PARIAH

Titel: PARIAH
Genre: Action, Drama
Regissör: Randolph Kret
Skådespelare:

Damon Jones
Dave Oren Ward
David Lee Wilson
Aimee Chaffin
Angela Jones

Produktionsår: 2008
Förpackning: 1 DVD Disc Keep Case
Speltid: 1 tim 40 minuter
Textning:

Svenska
Norska
Finska
Danska

Tal: Engelska
Extramaterial:

TV och Radioklipp
Borttagnascener
Auditions
Trailers
Galleri
Kommentatorspår

Distributör: Njutafilms
Butik: SubDVD
UPC-kod: 3 387010 014126
Skribent: Jan Kjellin

HANDLING
När David Lee blir utslängd från sitt hem p.g.a. sina rasistiska åsikter tar han sin tillflykt till kompisgänget, en nynazistisk grupp skinheads. I deras väg råkar paret Steve och Samantha hamna. På David Lees initiativ misshandlas paret och Samantha våldtas brutalt inför Steves ögon. När Samantha begår självmord som ett direkt resultat av gruppvåldtäkten, förblindas Steve av sitt hat och hämndbegär. Han bestämmer sig för att infiltrera gänget och hämnas – kosta vad det kosta vill…

AUDIO / VIDEO
PARIAH är ingen unik upplevelse, sett till hur den är filmad, eller hur man använder musik för att förstärka budskapet. Regissören, Randolph Kret, är medveten om hur man använder mediet och han är inte rädd att testa olika sätt att berätta i bilder, men han är sällan konsekvent och slutresultatet blir effektlöst. Lyssnar man på kommentarspåret kan man dock ta del av många av regissörens tankar kring både bild och ljud och få hjälp att se hur han inspirerats av andra filmskapare.

Njutafilms utgåva presenteras i anamorfisk widescreen (1.85:1) och Dolby Digital 5.1.

EXTRAMATERIAL
TV- och Radiospottarna fungerar som trailers, vilket innebär att DVD’n i princip innehåller 5 trailers för PARIAH. Lite onödigt, kan jag känna. Det innebär knappast något av värde, ens för den som älskar filmen. Detsamma gäller galleriet, som ändå innehåller både filmbilder och bilder från inspelningen. Njutafilms Trailershow (5 trailers) är som vanligt kul, men har förstås inget med filmen i sig att göra.

De fem bortklippta eller förlängda scenerna varierar i kvalitet. De har plockats bort i ett sent skede av filmarbetet, så de håller samma bild- och ljudkvalitet som filmen, men som vanligt handlar det om scener som i filmen är ett par sekunder kortare, eller scener som ändå inte tillför handlingen någonting.

Roligare är dock audition-tejperna. I tre sekvenser får vi först se en repetition/audition och därefter får vi se slutresultatet (det som hamnade på film). Dessutom får vi se David Lee Wilson spela Steve i två av sekvenserna! Det är spännande att tänka sig hur filmen kunnat bli, om han fått den rollen…

Kommentarspåret lämnar mig kluven. Å ena sidan får vi ta del av många tankar bakom filmen, om hur den gjordes och varför vissa sekvenser ser ut som de gör. Å andra sidan visar regissören/manusförfattaren Randolph Kret sin okunnighet (eller om han försöker dölja sitt ointresse?) om skinheadrörelsen när han gång på gång likställer skinheads och nynazister. Så samtidigt som jag strävar efter att hitta kvaliteter i en på det stora hela rätt bristfällig film, så motbevisas jag hela tiden av regissören. Skum känsla!

SAMMANFATTNING
Den här filmen kommer alltid att jämföras med ROMPER STOMPER och AMERICAN HISTORY X, och i det sällskapet kommer den alltid att vara någon slags lillebror. Men den har värden som åtminstone överpräktiga AMERICAN HISTORY X misslyckades att förmedla.

För mig är PARIAH främst en historia om hur hat påverkar människors livsval. Störst fokus ligger förstås på Steve och hans strävan efter hämnd. Han förvandlar sig till skinhead och nynazist – försöker bekämpa sitt inre, brinnande hat genom att utsätta sig för ett kallare, yttre hat. Den stora frågan i hans fall är förstås om han kommer att lyckas, eller om han kommer att omfamna den hatiska ideologi gänget står för och som han trots allt delar med dem, även om det riktas mot dem istället för med dem.

Tyvärr är Damon Jones, som spelar Steve, en värdelös skådis. I varje scen ser han ut som han precis lärt sig replikerna utantill och han liknar mer en rakad nallebjörn än ett stenhårt skinhead. Han är helt enkelt inte trovärdig och förstör mer än han tillför.

Då är historien om David Lee betydligt mer intressant (han är ocskå en bättre skådis). När filmen börjar slängs han ut från sitt hem av sin mamma och hennes nye kille. Resten av filmen ser vi honom söka uppmärksamhet och tröst som han aldrig får – istället hånas och förolämpas han av de han ser som sina vänner. Han bär på ett inlärt hat som efterhand ersätts av ett mer genuint hat mot sin omgivning. Det är också David Lee som tar initiativet till våldtäkten av Samantha och fler av gängets våldsamma dåd i filmen. När filmen slutar ser vi David Lee omfamna hatet med självsäkerhet och någon slags inre frid.

Man kan se filmen som ett komplement till de andra två skinheadfilmerna jag nämner ovan. Hatet är som sagt drivkraften här, medan ROMPER STOMPER lyckas bättre i skildringen av gruppmentaliteten och skinheadsen som en grupp i utkanten av samhället. Och AMERICAN HISTORY X blir den moraliserande skolfilmen, med högst budget, snyggast våld men tråkigast story.

3 saker jag lärt mig efter att ha sett filmen: