HOUSE OF ORPHANS

HOUSE OF ORPHANS

Titel: HOUSE OF ORPHANS
Genre: Rysare, Spökfilm
Regissör: Daniel Lehmussari
Skådespelare:

  • Evelina Nilsson
  • Johanna Annersand
  • Mikael Abou-Rjeili

Produktionsår: 2008
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 34 minuter
Textning:

  • Svenska
  • Finska

Tal: Engelska
Extramaterial:

  • Trailer
  • Borttagna Scener
  • Bloopers
  • Making-of dokumentär
  • Bildgalleri
  • Audiogalleri

Distributör: SICK FILMS
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 732047110836
Skribent: Björn Pettersson

 

 

HANDLING
Till Amandas stora förtret beslutar hennes mamma och styvfar sig för att de ska flytta till ett nytt hus långt ifrån deras nuvarande bostadsort, ett beslut som vilken tonåring som helst hade blivit grinig över. Flyttlasset går i vilket fall som helst och huset de köpt är en stor och vacker träkåk. Amanda fortsätter vara avigt inställd till det hela, att det inte finns något att göra i hålan de flyttat, att alla hennes kompisar bor långt bort och så vidare, men får snart betydligt viktigare saker att tänka på. Hon börjar drömma om att obehagliga saker händer i husets källare samtidigt som deras nya granne verkar vara minst sagt kufisk. Han berättar att huset Amandas familj har flyttat in i är byggt på grunden till ett gammalt nedbrunnet barnhem där barnen har behandlats allt utom väl. I och med detta eskalerar hemskheterna snabbt och familjens tillvaro i deras nya hus blir knappast vad de väntat sig.

 

AUDIO / VIDEO
Då det trots allt rör sig om en produktion med begränsad budget är det knappast Holywoodkvalitet på varken ljud eller bild, men det är helt klart godkänt. Bilden levereras i widescreen med formatet 16:9 och ser bra ut. Ett stort plus för ljussättningen som gjorts med omtanke då även de scener som utspelas i mörker ser bra ut och inte försvinner i en grynig sörja. Även kameraarbetet känns skapligt utan skakningar och dylikt. Bra bild helt enkelt.

Ljudet är även det gjort med omsorg då det levereras i Dolby Digital 5.1. Dialogerna hörs väl och volymen känns jämn och välmixad hela filmen igenom. De ljudeffekter som finns är helt okej genomförda och ligger även de bra mixen utan att ta över för mycket. Att man faktiskt lagt ner lite arbete på ett vettigt ljudspår tycker jag är ett stort plus, allt för många skräckfilmer felar ju tyvärr på den punkten, men här tycker jag HOUSE OF ORPHANS lyckats bra.

 

EXTRAMATERIAL
Det är en stilig utgåva som Sickfilms har knåpat ihop. De nästan obligatoriska delarna trailer och stillbildsgalleri är inte så värst roliga, särskilt inte efter att man sett filmen, med de hör ju till. Making-of filmen, som är ungefär 25 minuter lång, är ganska rolig och visar upp ett glatt gäng som kletar latex, spränger hus, bygger rekvisita och verkar ha riktigt skoj under tiden. De borttagna scenerna är väldigt korta allihop och även om de inte direkt tillför något till filmen hade de nog passat in där de var tänkta från början också. Den samling med bloopers som finns med är också kul och känns lagom lång med sina sex minuter. Sist men inte minst finns även någon som är döpt till audio med bland extramaterialet och jag kan inte minnas att jag sett det någon annanstans och blev såklart nyfiken. Det visar sig att man helt enkelt lagt in en del av ljudspåren från filmen såsom ”the sound from a dark basement” och ”ghost boy talks” samt en låt från soundtracket där det även dyker upp ett bildspel när man drar igång låten. Det är alltid kul med lite nya grepp och även utan avdelningen audio hade extramaterialet på HOUSE OF ORPHANS klarat sig utmärkt. Jag hittade även ett påskägg i menyn, så ni som gillar sådana grejer kan börja leta.

Den version jag fick av filmen var ett så kallad press-kit där det förutom den vanliga DVD-skivan även ingick en extra skiva som innehöll ännu fler bilder, informationsblad om filmen och lite annat smått och gott. Inget överväldigande skoj kanske, men det är alltid roligt med extra grejer och en hel del av bilderna var kul att titta igenom.

