TRIGGER MAN

Titel: TRIGGER MAN
Genre: Thriller, Action
Regissör: Ti West
Skådespelare:

• Reggie Cunningham
• Ray Sullivan
• Sean Reid

Produktionsår: 2007
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 20 minuter
Textning:

• Svenska
• Danska
• Norska
• Finska

Tal: Engelska
Extramaterial:

• Kommentarspår med regissören Ti West
• Kommentarspår med skådespelarna
• Q&A inspelad på Los Angeles filmfestival
• Fotogalleri
• Njutafilms trailershow

Distributör: NjutaFilms
Butik: SubDVD
UPC-kod: 3387010014454
Skribent: Tove Ceginskas

 

 

HANDLING
Kompisarna Reggie, Ray och Sean ger sig ifrån den larmande storstan för att njuta av kombinationen vacker natur, söta djur och stora vapen. Delawares skogar lockar med frånvaron av alla tvång, all stress och krävande flickvänner. Men jakten blir fruktlös – timme efter timme skog, och inte ett byte i sikte. När de kommer till ett övervuxet industriområde ger de till slut upp jakten – bara för att finns sig själva bli byten. Plötsligt viner ett skott genom luften och en av grabbarna faller död ner. Och det är inget vådaskott, någon lurar i den lummiga omgivningen med siktet inställt på dem. Utelämnade åt naturens grymma tystnad har jägarna blivit de jagade, och en desperat kamp för överlevnad startar då de måste ta sig till säkerhet genom kilometer efter kilometer av skog. För en ensam överlevande återstår till slut bara ett alternativ: att ge sig in på fiendens territorium för att döda eller bli dödad.

 

AUDIO / VIDEO
TRIGGER MAN presenteras i 1:85:1 widescreenformat. Det är svårt att bedöma någon slags kvalitet på bilden, åtminstone om man dömer utifrån kameraföring. Ett genomgående tema är nämligen ständiga in- och utzoomningar – och den som har den allra minsta erfarenhet av att jobba med filmande vet att det är ett big no-no. Det är inte snyggt. Det är inte behagligt för ögat. Det drar koncentration från själva handlingen eftersom man sitter och undrar vad som önskas uppnås med dessa eviga inzoomningar. Vad vill regissören att man ska se? Vid filmens slut inser man att den dokumentära stilen, som ger intrycket av att någon skulle vara med i filmen och sköta filmandet, inte är avsiktlig. Historien hade flutit på bra mycket bättre om man bytt från inzoomningar till att klippa mellan diverse bildstorlekar – en grundläggande berättarteknik som verkar ha gått filmskaparna helt förbi.

Hela filmen innehåller ungefär en specialeffekt som jag inte har något att klaga på – för övrigt också den enda scen som jag faktiskt gillar. Utöver detta bjuds vi mest på vyer av skog, skog och åter skog. Jag slumrade flera gånger men är rätt övertygad om att jag inte direkt missade några exceptionellt vackra naturskildringar. Den lilla tillfredställelse man eventuellt kunde få om man är sådär väldigt förtjust i att titta på lövträd, förtas av att allting ser precis likadant ut. Enda undantaget är början av filmen, som utspelar sig i stan och som jag verkligen inte begriper mig på. Denna scen är också den som ger bäst exempel på varför man bör vara sparsam med zoomningar. Tillsammans med vad jag antar är avsiktliga störningar i bilden och en skakighet som är genomgående i hela filmen får man intrycket av att det är smygfilmat och att anledningen till detta kommer uppdagas senare i historien, men detta är alltså inte fallet.
Ljudet sen är inget speciellt i Dolby Digital 2.0, vilket varken gör till eller från. Dialogen är ändå minimal, och att handlingen utspelar sig i en dämpad skogsmiljö är väl själva grejen med filmen. Det lilla prat som ändå förekommer funkar rätt ok, om man tittar med undertitlar. Utan dessa är det förstås lite svårare, men med tanke på hur lite snack det är och, inte minst, hur lite detta tillför filmen, så spelar det egentligen ingen större roll.

Har filmen då något egentligt soundtrack? Njäe. Den börjar med en trallig låt som passar rätt bra till tre käcka grabbar med gevär som är på väg bort från alla bekymmer. Väl inne i skogen ackompanjeras de mest av fågelkvitter, porlande bäckar och susande löv. Visst inser jag att kontrasten mellan den larmande storstaden och överväldigande tystnad som en skog innebär är en väldigt stor del av filmen. Men man måste väl kunna hitta något sätt att förhindra att det blir så förbannat tråkigt? Lika trist utflykt som killarna i filmen inser att de är på när de inte hittar några bytesdjur, lika tråkig är filmupplevelsen.

 

EXTRAMATERIAL
Njutafilms utgåva bjuder på en del extramaterial, bland annat en mycket diger trailershow. Trots att jag är föga imponerad av vad jag nyss beskådat närmar jag mig ändå det material som hör filmen till med viss nyfikenhet – kanske finns något i materialet som kan göra filmen, om inte bättre, så mer förståelig? Kommentarspår brukar enligt min åsikt vara tråkiga. Här finns två stycken separata, med regissören och med skådespelarna. Vad är det som kan sägas om en så innehållsfattig film som kräver två kommentarspår? Och så Q&A på Los Angeles filmfestival – är det månne här de amerikanska filmrecensenterna gjort sig sina översvallande intryck?

Efter ett antal trailers och en kort titt på ett ointressant fotogalleri faller turen på Los Angeles filmfestival. Och ja, här faller lite bitar på plats när regissören berättar om skapandet av filmen. Jag är inte förvånad över att manuset bara var på 18 sidor, att nästan allt var improviserat och att själva grundidén var att göra en film på så lite medel som möjligt. Ett recept som kräver stor talang för att lyckas, och TRIGGER MAN framstår efter att ha sett extramaterialet inte bara som tråkig och dålig utan dessutom som ett uppenbart hafsjobb utan varken riktig känsla eller någon egentlig ambition att bli bra. När regissören till spridda skratt berättar att han tidigare gjort flera långfilmer på samma plats och tema, och bestämde sig för att göra samma sak, fast längre, ligger mitt tålamod på bristningsgränsen och jag vill bara stänga av. Varför skulle jag intressera mig för en film som inte ens regissören själv är vidare engagerad i? Ti West, som dessutom är mannen bakom den skakiga kameran, framstår mest som en flummig tonårskille utan några speciella visioner som är trött på att sitta och göra ingenting och vill leka B-kändis på filmfestivaler. Irriterande och ointressant.

Kommentarspåren är i betydligt bättre ljudkvalitet och behagligare att lyssna på, om man nu är intresserad av att se om filmen med skådespelare och crew som pratar om filmskapandet. Eftersom filmen i sig är väldigt ointressant att titta på är det dock inget som tilltalar mig, men ljudmässigt funkar det bra, också betydligt bättre än den föregående inspelningen på Los Angeles filmfestival som ligger lågt vad gäller både audio- och videokvalitet.

 

SAMMANFATTNING
Det här är en film man bara behöver se en gång. Efter man har sett den minns man nämligen precis allt, eftersom det händer så otroligt lite. Och det ska sägas att jag ALDRIG somnar framför en film, men den här gången slumrade jag flera gånger. Jag har inget emot filmer som är långsamma, en handling kan vara spännande utan nonstopaction, ibland blir det rentav bättre; en historia kan byggas upp på många sätt och med lite medel. – Men det här? Den lilla konversation som förmedlades är långt ifrån ”intelligent” (Variety), den är inte vidare ”skakande” och absolut inte ”maximalt spännande” (The New York Times), och hur man likt L.A. Weekly kan jämföra det med en ” exceptionell skräcksaga” övergår mitt förstånd. Som läsaren kanske redan listat ut hade jag inte nödvändigtvis känt en så stark aversion emot TRIGGER MAN om det inte vore för de översvallande recensioner som citeras på utgåvan. Jag känner det som min personliga plikt att varna alla för den här filmen: den suger!

Jag är rädd att jag inte kan hålla det mer objektivt än så (hur man nu är objektiv i en recension). Men låt oss återgå till de citerade kritikernas reaktioner. Vad är det som gör att regissören Ti West slagit kritikerna med häpnad i sin ”naturalistiska vildmarksthriller”? Låt mig då inflika, att när jag läser föregående så kommer jag helt osökt att tänka på Herzogs dokumentär GRIZZLY MAN (vilket också kan bero på att namnen tangerar varandra). Där Herzog lyckas göra en finkänslig, om än vid första anblicken långtråkig, och på många sätt fascinerande och spännande dokumentär, misslyckas West i mina ögon totalt med sitt material, som med ett välskrivet manus och ett bra soundtrack faktiskt kunde ha levt upp till de förväntningar man får när man läser recensionerna. Självklart är det fel att jämföra West med en så fantastisk regissör som Herzog, men anledningen till att jag gör jämförelsen med hans GRIZZLY MAN är att TRIGGER MAN på många sätt påminner om just en dokumentär. Huvudanledningen till detta är troligtvis kameraföringen – filmat från långa avstånd, med skakig handkamera och ofokuserade inzoomningar. Det är ett koncept som jag tycker skapar en närhet till filmen, som får en att leva sig in i handlingen och om det är väl utfört tar bort den distans, och därmed trygghet, som en film ger tittaren. Det är också något som jag personligen uppskattar, jag erkänner glatt att jag gillar såväl BLAIR WITCH PROJECT som DET OKÄNDA. Men då dessa två filmer får ses som någorlunda nyskapande och intressanta i sin samtid – vad är det då som gör att TRIGGER MAN ”vänder rysargenren ut och in” (New York Sun)? Kanske för att där andra skräckfilmer oftast lyckas vara spännande och skrämmande, så är den här bara mördande tråkig. En annan anledning som gör denna lågbudgetfilm annorlunda än de flesta andra är den totala avsaknaden av några egentliga karaktärer, vilket medverkar till att ge ett synnerligen platt intryck. Hellre stereotypa karaktärer än inga karaktärer alls! Filmen ger tillsammans med den minimala dialogen och den taskiga kameraföringen i sin helhet ett otroligt ogenomarbetat intryck. Hur den kan ha fått dessa översvallande recensioner är verkligen en gåta, såvida inte journalisterna helt enkelt slaviskt följt den politiskt korrekta devisen ”annorlunda = bra”. TRIGGER MAN är inget annat än ett hypat bottennapp som gör en gravt besviken.

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett TRIGGER MAN:

• Lita aldrig på filmkritiker!
• Om du ställer dig och pissar på en klippavsats får du räkna med att bli skjuten!
• Spring inte fram till en obeväpnad joggare och vifta med vapen om du vill ha hjälp!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

• Ett minimalistiskt manus!
• Skog, skog och åter skog!
• Scenen då killen försöker skyffla tillbaka sin kompis bortskjutna hjärna i huvudet!

 

”Tre män i en skog!”

 

Ett STORT tack till Njutafilms för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 1 / 5
HUMOR…..: 0 / 5
SEX…….: 0 / 5
SPÄNNING..: 1 / 5
VÅLD……: 1 / 5
STORY…..: 2 / 5

 

 

SCREENSHOTS