SATANS SADISTS

Titel: SATANS SADISTS
Genre: Sleaze, Action
Regissör: Al Adamson
Skådespelare:

• Russ Tamblyn
• Scott Brady
• John ”Bud” Cardos
• Robert Dix
• Gary Kent

Produktionsår: 1969
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 26 minuter
Textning:

• Svenska
• Norska
• Finska
• Danska

Tal: Engelska
Extramaterial:

• Trailers

Distributör: Njutafilms
Butik: SubDVD
UPC-kod: 3 387010 014393
Skribent: Jan Kjellin

 

 

HANDLING
Det mullrar olycksbådande i Kaliforniens ökentrakter när MC-gänget The Satans rullar fram på sina motorcyklar på jakt efter oskyldiga män att spöa upp och kvinnor att droga ner och våldta. I samma öken plockas liftaren, ex-marinsoldaten och tillika Vietmanveteranen Johnny (Gary Kent) upp av ett medelålders par och får skjuts i riktning mot Los Angeles.

Deras vägar korsas på en vägkrog och mötet urartar i en konfrontation där gängledaren Anchor (Russ Tamblyn) kallblodigt avrättar tre personer. I kaoset dödar Johnny två av gängmedlemmarna och flyr upp i bergen, tillsammans med servitrisen från vägkrogen.

En våldsam jakt tar vid. Anchor måste till varje pris se till att Johnny och servitrisen inte kan berätta för polisen vad som hänt, vilket alltså innebär att hitta dem och döda dem. Samtidigt tvivlar en av medlemmarna på Anchors ledarskap, men slits mellan lojaliteten mot gruppen och sin egen känsla av rätt och fel.

Kan Anchor hålla samman gänget länge nog för att rädda sitt eget skinn, och hur långt räcker egentligen Johnnys erfarenheter från kriget i kampen mot de brutala Satans?

 

AUDIO / VIDEO
En B-film är alltid en B-film, men det finns vissa nyansskillnader. Nyare B-filmer ser ofta bra ut, bildmässigt sett – tack vare bra och billig teknik – men faller ofta på det torftiga innehållet. Äldre B-filmer, som den här, lider ofta av den billiga och dåliga tekniken, men tar ofta igen det på det spännande innehållet.

SATAN’S SADISTS är inspelad på 16 mm film och lider av urvattnade färger och repor/skräp. Fotohantverket är i bästa fall godkänt, men ibland blir jag rent illa till mods av de osäkra zoomningarna och kameraåkningarna. Man blir dessutom medveten om ljussättningen i inomhusscenerna i form av skuggor på vaggarna. Det tråkiga fullscreen-formatet (1.33:1) gör inte heller saken bättre. Ljudet är burkigt och även om det står på DVD’n att jag upplever filmen i stereo ställer jag mig frågande till vilken skillnaden kan vara mellan denna version och filmens originalsoundtrack i mono?

Men allt det här är petitesser och knappast anledningen till att någon väljer att se den här filmen. Kanhända att ett extremt Al Adamson-fan hade hoppats på en mer hänsynsfull överföring till det digitala formatet, men vi andra låter oss nog nöja med det vi får.

 

EXTRAMATERIAL
Njutafilms har valt att inte ha något bonusmaterial på denna utgåva. Det enda utöver filmen som finns på DVD’n är ett antal trailers från Njutafilms utbud. Jag tycker det är ett bra val av Njutafilms. Deras fokus ligger i det här fallet inte på att hitta någon bortglömd kvalitetsfilm och ge den en kunglig behandling, utan på att hitta en bortglömd B-filmsklassiker och göra den tillgänglig för en bredare publik. En viktig kulturgärning som skulle överskuggas om man gömde den bakom högar av extramaterial som endast recensenter som undertecknad skulle plöja sig igenom.

 

SAMMANFATTNING
Det här är ingen dålig film. Må så vara att regin inte håller måttet och att skådespelarinsatserna varierar mellan dåligt och skrattretande. Och skit samma att storyn är tunnare än en pizza. Det är ändå underhållande och intressant.

I The Satans hittar vi ett par färgstarka karaktärer i Anchor och Firewater och de bär upp förvånansvärt mycket av filmen genom deras interna konflikt. Det är också positivt hur filmen går från att vara en slags FIRST BLOOD-prototyp (om Vietnamveteranen som hamnar i konflikt med – i det här fallet – ett motorcykelgäng) till den nästan filosofiska berättelsen om The Satans oundvikliga sönderfall i den Kaliforniska öknen.

Och jag undrar om filmen kanske försöker formulera en social kommentar? Den skildrar en värld av våld, där sex är ett sätt att skada och där människors liv är utan värde. Anchor jämför sig i en monolog med hippierörelsens fredliga ideal och utmålar sig då som en slags hippiesympatisör – som med våld försvarar de goda, men naiva hippiesarna. Sedan skjuter han en snut. Tyvärr lyckas filmen inte skapa samma intensitet som i TEXAS CHAIN SAW MASSACRE eller NIGHT OF THE LIVING DEAD, även om den med lite god vilja kan placeras i samma fack, sett till den typ av samhällskommentar den som sagt strävar efter. Kanske beror det på mötet mellan å ena sidan 60-tals estetiken (frisyrer, bilmodeller m.m.) och å andra sidan 70-tals värderingarna (våldet, sexet m.m.). Det blir lite schizofrent emellanåt, vilket förtar en del av känslan.

Jag vill dock slå ett slag för det coola soundtracket med låtar av The Nightriders. Förutom att passa filmen som hand i handske, svänger det riktigt bra!

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett filmen:

• Det gjordes filmer om Vietnamveteraner redan 1969
• Namnet ”The Satans” känns inte så fånigt som jag trodde det skulle göra!
• Jukeboxar är coola. Vill ha!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

• John ”Bud” Cardos som gängmedlemmen Firewater!
• Våldtäkter och mord!
• Filmskaparglädjen som lyser igenom!

 

”En hyllning till den självdestruktiva dekadensen!”

 

Ett STORT tack till NjutaFilms för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 2 / 5
HUMOR…..: 0 / 5
SEX…….: 3 / 5
SPÄNNING..: 1 / 5
VÅLD……: 3 / 5
STORY…..: 3 / 5

 

 

SCREENSHOTS