 

SAMMANFATTNING
Innan jag såg HOUSE OF ORPHANS hade jag ingen aning om vad det var för film eller vem Daniel Lehmussaari är eller vad han gjort för filmer tidigare. Det enda jag visste var att det rörde sig om en svensk rulle med engelskt tal, i övrigt var jag helt opåverkad av fakta eller andras åsikter och kunde således se filmen utan att egentligen förvänta mig någonting alls, vilket är en alldeles utmärkt förutsättning. Filmen börjar bra utan någon trög inledning och håller sedan ett skapligt tempo hela vägen. Det som stör en del i början är dialogerna som framförs på ganska knackig engelska som ofta låter långt från trovärdig. Jag kan förvisso förstå idén med engelskt tal för att kunna sälja filmen utanför Sverige, men det gör att skådespelarna framstår som lite sämre än vad de kanske hade gjort annars och det är synd. Man vänjer sig dock efter ett tag och det ska ju erkännas; haltande dialoger hör ju till den här typen av filmer och charmen de bidrar med överväger oftast det negativa.

Överlag tycker jag att HOUSE OF ORPHANS känns som en genomarbetad produktion som håller hela vägen, även om den inte är perfekt. Det glädjer mig att killar som Daniel Lehmussaari försöker sig på att producera seriösa skräckfilmer med liten budget och det glädjer mig ännu mer att han lyckas förvånansvärt väl. Jag hoppas fler följer i samma anda och att kvalitén successivt höjs på de svenska skräckfilmerna, det vore roligt om mer pengar kunde skjutas in och produktionerna kunde bli snyggare. Det som imponerar mest i filmen är sekvensen om hur barnhemmet sköttes en gång i tiden, där man lagt ner tid på miljöer och tidsenliga kostymer och fått till det hela riktigt snyggt! Sättet man bygger upp en stämning i filmen känns också väl avvägt. Istället för att skapa spänning med en massa action och blod tar man den mer stillsamma men betydligt svårare vägen och skapar det genom att sakta bygga en känsla med hjälp av ljud, skuggor och läskiga barn. Just barnen kan ju direkt härledas till den asiatiska scenen där läskiga barn i alla fall för några år sedan var det läskigaste man kunde föreställa sig. Filmen har helt klart mer karaktären av en spökfilm än någonting annat, och jag tycker den lyckas bra med sin ambition att bygga upp och bibehålla spänningen genom hela filmen.

Det som är negativt med HOUSE OF ORPHANS är att den känns lite tam på något sätt. Den är lite för snäll och tar inte ut svängarna riktigt. Och visst, jag har full förståelse för att man inte kan eller vill göra en film med massor av snyggt våld och massa naket bara för att jag skulle önska det, men det känns ändå som att den här filmen skulle haft lite mer kött på benen. Lite mer blod, lite mer originell story och lite bättre tempo så tror jag det hade blivit en riktig guldrulle. Hur som helst tycker jag HOUSE OF ORPHANS är en bra film som man bör kolla in, särskilt om man vill hålla koll på vad som händer på den svenska skräckfilmsscenen.

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett HOUSE OF ORPHANS:

  • Underskatta inte gamla sägner!
  • Håll dig borta från läskiga barn!
  • Undersök inte saker du inte vet något om!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

  • Läskiga snorungar!
  • Obehagliga källarutrymmen!
  • En död fetis!

 

”En stämningsfull rysare med inslag av asien och andra mystiska filmer!”

 

Ett STORT tack till SICK FILMS för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 3 / 5
HUMOR…..: 3 / 5
SEX…….: 1 / 5
SPÄNNING..: 4 / 5
VÅLD……: 3 / 5
STORY…..: 4 / 5

 

 

SCREENSHOTS

HOUSE OF ORPHANS

HOUSE OF ORPHANS

HOUSE OF ORPHANS

HOUSE OF ORPHANS

HOUSE OF ORPHANS

HOUSE OF ORPHANS

HOUSE OF ORPHANS

HOUSE OF ORPHANS

HOUSE OF ORPHANS

HOUSE OF ORPHANS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: