Sveriges skräckfilmsportal – Swedish Gore Film Society


GESTAPO’S LAST ORGY by swegore
16 maj, 2010, 16:36
Filed under: Exploitation, Sexploitation, Sleaze | Etiketter: ,

GESTAPOS LAST ORGY

Titel: GESTAPO’S LAST ORGY
Genre: Nazisploitation, Sleaze
Regissör: Cesare Canevari
Skådespelare:

  • Adriano Micantoni
  • Daniela Poggi
  • Maristella Greco
  • Fulvio Ricciardi
  • Antiniska Nemour

Produktionsår: 1977
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 32 minuter
Textning:

  • Svenska
  • Danska
  • Finska
  • Norska

Tal:

  • Engelska
  • Italienska

Extramaterial:

  • Njutafilms Trailershow
  • Alternativt slut

Distributör: Njuta Films
Butik: SubDVD
UPC-kod: 3 387010 014416
Skribent: Jan Kjellin

 

 

HANDLING
Vi färdas inledningsvis genom ett vackert, tyskt landskap samtidigt som vi hör dialog från en av de många rättegångar som hölls efter att nazityskland fallit. Den före dette lägerkommendanten Starker (Adriano Micantoni) har precis frikänts och är nu på väg för att möta kvinnan som fick honom frikänd. Denna kvinna. Lise (Daniela Poggi), visar sig snabbt vara en av de gamla fångarna från Starkers läger och vi förstår redan från början att deras relation är mångbottnad och komplicerad.

Deras gemensamma vandring genom ruinerna av det gamla lägret blir en minnenas resa, i vilken de båda huvudkaraktärerna guidar oss genom den sadistiska vardagen i lägret. Lise tvingas återuppleva det våld och sexuella övergrepp hon ustattes för som fånge, medan Starker ser det hela från sin upphöjda position som inte helt frivillig ledare för denna förtäckta bordell, avsedd att låta tyska soldater leva ut sina perversa lustar på de maklösa, judiska unga kvinnorna.

Mitt i denna malström av ondska uppstår en slags maktkamp mellan Lise och Starker. En bisarr relation som nu fått de båda att åter mötas. I ruinerna av vad som en gång var deras gemensamma ”hem”…

 

AUDIO / VIDEO
Det är en färgfattig och knastrig transfer i anamorfisk widescreen (1.85:1) som spelas upp för mina ögon – precis så som jag vill ha min gamla 70-tals nazisploitation, alltså, komplett med svajiga kameraåkningar, åksjukezoomningar och snabba klipp.

Ljudet presenteras i Dolby Digital stereo. Det är dock tyvärr alldeles för burkigt och tunt ljud för min smak om man ser filmen dubbad till engelska – även om jag förstås känner mig trygg med de välbekanta engelska rösterna (var det samma lilla grupp personer som dubbade alla italienska skräck- och gorefilmer under 70- och 80-talet, tro?). Det italienska originalsoundtracket är fylligare och filmen tillförs en extra dimension av uttrycket i rösterna, som förstås av förklarliga skäl passar betydligt bättre ihop med skådespeleriet.

 

EXTRAMATERIAL
Njutafilms vet att göra reklam för sig, och deras trailershow innehåller alltid filmer i samma genre eller stil som huvudfilmen. Att lite förstrött låta trailershowen rulla efter filmen ger flera bra förslag på vad man skulle kunna låta sig utsättas för nästa gång man vill se något i stil med det man just sett.

Det alternativa slutet är mer som en alternativ fortsättning, eftersom det tar vid där den ”riktiga” filmen slutar. Utan att avslöja för mycket av filmen, kan man väl säga att den ena av huvudkaraktärerna går ett mer poetiskt öde tillmötes och att filmen på det här sättet skulle ha tagit tydligare ställning mot den typ av övergrepp som begicks av nazityskland under andra världskriget. Med det sagt kan jag ändå inte avgöra om det skulle varit ett bättre slut eller inte.

 

SAMMANFATTNING
GESTAPO’s LAST ORGY är en s.k. ”video nasty”, vilket innebär att den finns med på den lista över filmer som förbjöds av BBFC (den brittiska motsvarigheten till Statens Biografbyrå) under 80-talet. I egenskap av detta är det en film som med liv och lust grottar ned sig i våld och snusk. Inte nödvändigtvis för att chockera eller äckla, utan bara för att det är så jäkla roligt att göra den typen av filmer. Det är en bra utgångspunkt, även om det inte nödvändigtvis garanterar ett kvalitativt slutresultat.

Det första som slår mig är det seriösa anslaget. Har jag satt rätt film i DVD-spelaren? Jodå, det står egentligen klart redan när inledningstexterna börjar rulla till tonerna av det underbart sleazy titelspåret ”Lise”, sjungen av Myriam del Mare. Men den slutgiltiga bekräftelsen på att det här inte direkt är en italiensk SCHINDLER’S LIST kommer kanske först fyra minuter in i filmen, då den för sådana här filmer obligatoriske gubben med mystiska ryckningar i ansiktet dyker upp. Sedan kör de ner de rostiga portarna till det gamla koncentrationslägret ackompanjerade av dramatisk musik, den kvinnliga huvudrollsinnehavaren kliver ur bilen ackompanjerade av dramatisk musik och de tittar på klotter ackompanjerade av… Just det: Dramatisk musik.

Men var är våldet? Jag börjar googla i desperation för att se om någon annan än jag saknar det (kanske har jag fått fatt på en klippt version?), men icke. Är jag kanske avtrubbad? För visst, de krossar skallen på ett barn med en gevärskolv, bränner folk i stora ugnar, äter dem och så vidare. Men det sker nästan uteslutande utanför bild. Och jag blir aldrig så känslomässigt knuten till karaktärerna att jag lider med dem. Ja, ärligt talat, jag köper inte att det här skulle vara det minsta trovärdigt och den övergripande känslan av att de bara ”leker” koncentrationsläger förtar den effekt som tydligen många andra recensenter verkar ha drabbats av. Hade jag känt för karaktärerna eller gripits av berättelsen, hade kanske det antydda våldet påverkat även mig, men som det är nu känner jag mig mest lurad på konfekten.

Då kan jag istället luta mig mot de konstnärliga ambitionerna som verkligen givits fritt spelrum i den legendariska middagsscenen, där det nazi-ideologiskt styrda resonemanget om judarnas nytta i en arisk värld dras till sin spets på ett, låt säga, både smaklöst och smakfullt sätt. Dessutom kryddat med ett underbart överspel av vissa skådespelare.

Sammanfattningsvis väger dock nackdelarna tyngre. GESTAPO’S LAST ORGY faller nog snart i glömska som en film med massor av potential för våld, sex, vidrigheter och jävelskap, men som inte lyckas utnyttja dessa möjligheter. Synd, tänker jag, och petar in Pasolinis SALÒ i DVD’n som kompensation…

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett GESTAPOS LAST ORGY:

  • Italienska är ibland att föredra framför Engelska!
  • Dåligt skådespel kan ibland rädda en dålig film!
  • Termen ”nazisploitation” håller inte alltid vad den lovar!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

  • Middagsscenen!
  • Adriano Micantoni som Kommendant Starker!
  • Filmmusiken!

 

”Oförtjänt ökänd nazisploitation”

 

Ett STORT tack till Njuta Films för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 2 / 5
HUMOR…..: 1 / 5
SEX…….: 4 / 5
SPÄNNING..: 1 / 5
VÅLD……: 3 / 5
STORY…..: 2 / 5

 

 

SCREENSHOTS

GESTAPOS LAST ORGY

GESTAPOS LAST ORGY

GESTAPOS LAST ORGY

GESTAPOS LAST ORGY

GESTAPOS LAST ORGY

GESTAPOS LAST ORGY

GESTAPOS LAST ORGY

GESTAPOS LAST ORGY

GESTAPOS LAST ORGY

GESTAPOS LAST ORGY


Kommentera so far
Lämna en kommentar



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s