THE TATTOOIST

THE TATTOOIST

Titel: THE TATTOOIST
Genre: Skräck
Regissör: Peter Burger
Skådespelare:

  • Jason Behr
  • Mia Blake
  • David Fane
  • Robbie Masagiva
  • Caroline Cheong

Produktionsår: 2007
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 27 minuter
Textning:

  • Svenska
  • Finska
  • Norska
  • Isländska
  • Svenska

Tal: Engelska
Extramaterial:

  • Inget 😦

Distributör: Noble Entertainment
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 7 350019 707562
Skribent: Jan Kjellin

 

 

HANDLING
Jake (Jason Behr) är tatuerare. Han jagar ständigt efter nya motiv och på en tatuerarmässa träffar han en grupp samoaner i färd med att skapa en traditionell tatuering – en pe’a. Av en ingivelse och under ett obevakat ögonblick stjäl han ett av deras tatueringsverktyg, men skadar sig samtidigt på det. Därefter börjar saker gå snett. Jake drömmer mardrömmar, ser syner och – värst av allt – hans kunder börjar dö, bara timmar efter att han tatuerat dem. Vilka mörka krafter är det som släppts lösa och finns det något sätt för Jake att stoppa dem innan det är försent och fler oskyldiga dör?

 

AUDIO / VIDEO
11 minuter och 30 sekunder in i filmen drabbas jag av en rejäl störning i stil med när min markbundna digital-TV kämpar mot dåliga väderförhållanden. I övrigt går det inte klaga. Förutom att det är lite mörkt ibland, är det kompetent filmat och färg- och ljussättningen skapar de önskade stämningarna. Filmen presenteras i widescreen (2.35:1 – 16:9 anamorfisk widescreen) och det bidrar till en känsla av att filmen håller högre kvalitet än den egentligen gör. Lite ”bio”, om ni förstår vad jag menar…

Ljudet är klart och tydligt även på min sunkiga TV och sitter man på ett hemmabiosystem av något slag kan nog det 5-kanaliga DTS-ljudet ytterligare höja stämningen i vardagsrummet. Soundtracket flyter ihop med filmupplevelsen och jag kan inte påminna mig om att jag någon gång reagerade på – eller ens brydde mig om – ljudet. Vilket förstås är precis som det skall vara! Ett plus för kombinationen maorier (eller samoaner) och hiphop. Jag är inget fan av musikstilen, men det var befriande charmigt att höra den i kombination med gangsta-wannabees på Nya Zeeland!

 

EXTRAMATERIAL
Utgåvan saknar extramaterial 😦

 

SAMMANFATTNING
Sedan jag skaffade min första tatuering för tolv år sedan – ett litet oansenligt hjärta på höger axel – har jag funderat på nästa tatuering. En oräknelig mängd idéer och förslag har hunnit avverkas sedan dess, men inget har känts rätt. Att hitta ett motiv med läkande eller skyddande kraft vore ju trevligt, likaså attraheras jag av idén om tatueringar som går i arv. Båda dessa traditionella/magiska aspekter av tatueringskonsten är närvarande i THE TATTOOIST och jag måste tillstå att jag under filmens gång blev inspirerad att ytterligare tänka över en eventuell framtida tatuering. Men tyvärr fördjupar sig inte filmen i tatueringsmysticismen, mer än att den skrapar den på ytan. Och det är en miss, inte bara sett till mitt egna tatueringsintresse, utan för filmen som helhet. En film som bygger på idén om att tatuering är mer än bara kroppsutsmyckning, borde nämligen fördjupa sig mer i ämnet än vad som sker. Men det förstås, tatueringarna är i det här fallet bara en ursäkt (och som sådan ändå helt godkänd) för att berätta den spökhistoria som är central i filmen.

För till syvende och sist är det egentligen inget mer än en spökhistoria vi får oss serverade. Inspirerad av den asiatiska spökfilmsvågen är det gamla oförrätter som gör att någons själ inte kan få ro och bringar död och mörker över huvudpersonerna. Jag gillar det – det är lite DARK WATER över filmen, med sitt lågmälda berättande och melankoliska slut. Sedan bibehåller den det ”utländska” genom att – istället för Japan – utspela sig i Auckland (Nya Zeeland) och röra sig i samoanska kretsar. Vi är inte direkt i Tomelilla, liksom. De samoanska skådespelarna och senerna från deras vardag får mig att associera till filmer som KRIGARENS SJÄL, medan huvudpersonen, spelad av Jason Behr – känd från den amerikanska remaken av THE GRUDGE – tillför lite anglosaxisk attityd och coolhet.

Sammantaget vilar filmen på en spökhistoria som inte förmår stå på egna ben, utan behöver både tatueringar och onda andar för att passera en petig recensents ögon utan att slaktas helt. Filmen har också sin beskärda del av logiska luckor och röda trådar som inte följs upp, karaktärerna är platta som pannkakor (och spelas också på detta sätt) och vore jag på dåligt humör skulle jag kalla den ett hopplöst hopkok av standardingredienser för genren. Men fördelarna väger ändå tyngre, och THE TATTOOIST ger mig ändå – när allt kommer omkring – en trevlig stund i TV-soffan

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett THE TATTOOIST:

  • Stjäl inte traditionella verktyg!
  • Döm inte folk efter utseendet!
  • Täck över speglarna nattetid!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

  • Snygga tatueringar!
  • Fler snygga tatueringar!
  • …och en sista tatuering i ögat – AJ!

 

”MIAMI INK möter DARK WATER möter KRIGARENS SJÄL”

 

Ett STORT tack till Noble Entertainment för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 2 / 5
HUMOR…..: 0 / 5
SEX…….: 1 / 5
SPÄNNING..: 3 / 5
VÅLD……: 2 / 5
STORY…..: 3 / 5

 

 

SCREENSHOTS

THE TATTOOIST

THE TATTOOIST

THE TATTOOIST

THE TATTOOIST

THE TATTOOIST

THE TATTOOIST

THE TATTOOIST

THE TATTOOIST

THE TATTOOIST

THE TATTOOIST

5 svar till “THE TATTOOIST”

  1. jag håller faktiskt med dig. Det är en ok film och för mig som också gillar tatueringar så är den full med inspiration.
    En annan sak jag blev lite besviken på var att den faktiskt inte är särskilt läskig…Den påminner väldigt mycket om Kairo, den japanska versionen av Pulse. Det är lite mer ett dysterst, apokalyptiskt drama än en skräckfilm

  2. Är det jag som blandat ihop eller skrev inte Heinlein en novell utifrån den idén? Minns jag såg något liknande i ett avsnitt av en ”Tales from the Crypt”-aktig serie.

  3. Måste pinsamt nog rätta mig själv här, det var Ray Bradbury som skrev novellen. ”Den Illustrerade Mannen” var titeln.

Lämna en kommentar