FLESH FOR THE BEAST

Titel: FLESH FOR THE BEAST
Genre: Skräck, Zombies
Regissör: Terry M. West
Skådespelare:

• Sergio Jones
• Jane Scarlett
• Ruby LaRocca
• Barbara Joyce
• Caroline Hoermann

Produktionsår: 2007
Förpackning: screener
Speltid: 1 tim 29 minuter
Textning: Ingen
Tal: Engelska
Extramaterial:

• Inget / Screener

Distributör: Horizon Motion Pictures
Butik: Darkdisc
UPC-kod: screener
Skribent: Tove Ceginskas

 

 

HANDLING
Ett team parapsykologer bjuds in till en gammal herrgård för att utreda de besvärande tecken på paranormala aktiviteter som huset uppvisat. Själva byggnaden har en gång stått värd för den bordell som under sekelskiftet hyste den mörke ockultisten Albert Fischer och hans demoniska ritualer. Efter hans mystiska försvinnande har huset sedan fungerat som mentalsjukhus, innan det övergått i privat bruk. Men är verkligen de kvardröjande gestalterna som dväljes i de mörka rummen gamla mentalpatienter, som innehavaren påstår, eller något långt mörkare från husets historia? Och vad är egentligen den nye husägarens intentioner med sina besökare? Teamets manliga deltagare blir snart varse om att deras små snedsteg kan trigga de vänaste varelser till hämndaktioner av det slafsigare slaget!

 

AUDIO / VIDEO
Det är svårt att säga så mycket om en screener som i hörnet skriker ”SAMPLE” under hela filmen. Efter ett tag hade jag väl till viss del vant mig, men det är inga fotografiska underverk man fokuserar på direkt. Formatet är 1:85:1 / anamorphic widescreen 16:9, vilket säger mig väldigt lite. Det vore fel av mig att säga att bildkvalitén som levereras på min lilla TV är direkt undermålig, den funkar helt ok. Ett par scener i filmen är dessutom sepiatonade eller psykedeliskt färgglada, vilket tillsammans med musiken och handlingen faktiskt funkar riktigt bra. En effekt är exempelvis att förmodade hopp i tiden illustreras i sepia – snyggt och pedagogiskt! Bildkvalitén kunde överlag ha varit bättre då den här är ganska så kornig, men eftersom det är en screener är det inget jag vill klaga på.

Detsamma går att säga för ljudkvalitén, som enligt medskickat informationsblad levereras i 5.1 digital surround sound – ingenting jag direkt märkt av. Utgåvan är förstås otextad men det går att hänga med ganska så bra trots detta, vilket förstås är positivt. Om det sedan är så mycket vettigt som egentligen sagts (förutom titelcitatet ”Flesh for the beast” vars förklaring jag tyckte om) kan förvisso diskuteras… För att vara en screener fungerar i alla fall både bild och ljud tillfredställande, men utan att för den sakens skull vara något jag fäster något vidare intresse vid.

 

EXTRAMATERIAL
Eftersom utgåvan är en screener saknas något sådant.

 

SAMMANFATTNING
Det har gått ett tag sen de två gånger jag tittat på filmen och jag kan allvarligt säga att jag inte har någon lust att se om den ännu en gång. Därmed inte sagt att den var dålig – men exakt hur bilan ska falla i den här recensionen har jag själv inte riktigt lurat ut. Efter att ha kastats in i handlingen, som på grund av sin egenskap av att vara förklaringen till slutet är väldigt förvirrande, flyter filmen på en stund utan höjda ögonbryn. Skådespelarprestationen är låg, men tolerabel. Efter en rätt trög start höjs spänningen lite innan blodbadet börjar, men det är också då det peakar. Jag tror dock att de flesta ser den här filmen inte för spänningens utan för det klassiska splatterfilmsuppläggets skull – blod och sex.

Gillar man nakna kvinnokroppar är FLESH FOR THE BEAST en film för såväl fans av lolitas som mognare damer. Irritationen över allt naket byts ganska så snart i småputtrig komik, som sedan går över i förvåning och ett par asgarv över specialeffekterna – inget fel med dessa, förutom att en av demonerna ser mer ut som en näsapa än något infernaliskt kvinnoväsen. Faktum är att filmen vunnit pris för bästa specialeffekter vid New York City Horror Film Festival, och armar och tarmar och massor av blod serveras till min belåtenhet ganska så regelbundet i filmen. Tillsammans med ett antal sympatiska (eller bara jävla anamma-mordiska) kvinnofigurer bidrar detta till att filmen växer allt eftersom handlingen går vidare, och vid slutet av den första visningen var jag ganska så förvissad om att jag faktiskt tyckte riktigt bra om filmen. Tiden gick och jag hade tristare saker för mig än att recensera skräckfilm, så till slut fick jag se om den – den här gången passade jag även på att ta screenshots och kollade därför inte lika sammanhängande på filmen. Det var efter denna andra visning som jag hade svårt att bestämma mig för om jag verkligen tyckte om den eller ej – och cred ska visserligen ges för att vara så pass obestämbar. Anledningar till att jag å ena sidan inte tyckte särskilt mycket om den var troligtvis främst det sega skådespeleriet och den rätt krystade dialogen. Å andra sidan är detta på gränsen till ett nödvändigt ont i sådana här filmer, åtminstone något att förvänta. Sett på det viset framstår filmen snarare som charmig än dålig, men ”charmig” är också ett adjektiv jag missbrukar när det kommer till lågbudgetfilm.

Hur är det med handling och story då? Personligen hade jag gärna sett mer av de ockulta ritualer som huset har i sitt bagage, och annonserar man ut att filmen gästas av genreveteraner som Caroline Munro (DRACULA A.D 1972) och Aldo Sanbrell (THE GOOD, THE BAD, THE UGLY) vill man också gärna se lite mer av dessa förmodade storheter, men dessa ”special cameo appearances” innebär väl just att de mest glimtar förbi som kuriosamaterial. Ganska så meningslöst eftersom inga av skådespelarna är några jag känner igen, som när Tom Savini får spela en liten biroll eller varför inte Stephen Kings ständiga uppdykande i filmatiseringarna av sina böcker. Men för att återgå till handling och story: då hela filmen kretsar kring det mystiska huset och vad som tidigare skett där, hade kanske några förklarande tillbakablickar suttit på plats. Det som levereras bidrar dock snarare till att skapa mer förvirring kring historien, ett drag som tenderar att vara typiskt när man vill fylla ut en tunn historia. Något annat som förresten tar uppmärksamheten från ett skralt manus är nakna tjejer, och lider som sagt FLESH FOR THE BEAST ingen brist på. Vad jag gillade väldigt mycket med filmen, och ovan nämnda brudar, är deras helomvändningar från att vara sexobjekt till att bli sadistiska mördarmaskiner, något jag gärna sett mer av. En god portion kastrationsångest får den lilla kvinnochauvinisten i mig att jubla och är troligen en av anledningarna till att filmen trots allt mottogs med gott humör. Ta det med en nypa salt, den har fler kvalitéer än så. Musiken, framförd av bandet Buckethead, har jag inte mycket att säga om, men de scener som inte var filmade i mörka rum och som innehöll en del ljuseffekter var faktiskt riktigt snygga och hjälpte upp filmen en hel del. Dessutom innehåller slutet en liten twist, så helt blasé går man heller inte genom historien. Sammanfattningsvis är FLESH FOR THE BEAST en film som faktiskt har något för alla, från zombies till feminism till massa naket!

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett FLESH FOR THE BEAST:

• Kvinnor kan, din manschauvinistiske fan!
• Förmodat farliga psykfall är förmodligen också farliga!
• Ni lär er ju aldrig – utforska alltid hemsökta hus minst två och två!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

• Lättklädda kvinnor som slaktar lättlurade män!
• Scenen med det ritualliknande mässandet över liket!
• En intressant variant på temat offer – förövare!

 

”Skräckfilm med klassiskt upplägg – mycket våld och nakna brudar!”

 

Ett STORT tack till Horizon Motion Pictures för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 3 / 5
HUMOR…..: 1 / 5
SEX…….: 3 / 5
SPÄNNING..: 2 / 5
VÅLD……: 2 / 5
STORY…..: 2 / 5

 

 

SCREENSHOTS