BUBBA HO-TEP

BUBBA HO-TEP

Titel: BUBBA HO-TEP
Genre: Skräck, Komedi
Regissör: Don Coscarelli
Skådespelare:

  • Bruce Campbell
  • Ossie Davis
  • Ella Joyce
  • Heidi Marnhout

Produktionsår: 2002
Förpackning: 2 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 32 minuter
Textning:

  • Svenska
  • Finska
  • Norska

Tal: Engelska
Extramaterial:

  • Dokumentär: The Making of Bubba Ho-Tep
  • Kommentarspår med Bruce Campbell och regissören Don Coscarelli
  • Kommentarspår med Elvis Presley
  • Bortklippta scener, med/utan kommentarspår
  • Författaren Joe R. Lansdale läser ur sin novell Bubba Ho-Tep
  • Musikvideo
  • Originaltrailer
  • TV-reklam

Distributör: Studio S Entertainment
Butik: SubDVD
UPC-kod: 7350036721138
Skribent: Tove Ceginskas

 

 

HANDLING
För många år sedan tröttnade Elvis Presley på sitt enorma kändisskap, och bytte liv med den största Elvis-imitatören av dem alla: Sebastian Haff. Men något gick snett på vägen, och nu ligger The King på ett åldershem någonstans i Texas och ruttnar. Oförmögen att övertyga vårdpersonalen om sitt riktiga jag kan han bara ligga i sin säng och tyna bort, med all tid i världen att grubbla över sitt liv och sina gärningar, samt att fundera på huruvida den där utväxten han fått på sina privata delar möjligen kan vara cancer.
En person tror i alla fall på hans historier: en äldre svart man som påstår sig vara Kennedy – snärjd av hans politiska dissidenters ondskefulla konspiration. När så en ondskefull hybrid mellan redneck och mumie börjar suga livskraften ur deras medpatienter, är det upp till musikens och politikens ålderstigna supermakter att stoppa den!

 

AUDIO / VIDEO
BUBBA HO-TEP är verkligen en njutning för såväl ögat som örat. Historien vi får oss serverade är i grunden rätt melankolisk, med komiska inslag, och såväl foto som musik matchar till fullo handlingen. Ett exempel som framkommer tydligast när jag ser filmen på nära håll, i datorn, är att den är som täckt av ett dammigt, lite suddigt filter – som om det torra klimatet och det dystra vårdhemmets smutsiga väggar har dammat av sig på hela historien. En fin, subtil touch som jag inte tänkt på när jag sett filmen på TV:n, men som säkerligen bidragit till känslan. Att filmen nått sådan popularitet i hemlandet är troligtvis inte bara pga. den skruvade historien utan även eftersom det är en vacker produktion.

Bilden får vi i anamorfisk full frame, ett format som var nytt för mig men inte sämre för det. Dolby Digital 5.1 känner dock öronen igen och det är lika bra som alltid!

 

EXTRAMATERIAL
Eftersom det är en specialutgåva som ligger framför mig är den verkligen späckad med extramaterial, och skulle man inte få nog av vad Studio S har att erbjuda kan den nyfikne även bege sig till http://www.bubbahotep.com – en interaktiv hemsida som erbjuder spel, recensioner, löpande information om regissörens kommande projekt, och som självklart inte drar sig för att försöka kränga en hel del merchandise. Även om utbudet inte är speciellt stort är det som finns förvånande digert, och det tyder på den enorma popularitet som filmen tillskansat sig i hemlandet USA. Men för att återgå till vad min utgåva erbjuder – över två sidor sträcker sig extramaterialet, vilka kan jämföras med en LP-skivas A- och B-sidor där A erbjuder hits som ”kommentarspår med Elvis Presley” och B bjuder på det mer tveksamma nöjet av TV-reklam.

Högläsningen av författaren till novellen Bubba Ho-Tep, Joe R. Lansdale, ackompanjeras av den melankoliska musik som går igen i hela filmen. Illustrerad av suddade scener ur filmen visar den på en imponerande likhet med originalet – i såväl Elvis tankar som det han rent konkret ser. Författarläsningar tycker jag personligen är ett trevligt sätt att ta till sig en historia, men jag har svårt att bestämma mig för om jag verkligen tycker att det här exemplet är speciellt nödvändigt. Lansdales sydstatsaccent sitter visserligen som ett smäck till historien som han målar upp, men det är alldeles för likt filmen i sig för att egentligen tillföra något. Ändå tycker jag att det är ett trevligt tillskott i det redan fullmatade extramaterialet – titta och döm själv.

Som sagt finns även ett par kommentarspår, det ena med ”Elvis Presley” utlovas vara ”Helgalet” och det sitter jag i skrivande stund och lyssnar på. Då jag inte är någon större kännare av Elvis och verkligen inget fan av kommentarspår, så är jag fel person att döma. Vad är grejen med att se om en hel film samtidigt som han hör skaparna (eller som i det här fallet, huvudpersonen) snacka om det, undrar jag. Det andra spåret, med Don Coscarelli och Bruce Campbell, är ändå rätt underhållande. Campbell verkar vara snäppet under regissören när det kommer till att hänga med, något som resulterar i replikskiften som (Coscarelli:) ”There is not one Elvis tune in the film” – (Campbell:) ”What?!”. Good old Bruce…

Den sista, och även längsta, etappen är den 46 minuter långa dokumentären The Making Of Bubba Ho-Tep. Denna är indelad i olika kapitel, där skådespelare och regissör pratar om varandra och om filmen i sig. Det är en trevlig liten historia som är intressant och riktigt rolig. Höjdpunkten är när Bruce berättar att hans största tveksamhet inför filmen är huruvida han måste visa sig naken. Bruce Campbell är pryd!

När nu så mycket energi läggs på denna specialutgåva tyckte jag att en blank och fin liten booklet allt kunnat få följa med, men en sådan lyser med sin frånvaro. Vill man hemskt gärna ändå ha detta finns det att tillgå på ovan nämnda hemsida – 24,95 USD får man punga ut med om man vill ha en signerad, limited edition pocketbok med novell, screenshots och annat godis för den Bubba Ho-Tep-frälste. Overkill? Tja, den följer ju trots allt i spåren av kitschikonen Elvis…

 

SAMMANFATTNING
Den här recensionen började jag skriva någon gång i somras, kanske så tidigt som i juni. Sen påbörjade jag ett räddningsarbete i november, för att sen låta det hela ligga på is tills nu i februari, då jag självklart måste radera stora delar av den här sammanfattningen eftersom den är inaktuell. Fast nu var det ju inte mig själv jag skulle skriva om, utan filmen. Vad jag försöker säga är väl att jag haft en hel del tid att smälta, se om, fundera över och återigen titta på denna guldklimp i filmhistorien. För personligen tyckte jag riktigt jäkla bra om den här rullen – även om det ska medges att jag, efter första visningen, var ganska så förvånad och kanske en liten gnutta besviken över innehållet. Inte över förväntningar som blåsts upp och sedan långsamt pyst ut, lämnat ett slakt intryck… Men såhär är det:
Jag kan tänka mig att BUBBA HO-TEP är en film som man antingen hatar eller älskar. Idén är ju för det första rätt bisarr, som någon slags skruvad science fiction-historia serverad på finporslin. Ord som ”årtiondets kultfilm” eller ”eldkastare och kung fu-nävar” bygger ju onekligen upp en viss typ av förhoppningar. Jag menar, det här kan ju bara vara helt hysteriskt roligt och galet och intensivt och groteskt mycket rock’n’roll! Och så får vi… det här. Lågmälda countrygitarrer (jag delar Campbells förvåning över att inga Elvislåtar är med i filmen), vackert foto, döende, desillusionerade, dementa pensionärer… och nej, inte av RABID GRANNIES-typen. Liksom, visst var den rolig, men inte den sorts roligheter som lockar till flatgarv. Efter den första visningen (för det här är en av många kultfilmer som tidigare helt gått mig förbi) så satt jag i soffan och kände mig rätt konfunderad, men absolut inte besviken. Och här kommer jag då in, gott folk, och räddar er från missvisande förhoppningar som kan leda till fadäs! Såvida då inte baksidestexten helt enkelt är skriven med en grov näve ironi, vilket just slog mig, men det struntar vi i. Raka puckar ska det vara.

Om man med filmen förväntar sig en massa slask och snusk, blod och juckande höfter, så kan jag snarare rekommendera ROCK’N’ROLL FRANKENSTEIN (vilken finns i Swegore-arkivet undertecknat – ja, just det – yours truly), det är hysteriskt och bisarrt så det räcker och bli över. Tonar man ner ”actionhjälten Elvis […] utrustad med eldkastare och kung fu-nävar” som i sann EVIL DEAD-anda kämpar tappert mot ”en egyptisk mumie som bestämt sig för att göra köttfärs av alla deras panchopolare” och finjusterar till förväntningar av det lite lågmäldare slaget , lägger undan förhoppningarna på en grisig splatterkomedi, då är det bara att luta sig tillbaka och njuta. För varje visning växer filmen, och det är inte bara Campbells förtjänst (även om mannen med hakan i vanlig ordning är helt förtjusande bra). Ossie Davies som påstådd JFK, eller den barskt sexiga sköterskan spelad av Ella Joyce, gör båda sådana där sköna prestationer som man helt enkelt inte tänker på, de smälter mjukt in i sina respektive roller och är helt enkelt bara så bra. Persongalleriet är inte stort, men välskrivet och detta gäller även för birollerna i form av excentriska pensionärer. Den gamla tanten med kliande fingrar gör nästan hela filmen värd att se, bara för hennes skull. Men självklart finns det mer för fans av svart komedi att hämta. För även om det till stor del är en rätt lågmäld och lite sorgsen historia, aldrig har väl livets slutskede skildrats så underhållande! Lite galghumor har väl ingen dött av?

För att återgå till huvudpersonen, Elvis Presley AKA Sebastian Haff. Bruce Campbell gör, för att göra en lång historia kort, en så jävla bra prestation i rollen som en åldrad Elvis. Självklart har Lansdales och Coscarellis manus och regi mer än ett finger med i spelet, men det är de små detaljerna, rörelserna, minspelet (som fortfarande är så Campbell) som gör det hela så perfekt. Som när Elvis Presley, förmodat halvt demente Elvisimitatören Sebastian Haff, vaknar upp en dag, gammal och rynkig, oförmögen att få erektion och dessutom med en mystisk knöl på sina privata delar, och undrar om han verkligen gjort de rätta valen i livet. Han ser verkligen ut som en gammal man, en desillusionerad gammal man som frustrerat snart slutar försöka övertyga den lätt nedlåtande vårdpersonalen om sin prominenta bakgrund. Men ibland glimtar den unge Elvis fram, med ett skälmskt leende under de karaktäristiska solglasögonen.

Lite tråkigt är det att det inte är någon Elviskännare som recenserar – förvisso inte för mig, jag får ju en skitbra film gratis! – eftersom jag inte kan uttala mig om några likheter mellan Bruce Campbell och Elvis Presley, utöver de mest grundläggande. Men jag tycker mig ändå ha hört Elvis tillräckligt många gånger, samt sett honom glimta förbi på silverskärmen, och även ha sett tillräckligt av mannen som spelar honom, för att kunna säga som Orvar Säfström: ”Campbell är ALLDELES UNDERBAR som Elvis!”

Någonstans hade jag också klottrat ner lite trivia om skådespelare och regissör, som förstås helt försvunnit nu. Följande kan i alla fall IMDb meddela: Ossie Davis är en riktig veteran inom såväl media som medborgarrättrörelse, och utöver att säkerligen ha gjort många andra enastående framträdanden i otaliga filmer och serier, hann han med att tala på både Malcolm X:s och Martin Luther Kings begravningar, innan sin död 2005.

Regissören som tolkat Lansdales historia så nära och fint, Don Coscarelli, var också han ett okänt namn för mig, filmer som PHANTASM I-IV ringer förvisso inga klockor i mitt unga sinne, men verkar onekligen vara sevärda indieskräckfilmer. Däremot tinglar det fint i öronen vid tanken på BUBBA NOSFERATU: CURSE OF THE SHE-VAMPIRES som väntas komma 2011. Campbell kommer dessvärre inte spela Elvis i denna prequel, utan det nöjet får i stället Ron Perlman (som utöver att ha gjort Mike Mignolas seriefigur än mer oförglömlig i HELLBOY även bör minnas som rotvälsketalande puckelrygg i ROSENS NAMN). Anledningen till varför Campbell inte ska fortsätta samarbetet med Coscarelli är för övrigt att de två inte kunde komma överens om vad filmen skulle handla om, vilket ju bara kan båda gott… Kanske kommer jag en dag anförtros att recensera den här, hur som helst ser jag fram emot ett ytterligare mästerverk på BUBBA-temat.

Bruce Campbell slutligen kräver väl ingen närmare presentation, utöver att han är klockren som Ash i EVIL DEAD-trilogin och parodierar sig själv i MY NAME IS BRUCE (vilket i min bok ger ytterligare cred).

Pluspoäng ges förstås för allt extramaterial (som ju anstår en specialutgåva), så köp den från Studio S och ingen halvtaskig utgåva utan subtitles nu! 😉

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett BUBBA HO-TEP:

  • Ta alltid kopior på kontrakt som påverkar ditt liv!
  • Pensionärer är inte att leka med!
  • You never, ever, mess with the King!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

  • Bruce Campbell som Elvis!
  • Galghumor!
  • En kleptomanisk tant som får vad hon förtjänar!

 

”Underbart skruvad historia om pensionerad Elvis med enastående skådespel av Bruce Campbell!”

 

Ett STORT tack till Studio S Entertainment för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 1 / 5
HUMOR…..: 3 / 5
SEX…….: 0 / 5
SPÄNNING..: 2 / 5
VÅLD……: 2 / 5
STORY…..: 4 / 5

 

 

SCREENSHOTS

BUBBA HO-TEP

BUBBA HO-TEP

BUBBA HO-TEP

BUBBA HO-TEP

BUBBA HO-TEP

BUBBA HO-TEP

BUBBA HO-TEP

BUBBA HO-TEP

BUBBA HO-TEP

BUBBA HO-TEP

2 svar till “BUBBA HO-TEP”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: