Sveriges skräckfilmsportal – Swedish Gore Film Society


THE SEVERED HEAD NETWORK by swegore
30 oktober, 2008, 09:44
Filed under: Arthouse, Exploitation, Horror, Kortfilmer, Skräck

THE SEVERED HEAD NETWORK

Titel: THE SEVERED HEAD NETWORK
Genre: Arthouse, Kortfilmer
Regissör:

  • Tommy Biondo
  • Quinn M. Botthof
  • Jason Christ
  • Aaron Crozier
  • Chad Eivins
  • Eric Stanze
  • Stephen M. Lashly

Skådespelare:

  • Eric Stanze
  • Robert Daley
  • Tommy Biondo
  • Eli DeGeer

Produktionsår: 2000
Förpackning: 1 DVD Disc Keep Case
Speltid: 1 tim 44 minuter
Textning: Ingen
Tal: Engelska
Extramaterial:

  • Musikvideos
  • Behind The Scenes
  • Kortfilm
  • Trailers
  • Gallery of abstraction

Distributör: Wikcked Pixel Cinema
Butik: Wicked Pixel Cinema
UPC-kod: 79059433742
Skribent: Amanda Engrström

 

 

HANDLING
Vomire – 6 min (reg. Chad Eivins)
Filmen inleds med en fladdrande och stillsam animation av en ängel till metalliska insektsljud. Följer gör ett kort stycke experimentell film som fokuserar på den hypnotiska effekten. Statiska byten mellan klipp ifrån en kille utklädd till pumpa som juckar mot ett träkors, teckningar av enhörningar och scener från slakteriarbetare som hanterar högvis med slemmiga koinälvor varvat med psykadeliska datoranimationer. En visuellt vräkig upplevelse till vaggande och repetativ musik som väcker olustskänslor.

Faith in Nothing – 7 min (reg. Eric Stanze)
Kvinna och man sitter i ett vardagsrum, mannen försvinner, kvinnan dansar euforisk magdans i antal minuter och tar av sig kläderna. Väldigt ivrigt redigerad och i nästan varje klipp används effekten där bilden suddas ur fokus vilket jag antar ska ge en drömsk touch.
Detta är kanske den mest pretantiösa av kortfilmerna, jag har verkligen inget emot pretentioner men dessvärre lyckas filmen inte vara tillräckligt estetiskt tilltalande eller genuin för att man ska kunna smälta det. Istället för en sensuell och sugande upplevelse känns det mest som en meditationsvideo med bröst i.

Satisfaction – 21 min (reg. Tommy Biondo)
Filmen föreställer ett par alldagliga kärlekskranka ungdomar(killen är Biondo själv) som har sex i ett sovrum av slaget tonårsrum. Längre in i filmen får man reda på kvinnans olyckliga förflutna med en sadistisk pokjvän som våldtagit henne och hur detta odlat fram dolda mörka sidor hos henne.
Till en början är filmen inte speciellt tilltalande och det känns väldigt spelat men ju mer involverade karaktärerna blir i sexakten ju mer övertygande känns filmen.
Trots att det hela är ganska fult på ett amatörporrmässigt vis så blir det inte vulgärt utan snarare ärligt och inlevelsefullt. Det finns ett sadistiskt klimax men ingenting en gorefantast skulle höja ögonbrynen inför.
Hela filmen är smakfullt tystad av lugn ambient vilket minskar risken att filmen uppfattas som pornografisk.

Unwanted – 4 min (reg. Todd Tevlin)
Musikvideo för bandet Purple Screwdriver.
En kille springer omkring med ett vapen och är frustrerad, det ser ut som att han springer ifrån något, men vad? Kameran åker bergochdalbana, bilderna växlas frenetiskt och det är myrornas krig. Allt till testosteronstinn industriell musik. Om ni har sett den där propagandavideon om nedladdning som brukar spelas i början av en film (you wouldn’t steal a car? …osv) så har ni en ungefärlig uppskattning om hur den här filmen är. Det här är nästan exakt samma sak, både i soundtrack och foto fast utan piratkopieringstemat.

Victim – 5 min (reg. Jason Christ)
Victim visar de sista minuterna i ur en slasherfilm, de flesta offren har dött, en panikslagen flicka är kvar och ropar efter hjälp. Bilden är becksvart med höga kontraster så man ser nästan ingenting utom enstaka ljusglimtar i vitt skapade av eld eller månsken. Effekten är väldigt tilltalande för nyfikenheten och ger filmen ett visuellt uttryck som får den att sticka ut i samlingen. Musiken är klassisk rysarmusik som är mer stämningshöjande än experimentell eftersom temat är en sorts lek med typiska teen slashers. Tyvärr drar skådespelarna ned filmen rejält när de väl öppnar munnen och det märks att det inte är ironiskt menat, Victim hade verkligen kunnat vinna på att skippa dialogerna och satsa på att fortsätta vara subtil i sitt uttryck.

Sedgewick – 22 min (reg. Stephen M. Lashly & Quinn M. Botthof)
Sedgewick handlar om en gammal gubbe som segar fram i en händelselös vardag. Genom att leva sig in i sin livliga fantasi lyckas han gång på gång fly
tristressen såpass att gränserna mellan dröm och verklighet suddas ut. Triggad av saker Sedgewick hör på radio och tv spelas galna och komiska scenarion
upp i hans huvud där han är medspelare. Absurdum är ett faktum; knarklangare glider omkring i pinstripe kostymer, barn hemsöks av onda clowner, butikspersonalen blir jagad av en hjort med hagelgevär och allt smälts samman med vardagsmiljöerna i surrealistisk anda. Jag skulle nog kalla det här den bästa utav filmerna, den är lekfull och underhållande på ett udda sätt som för tankarna till Evil Dead triologin, särskillt sekvensen med mördarhjorten!
Sedgewick skiljer sig mycket från de andra filmerna genom att använda filmisk musik och skådespeleri men lyckas ändå vara den mest intressanta rent
experimentellt!

Liontown – 10 min (reg. Aaron Crozier)
En musikal som handlar om människor i mössor med djuröron som sjunger gällt och falskt om staden Liontown. Jag förstår verkligen inte den här filmens plats i samlingen och den är helt otittbar. Förmodligen ska det här föreställa någon sorts humor men jag tror skådespelarna hade betydligt roligare åt det hela än någon tittare, för mig var det här skräck i dess sanna bemärkelse dock inte på det sätt man hoppas på. Blir lite blod på slutet ifall man orkar ta sig igenom allt.

Curveball: Pile of Junk – 7 min (reg. Jason Christ)
Det här är en typisk metal musikvideo med bilder av industriområden, tuffa karlar som tappar vettet och bandet själv som står och öser på med långa hårmanar. Curveball är den snyggaste av filmerna i musikvideostil även om det inte är en speciellt unik upplevelse. Fans av den här genren av musik lär inte bli besvikna.

Läs mer



Spiritual Exercises by swegore
25 april, 2008, 21:29
Filed under: Kortfilmer, Surrealism

Spiritual Exercises

Titel: Spiritual Exercises
Genre: kortfilmer, Surrealism
Regissör: Oliver Smolders
Skådespelare:

  • Olivier Smolders
  • Yves Degen
  • Cathy Grosjean
  • Catherine Aymerie

Produktionsår: 1984-1999
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 180 min.
Textning: Engelska
Tal: Franska
Extramaterial:

  • 48 sidors Booklet
  • Court Circuit 6 Min
  • Court Circuit 3 Min
  • Trailer

Distributör: Cult Epics
Butik: Amazon
UPC-kod: 8 81190 00599 6
Skribent: Fredrik F. G. Granlund

 

 

HANDLING
ADORATION (1987) AN ANONYMOUS FILM. SVARTVIT 15 MIN.
I det närmaste en stumfilm. En man filmar när han ska träffa en kvinna, samt när de äter middag. Sedan vad som händer efter. De sitter på golvet och dricker vin, hon läser några dikter som han spelar in på bandspelare. Sedan går han och hämtar ett gevär och skjuter henne i ryggraden. Sedan gör han de mest obehagliga saker med hennes kropp, bland annat äter henne, och sedan med sig själv. Det är sjukt äckligt. Ser verkligen äkta ut – och man undrar som betraktare om detta inte är verkligt … Stark!

MORT Á VIGNOLE (1998 ) Denna kortfilm är tvåfaldigt prisbelönt (1999): Prize of the Ecumenical Jury – vid Leipzig DOK Festival. Och Vinnare av Silver Dove i kategorin Short Footage.

En man är på semester i Venedig och filmar medan han berättar om hur han förlorade sin dotter. Det är svartvitt och kornigt, poetiskt och till klassisk musik. En familjefilm, en slags dödsritual. Vackra bilder från Venedig, filmat med 8 mm kamera. Sedan tyst filmat från fyrtio år tillbaka: och man ser den som filmat när han var tre år gammal. Det går ihop, en del i svartvitt, en del i färg, en del suddigt/kornigt, en del klart/tydligt.

Jag tolkar kortfilmen som en 25 minuters odyssé rörande liv och död, berättad ur filmskaparens öga. Kontraster. Det är en film om liv, rötter och inte om död. Men det övergår sex minuter kvar till att visa lik, och rengörandet av autentiska lik. Det är hemskt, och äkta. Intressant!

L’AMATEUR (THE AMATEUR). (1997)A PEAR-SHAPED FILM. SVART/VIT. Från kornigt till klart. Från rörelse till stadig kamera, till klipp i klar video. Detta gillar jag skarpt. Tanken bakom, och hur det är framfört. Protagonisten har filmat trettiotalet eller fler kvinnor som på olika sätt klär av sig inför kameran. Allt från unga flickor till gamla kärringar. Det berättas också historier, exempelvis om en gammal dam (som man får se naken) som tänker vrida nacken av sin hund för att hon känner att hon ska dö och inte vill förorsaka hunden smärta. Berättaren filmar ibland landskap och tågstationer. Berättar ett brev till den kvinna som lämnat honom. Sedan filmar han sig själv. Otroligt vackert. Franskan är verkligen ett poetiskt språk.

Jag tolkar filmen som att berättaren är en amatör på kvinnor, på det andra könet, samt att filmen skickas till den kvinna som lämnat honom. Jag tror att Smolders vill få fram att vi bara kan se oss själva genom andras ögon.

LA PHILOSOPHIE DANS LE BOUDOIR (1991)AFTER D. A. F. DE SADE. B& W, 14 MIN. Detta är i likhet med RAVISSEMENTS en uppläsning av en författares verk, i detta fall Markis de Sade, mannen som myntade begreppet sadism. Det är en ganska obehaglig text som läses upp medan man ser bilder på olika kvinnor och män i olika sammanhang. Den sadistiska texten blir allt grövre och man får se allt mer av olika kvinnor. Jag är bekant med de Sade, har läst några av hans romaner, men förstår inte poängen med denna kortfilm. Vad vill regissören egentligen berätta? Jag vågar mig inte på en tolkning.

PENSENS ET VISIONS D’UNE TETE COUPEE. (1991) COLOUR, 26 MIN. THOUGHTS AND VISIONS OF A SEVERED HEAD. A FILM FOR ANTOINE WERTZ. Mycket udda och intressant konstfilm om 1800-talskonstnären Wiertz som enligt Smolders ville bli balsamerad och få huvudet avhugget. Jag är ej särdeles bekant med konstnärerna som nämns eller målningarna som avbildas. Ändå finner jag lockelse i denna surrealistiska film som jag inte förstår. Här finns ett genialt drag som jag inte kan sätta fingret på. Det är märkligt udda. Och varför dvärgar är med är bara en aspekt – liksom hoppandet i berättarperspektiv. Jag förstår den inte alls. Tycker ändå om den. När det sedan kommer in barnpornografi i bilden – då blir det bara för konstigt. Men ändå inte. En naken flicka med en boaorm runt halsen och betraktad av en massa dvärgar iklädda 1800-talskläder. Visst är det effektfullt, men annat än att bryta mot tabun förstår jag inte riktigt poängen bakom. Samma sak gäller en döende fisk som de bär runt på och annan extrem våldsporr såsom när en gris som förblöder och autentiska bilder på folk som dör. Det är filosofisk konst när den är som mest äcklig/surrealistisk. Ändå är den intressant.

RAVISSEMENTS (1991) B&W 7 MIN. RAPTURE. AFTER SAINT THERESE OF AVILA.. Enligt min tolkning en svår kortfilm om en kvinna som berättar om hennes relation till Gud – eller hennes Gud. Väldigt svår att förstå. Mycket poetisk. Frågan är om det betyder något. Jag förstår inte. I slutet står dock: ”from the writings of Saint Theresa of Avila”. Nu vet inte jag vem detta helgon var,, men antar att det är en väldigt gammal text som läses upp som poesi till bilder på olika kvinnor. Tillhör inte någon av mina favoriter på den här DVD:n.

POINT DE FUITE (1988 ) COLOUR 10 MIN. VANISHING POINT. AN EDUCATIONAL FILM.. En massa kläder kastas i en hög. En kvinna kommer genom en korridor, går in i ett klassrum, där står ett klassrum fullt med nakna elever. Kvinnan börjar föreläsa om begreppet perspektiv. Till slut tar hon av sig sina kläder och fortsätter att föreläsa. Samtidigt, utan att hon märker detta, klär eleverna på sig. Sedan ett överraskande slut. Detta är en ganska häftig och småhumoristisk film, som får mig att önska att jag hade franska som modersmål. Utan tvekan den roligaste filmen av de tio, fast det är klart, jag är utbildad lärare varför detta kanske tilltalar mig lite extra?

L’ART d’AIMER 10 MIN. THE ART OF LOVING. DRAMATIC FILM IN COLOUR. En man berättar om sin uppväxt i ett hus – och om olika aspekter av detta. Sedan ändras perspektivet till när han träffade en kvinna och flyttade hemifrån. Genom detta upprepas refrängen av Blinka lilla stjärna på piano. Berättaren förklarar vad som hände honom efter detta. Mer än så tänker jag inte avslöja. Det är skruvat.

Det är ganska intressant, och bra, men fångar inte min uppmärksamhet lika mycket som de andra filmerna. Skillnaden är att här är historien linjär till det ständigt närvarande poetiska bildspråket.

SEULS 12 MIN. CHILDREN´S PORTRAITS. Detta är en extremt obehaglig kortfilm, särskilt för mig som i augusti ska bli pappa – om en mängd olika, vad som ibland ser ut att vara vanskapta, men i själva verket troligen är autistiska barn som beter sig på oftast väldigt obehagliga sätt. Ingenting sägs. Ljudeffekterna talar. Det är väldigt konstnärligt, men ingen film som jag kan uppskatta, av ovan nämnda orsak. Blev riktigt illamående av att se den.

NEUVAINE (1984) B&W 30 MIN. NOVENA. A FILM TO ENTERTAIN CHAIRS. Detta är verkligen en bra kortfilm, intressant och med ett synnerligen överraskande slut. Här ser jag influenser av Franz Kafka, men också David Lynch. Det handlar om en ung man som i någon slags kloster blir straffad i nio dagar. Under den tiden ska han sitta i en cell och ångra sig och be. En äldre man, en författare/poet kommer till honom – denne drömmer (bland annat) om att mörda en kvinna.

Detta övergår sedan till något surrealistiskt: en babian, piercingar, tatueringar, och bilder av proteser – till ljudet av fågelkvitter. Symboliken är ständigt närvarande i denna film som måste tolkas av var och en på sitt sätt. Det är som om Smolders gett sin storys delar en alfabetisk ordning vilket gör att de hamnar i oordning. Fel ordning – rätt ordning. Smolders ordning. Eller som antyds i titeln: detta är en film till för att underhålla stolar.

Slutet på den här kortfilmen är så sinnessjukt överraskande och grymt att det inte med ord går att beskriva. Man måste se det för att tro på det. Det äckliga ligger i överraskningen, och att det är filmat när man gör det man gör i verkligheten. Sjukt! Samtidigt konstnärligt. Precis som när man filmat riktiga lik och vad man gör med dom i den prisbelönta MORT Á VIGNOLE (1998 ), så är det udda och konstnärligt – om man nu kan kalla slutet – en vidrig grisslakt – för konst. Och det kan man! Om man sedan tycker om det – det är helt en annan sak.

Intressant nog är NEUVAINE från 1984 den äldsta kortfilmen i SPIRITUAL
EXCERSISES. Och den har kanske mest handling av dem alla. Är riktigt kafkaesqe,
med drag av religon(kritik). Jag gillar den skarpt. Men grejen är att utan grisslakten i slutet skulle den inte alls varit lika intressant. Jag menar detta trots att jag inte är för djurplågeri.

Läs mer