde under denna tid visar på en egensinnig regissör som skapande filmer med en speciell visuell stil och egen syn på hur ett narrativ i filmer kan vara konstruerade. Dessa filmer har jag sett oräkneliga gånger, men det var år sedan jag återvände till dem. Tack vare att få vara en del av denna sajt har jag fått nöjet att återbesöka många av mina gamla favoritfilmer, ”a walk down memory lane” så att säga. I fallet med Deep Red så slås jag dock av en sak. Jag har alltid älskat Deep Red, men det var först nu som jag verkligen insett en komponent i filmen som gör den till en av Argentos absolut bästa filmer: David Hemmings. Hela hans prestation i denna film ser så enkel ut. Argento är inte känd för att vara någon speciell klippa vad gäller personregi (hans preferenser ligger mer i berättandet och mordkonstruktioner) men Hemmnings reser sig över vilken prestation som helst i Argentos hela produktion. Hans avslappnade stil och inlevelse i rollen som pianisten Daly är lysande helt enkelt. Rollen är ursprungligen ganska platt, då karaktären rent manusmässigt bara är en farkost för att losta åskådaren genom den filmiska resan och mordgåtan. Hemmings lyckas på något sätt både fylla rollen med hjärta, humor och så pass mycket intelligens att åskådaren faktiskt bryr sig om honom som person. Kännetäcken på en bra skådespelare anser jag. Sen backas han upp med bra prestationer av Nicolodi och framför allt Gabrielle Lavia. Lavia spelar Dalys pianistkollega och vän Carlo, som har både problem med spriten och sin hemliga läggning. Lavia har gjort en hel del annat bra som bl.a. Pupi Avatis Zeder, men han gör ett av sina starkaste porträtt i denna film.

Kanske var det förälskelsen med Nicolodi som gjorde att Argento vågade lägga med så pass mycket komedi i Deep Red, och satsade så pass mycket krut på skådespelarprestationerna. Den ovanliga delen med flera scener som har en glad och komisk framställning är viktig. Det är tyvärr inget Argento, vare sig före eller efter, har jobbat så mycket med som i denna film. Det underliga är att det faktisk är rätt kul och trevligt. Det skapar en atmosfär där ”humörskillnaderna” mellan scenerna lyfter upp spänningen på ett bra sätt. Kemin mellan Nicolodi och Hemmings är självklart en del i det hela. Även om Suspiria är mer mardrömslik och visuell är nog Deep Red det verk som Argento borde bli ihågkommen för. Onödig fakta: missa inte rödtotten Nicoletta Elmi i rollen som ondskefull flicka. Tio år senare dyker hon upp som vuxen kvinna i Lamberto Bavas klassiska Demons.

Fotot i filmen av Luigi Kuveiller är helt makalöst i en del scener. Speciellt då kameran sveper endast några centimeter över mördarens samling av spelkulor, dockor och knivar, i de scenerna gapar jag av hänförelse. Men Kuveiller, som även filmade Suspiria, var också väldigt bra på fasta kamerapositioner och ljussättning. Ett strålade exempel på varför italiensk film på 1970-talet var så framgångsrik. Kan även stavas som: gediget hantverk! Gediget är även Carlo (E.T) Rambaldis effekter. Det är våldsamt, blodigt och rätt obehagliga mordscener. Roligt parantes är hur Hemmings karaktär pratar om och känner av en del av de sätt som mördaren senare tar sina offer ur daga med (hintar: psykoanalys och expressomaskin). Mordgåtan som Daly måste lösa (på samma sätt som Hemmings karaktär i Antonionis Blow-Up) är både intressant och invecklad. Som vanligt sitter man som åskådare och försöker nysta upp de ledtrådar och bilder man ser, och som vanligt när en film i denna genre är välgjord, förbannar man sig själv för att man missat någon uppenbar detalj. Deep Red har en modig detalj i sig, men vilken tänker jag inte avslöja här i recensionen. Sen är ju denna version 23 minuter längre än den gamla ”exportversionen”. Några extrascener här och där och ibland bara någon liten del av dialogen som tagits bort. Men jag tycker nog att det var på tiden en komplett version av Deep Red släpptes. 23 minuter extra Deep Red är julafton redan i november tycker jag!

Det enda stora minuset med denna, i annat så utsökta, utgåvan av Deep Red är den svenska översättningen. Maken till mer ointresserad översättning kan jag inte minnas att jag läst. Den är full med missvisande ord, meningskonstruktioner som ger fel innebörd till vad karaktärerna säger osv. Kanske vore det idé att den som översätter filmerna har något sorts intresse i det jobb de har? Ett stort minus milt sagt.

Som avslutning… glöm inte att motionera munnen genom att smaka på den italienska originaltiteln… Profondo Rosso!

 

 

3 saker jag lärt mig efter att ha sett DEEP RED:

  • Byxlinningen var betydligt högre skuren på kläder på 70-talet!
  • Skolor sparar alla teckningar barnen gör i åratal!
  • Poliser är inte så bra på att finna uppenbara ledtrådar ibland!

 

3 saker att se fram emot i filmen

  • Fotot!
  • Skådespeleriet!
  • Berättelsen!

 

”Ingenting är vad du tror att du såg.. eller såg du rätt?”

 

Ett STORT tack till Studio S Entertainment för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 3 / 5
HUMOR…..: 3 / 5
SEX…….: 0 / 5
SPÄNNING..: 4 / 5
VÅLD……: 4 / 5
STORY…..: 4 / 5

 

 

SCREENSHOTS

DEEP RED

DEEP RED

DEEP RED

DEEP RED

DEEP RED

DEEP RED

DEEP RED

DEEP RED

DEEP RED

DEEP RED

DEEP RED

7 svar till “DEEP RED – PROFONDO ROSSO”

  1. Ja man kan inte Nog Påpeka hur Bra dn här Giallon Är!! (MästerverK) Dn bästa Italy film som kom år 75!! Argento har Verkligen Finputsatt sina Giallo tekniken här!! å då brukar ju dn Gyllene eran för giallo vara åren 69-74. Annars är mina Giallo favoriter SOLANGE(72)-OCH Death carries an Cane(72) Men Deep-Red kommer ändå Överst på listan!) Härligt åXå med så många Utgåvor av denna Guld-rulle med!! Bara att välja att vraka!!!

  2. Jag kom på mig själv med att tänka ”Christer.. Christer…?” när jag scrollade nerför informationen för att se vem som kunde tänkas ha skrivit denna Argento-recension. Förvånad blev jag inte men absolut inte besviken, det är alltid lika kul att läsa dina recensioner. Däremot måste jag hålla med om att det verkligen är störande med oengagerade översättningar (som i Namesake eller vad den hette ”Gogols ‘Överrock'”, baaah! Så illiterat!).

  3. Hej,

    Christer ”superlativen” Persson är det du mena, eller hur Tove? *s* Det har sin förklaring, när jag började skriva recensionen kände jag mig som Argentos buttboy som bara skriver fantastiska saker om filmen i positiva ordalag. Nu ÄR ju filmen superbra, men när jag läste genom den så skrev jag dit ”superlativen” som skämt, men glömde bort att ta bort det innan det publicerades. D´oh!

    Förresten Tova, Dödens våning bör kollas in! Bra spanjakskräck (även om det är teveproduktion)!

  4. Hehe, ja. Det var ju förvisso också rätt roligt.
    TV-produktioner i all ära. Punkt. Dödens våning, jag klottrar ner det här nånstans och hoppas min käre man hittar det och fattar vinken. Tack! Ny spansk skräckfilm har verkligen visat sig vara en liten guldgruva, kan jag få tinga allt som kmr in på det temat David? 😉
    Ah, det missförståndet är inte riktigt lika vanligt när jag börjat borsta håret igen. Jag har överseende. 😉

  5. Mycket bra recension av en fantastisk film! Textningen är tyvärr något Studio S är under all kritik med. Samtliga filmer jag sett därifrån har riktiga dundertabbar i textningen. Även om jag ser en film med engelskt ljudspår där jag förstår allt utan några som helst bekymmer så ska det vara riktigt översatt om dom nu väljer att ha en svensk översättning med. I övrigt är deras utgåvor riktigt snygga, så det är synd att det slarvas med detta.

  6. Jag tackar och bugar för alla snälla kommentarer. Fast mest tackar jag Gud, min mamma och Dario Argento som gjorde det möjligt för mig att skriva denna recension *s*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: