House on the Edge of the Park

House on the Edge of the Park

Titel: House on the Edge of the Park
Genre: Rape / Revenge
Regissör: Ruggero Deodato
Skådespelare:

  • David Hess
  • Annie Bell
  • Lorraine de Selle
  • John Morghen

Produktionsår: 1980
Förpackning: 1 DVD Disc Keep Case
Speltid: 91 min
Textning:

  • Svenska
  • Danska
  • Finska
  • Norska

Tal: Italienska, Engelska
Extramaterial:

  • Intervju med John Morghen
  • Slideshows
  • Trailers

Distributör: Njuta Films
Butik: SubDVD
UPC-kod: 3387010013518
Skribent: Björn Pettersson

 

 

HANDLING
Paret Tom och Lisa är på väg till en några vänner för en stillsam fest när deras bil börjar krångla. De hittar snart en verkstad där de inte bara får bilen lagad, utan även sällskap med de smått suspekta vännerna Alex och Ricky som nonchalant bjuder med sig själva till kvällens begivenheter.
Väl framme i huset där festen äger rum höjs stämningen snabbt och kvällen artar sig till det bättre. Lyckan blir dock kortvarig sedan ett parti poker raserar stämningen och Alex blir som förbytt. Vad som skulle bli en trevlig kväll i goda vänners lag blir istället en orgie i våldtäkt, misshandel och tortyr som sedan bara fortsätter att eskalera.

 

AUDIO / VIDEO
Gällande ljudet kan man välja Italienska i antingen Dolby 5.1 eller stereo 2.0, eller den dubbade engelska varianten som också är i stereo 2.0. Då jag föredrar originalspråk valde jag Italienska i 5.1 och den lät bra, över förväntan faktiskt. Ljudet är fritt från irriterande brus och knaster tycker jag att det absolut håller måttet, varken mer eller mindre.

Bilden är i 16:9 anamorforisk widescreen och ser väldigt bra ut. Inga repor eller oskärpa, bilden är synnerligen klar och tydlig. Jag hade väntat mig en något sämre bildkvalité med tanke på hur gammal filmen är, men mina tvivel visade sig vara helt obefogade. Självklart är det inte Hollywoodklass på bilden, men att den har någon klass överhuvudtaget är ju som bekant ett bra betyg i den här genren.

 

EXTRAMATERIAL
Den största behållningen i extramaterialet är intervjun med John Morghen, som spelar Ricky, där man bland annat får reda på att han egentligen inte är särskilt intresserad av skräckfilm utan brinner för teatern. Detta rubbade i alla fall min uppfattning en smula då jag alltid fått för mig att folk som jobbar med skräckfilm är extremt dedikerade till det de gör, men tji fick jag. En bra intervju dock, väl värd att ta en titt på.
I övrigt bjuds det på en filmografi över Ruggero Deodato’s produktioner, som spänner över flera genrer och går tillbaka till det glada sextiotalet. Kanske mest intressant för den överdrivet vetgirige.
Ett par trailers hinns också med, både originalet och några andra varianter som kan vara kul att kolla in.

 

SAMMANFATTNING
Det börjar bra, och ganska brutalt. Två och en halv minut in i filmen är den första våldtäktsscenen redan avklarad och först efter det börjar förtexterna rulla. Efter en sådan inledning är det ju inte utan att ens förväntningar höjs ytterligare ett par snäpp, och bättre blir det. Även om filmen har nästan trettio år på nacken känns varningen på omslaget, som deklarerar att filmen är oklippt och innehåller starka våldsscener, någorlunda befogad då House on the Edge of the Park faktiskt är ganska rå och brutal. Just blodiga scener gödslas det förvisso inte med till överdrift, men de som finns är välgjorda och fyller sin funktion. Hellre ett fåtal snygga scener än många risiga, i alla fall som jag ser det, och de som förekommer här är definitivt av det förstnämnda slaget. Vad som däremot är obehagligt är alla scener som bara visar hur sadistiskt lagt Alex är, vilket innebär våldtäkt och olika former av sexuell förnedring. Jag tycker den typen av våld är den absolut jobbigaste att se på, antagligen för att den känns mer verklighetstrogen och därmed mer påträngande. Att skådespelarna sedan är väldigt duktiga får naturligtvis lidandet deras karaktärer utsätts för att framstå som än mer brutalt. En scen som på ett fantastiskt snyggt sätt framhäver Alex’s lynne är när han befinner sig i badrummet med Lisa och kysser glasväggen hon står bakom, och tre svarta fläckar där han satt läpparna sitter kvar. Genialisk symbolik.
Varför jag inte fått tummen ur röven och kollat in den här rullen tidigare kan jag för mitt liv inte begripa. Rape / revenge filmer från sjuttio- och åttiotalet är ju som bekant synnerligen trivsam underhållning, och det är definitivt inget undantag.
Ska man göra den i princip oundvikliga jämförelsen med regissören Ruggero Deodato’s föregående milstolpe Cannibal Holocaust inser man ganska snart att House on the Edge of the Park inte når samma höjder. Fast om man å andra sidan vänder på det; vilken film knäcker Cannibal Holocaust? Hur man än väljer att se på det kan man dock inte undgå det faktum att House on the Edge of the Park är en ruskigt bra film. Vad som talar emot min vilja att höja rullen till skyarna är den minst sagt oväntade twisten i slutet, som jag tyckte förstörde stämningen ett litet uns. Även om filmen fortfarande är väldigt bra störde jag mig en del på detta, vilket gör att slutbetyget inte blir så högt som det annars skulle ha blivit. Men jag tycker alla som inte sett filmen ska kolla upp den ändå, för om man bortser från de sista tio minuterna är den helgjuten.
Skådespelarensemblen som medverkar är knappast några obekanta ansikten för den insatte. David Hess, som spelar Alex, gjorde en liknande roll i form av rymlingen Krug i Last House on the Left från 1972. Annie Belle, som spelar Lisa, har synts ibland annat Absurd, medan John Morghen, som spelar Ricky, har medverkat i filmer som Cannibal Ferox och Stage Fright.
Är du som jag ett fan av kvalité och gillar filmer i stil med Last House on the Left, Thriller och I Spit on Your Grave bör du genast kolla upp House on the Edge of the Park. Du kommer inte att bli besviken!

Ett STORT tack till SubDVD för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 2 / 5
HUMOR…..: 1 / 5
SEX…….: 3 / 5
SPÄNNING..: 3 / 5
VÅLD……..: 4 / 5
UTGÅVAN..: 3 / 5
STORY…..: 3 / 5
TOTALT….: 4 / 5

 

 

SCREENSHOTS
HOTEOTP

HOTEOTP

HOTEOTP

HOTEOTP

HOTEOTP

HOTEOTP

HOTEOTP

HOTEOTP

HOTEOTP

HOTEOTP

4 svar till “House on the Edge of the Park”

  1. Nyligen bortgågne David Hess (R.I.P.) gör sin kanske mest nyanserade roll (jämte den i ”Hitchhike”) i denna ganska överraskande film. Ruggero Deodato, den kanske mest intressanta och mest intelligenta av de gamla italohorror-regissörerna, leker hela tiden med greppen samtidigt som han vägrar låta filmen ha tydliga ”goda” och ”onda”. Inledingscenen statuerar Hess som en skurk som man får väldigt lite empati för men efter bara femton tjugo minuter in i filmen kastas rollerna om rejält. Filmen är enkel och utspelar sig på samma plats nästan hela tiden och spänningen kanske inte är den högsta eftersom Deodato frossar i utdragna scener av psykiska övergrepp, hot och en del våld samt en hel del naket utan att för den delen skapa dynamik eller empati för någon av karaktärerna. Men som en studie i den mänskliga naturen är den riktigt intressant. Jag tror inte på att blunda för människans mörka sidor eller säga ”det där skulle jag aldrig kunna göra” det har jag hört förr och ändå svärmar mitt hem över av ”sommarkatter” när vintern börjar nalkas och både kvinnor och män tar sitt liv varje dag för att de medvetet blivit socialt åsidosatta av sin omgivning. Det är samma människor som varje år skänker en avsevärd del av sin lön till barncancerfonden som både fysiskt och mentalt förgriper sin på sina egna barn och/eller sin partner. Det är i alla fall vad filmen säger MIG – ”Tro inte att du är bättre än någon annan!” För saker kommer omkring är du ändå bara människa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: