DONKEY PUNCH

Titel: DONKEY PUNCH
Genre: Skräck, Thriller
Regissör: Oliver (Olly) Blackburn
Skådespelare:

Sian Breckin
Robert Boulter
Nicoleta Burley
Jay Taylor
Jaimi Winstone

Produktionsår: 2008
Förpackning: 1 DVD Disc Keep Case (screener)
Speltid: 1 tim 9 minuter
Textning:

Svenska
Danska
Norska
Finska

Tal: Engelska
Extramaterial:

Inget

Distributör: Sandrew Mentronome
Butik: Ginza
UPC-kod: screener
Skribent: Christer Persson

HANDLING
Tre tjejer från Leeds tar sig en weekend semester till Mallorca för att njuta av livet och för att hjälpa Tammi (Nicoleta Burley) som precis blivit dumpad av sin pojkvän. Solen skiner på dem och livet leker. Inget kan gå fel…

De träffar tre killar som arbetar på en lyxbåt och då båten är helt i deras ägo under helgen bjuder de med tjejerna på lite baluns på och under däck. Väl på plats visar det sig att det finns en fjärde kille där och efter lite övertalning beslutar sig killarna för att lämna hamnen med båten och imponera med lite romantik på öppet hav. Ute till sjöss dyker både alkohol och piller upp på repertoaren tillsammans med musik. Lagom avdomnade till sinne tar konversationen mer och mer snuskiga vändningar och när olika benämningar på sexrelaterade göromål som ”dirty sanchez”, ”asfalterad” och ”donkey punch” kommer upp på tapeten börjar en ungdomlig sexlust dyka upp i flera av personerna. Det sistnämnda, ”donkey punsch”, är när en kille tar en tjej bakifrån och precis när han ska komma så slår han till henne i bakhuvudet, då tjejen tydligen ska få kramper i hela kroppen varpå det manliga organet ska bli skönt omkramat.

Inom kort går två av tjejerna med tre av killarna ner i det stora sovrummet och förlustar sig lite i varandras kroppar. Dessutom filmas hela händelsen. När den lätt emotionellt störda Josh får chansen att hänge sig åt en av tjejerna försöker han sig på en donkey punsch, ivrigt påhejjad, när han inte kan hålla tillbaka längre. Resultatet är förödande (glömde att nämna det förut: don´t try this at home kids!). Lisa (Sian Breckin) avlider omedelbart och nu sätter cirkusen igång. Ska det ses som en olycka som ska rapporteras till polisen? Ska de låtsas som att hon föll överbord? Kan killarna få tjejerna att verifiera en lögn för myndigheterna? Dessutom blir det en kamp om det videoband som Bluey (Tom Burke) spelade under sexakten. Händelserna som tar sin början blir allt våldsammare och emotionella och det som började som en ren nöjesresa urartar till en resa in i människans djupaste känslor och hemligheter.

AUDIO / VIDEO
Dolby 2.0, Dolby 5.1 och DTS
Ljudet på filmen är riktigt bra. Jag valde DTS ljud när jag tittade på den och balansen mellan dialog och musik är bra mixad. Kontrasten mellan det festliga partyhumöret och ”lära-känna-varandra” musiken i första delen av filmen och den mer mörka musiken i andra delen passar perfekt till filmens stämning.

Bild: Widescreen 16:9
Bilden är helt okej. Lite pixlig ibland i de mörka scenerna, men det är problemet med dagens digitala format. I övrigt är filmen snyggt fotograferad och ljussatt och jag tror inte att något annat visuellt grepp på den skulle ha fungerat bättre. Den mer ljusa början, med slowmotion partier på glada ungdomar glider effektivt över till den mer naturalistiska mörka slutet där vare sig leenden eller sol gör sig påmint.

EXTRAMATERIAL
Inget, om du inte räknar med trailern till filmen och de trailers som DVDskivan automatstartar med: VAMPYRER, EXPIRED, SOMOERS TOWN och IT’S A FREE WORLD.

SAMMANFATTNING
Jag är svag för kammerspielfilmer. Alltså filmer som utspelas på en begränsad yta, gärna bara på en plats i hela filmen. Dessa filmer kräver en hel del av filmskaparen och inte minst av skådespelarna som får jobba för att skapa känslan av instängdhet och trovärdighet. Filmer som UBÅTEN, RESEVOIR DOGS, THE BUNKER t.ex. är filmer som visar på när stilgreppet är hård och bra hållet.

Jag ska ärligt erkänna att jag hade mina dubier om DONKEY PUNCH innan jag såg den. Det lilla jag läst om den kändes inte speciellt lockande. Så än en gång blev jag positivt överraskad av en film jag inte hade några förhoppningar på. Det gillar jag

Det som DONKEY PUNCH har som största fördelar är det bra skådespeleriet. En relativt ung och okänd ensemble lyckas skapa trovärdiga karaktärer och bibehålla intensiteten filmer genom. Regissören, tillika manusförfattaren, Oliver Blackburn har tagit sig tid till att skapa bra karaktärer som inte är stöpta i den vanligaste karaktärsformen. De tillåts ha känslor och precis som i verkligheten, kastas de mellan olika sinnestämningar. Det som händer i sovrummet är inte något som var planerat i denna film. Alltså är karaktärerna inte de vanliga ”hillbilly” våldtäcksmännen. Istället är alla parter, om än lite berusade och påtända, med på det hela. Sexscenen är smakfull, vågad och modigt gjord av skådespelarna.

Huruvida det som följer är ett realistiskt scenario kan diskuteras, men inget av det som visas i filmen är speciellt overkligt eller omöjligt alls. Människor i pressade situationer kan både reagera logiskt och ologiskt på samma gång, och det emotionella kaos som utbryter är bra skrivet och välspelat. I samklang med klassiska rape/revenge filmer som LAST HOUSE ON THE LEFT, HOUSE AT THE EDGE OF THE PARK, I SPIT IN YOUR GRAVE eller MS: 45 är det som utmynnar efter ett övergrepp mot kvinnor inte detsamma som en actionhjälte som ger igen efter lite stryk som i Dödligt vapen eller valfri DIE HARD film, utan att offren ofta är fysiskt underlägsna de män som oftast utför övergreppen. Donkey Punch skiljer sig på det sättet att sexet är ömsesidigt, men efterspelet med lögner och hot gör att handlingarna får samma våldsamma upplösning. Att filmen inte håller tillbaka på vare sig det psykiska våldet eller det fysiska anser jag arbeta för filmen. Visst finns det de som tycker att filmen är både tråkig eller för utstuderad, jag å andra sidan gillade filmen. Som med Den sista färden av John Boorman är den första delen av filmen befriad från eventuella domedagsstämningar och om regissören hade kastat de 2/3 delar av filmen som följer skulle den kunna blivit en liten romantisk sexig film istället. Tack och lov gjorde han inte det.

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett DONKEY PUNCH: