DONT WAKE THE DEAD – Nytt zombiesplatter av Andreas Schnaas

DONT WAKE THE DEAD

Titel: DONT WAKE THE DEAD
Genre: Splatter, Skräck, Komedi, Zombies
Regissör: Andreas Schnaas
Skådespelare:

  • Ralph Fellows
  • Sonja Kerskes
  • Fiana de Guzman
  • Carolin Schmidt
  • Cristiane Malia
  • Sarah Plochl

Produktionsår: 2008
Förpackning: 1 DVD Keep Case
Speltid: 1 tim 21 minuter
Textning:

  • Svenska
  • Engelska

Tal: Engelska
Extramaterial:

  • Slideshow
  • Trailers
  • Intervjuer
  • Fotogalleri

Distributör: SICK FILMS
Butik: Darkdisc
UPC-kod: 7320470126202
Skribent: Magnus Sellergren

 

 

HANDLING
Slottet Grubau är det perfekta resmålet om du är nyfiken på tyska landsbygden i allmänhet och hur ditt matsmältningssystem ser ut i synnerhet! Under medeltiden fungerade det nämligen som högkvarter åt en samling Tempelriddare medan de gjorde livet surt för lokalbefolkningen, och efter ett uppror där samtliga riddare utom en dödades – självklart den där typen som är en riktigt dålig förlorare – återuppstår de vart sjättiosjätte år för att tacka för senast. Otur då att en samling bystfagra konststudentskor är på väg dit för att spendera helgen och turistbroschyren någonstans helt glömde lämna ut denna pikanta men ack så livsviktiga detalj.

 

AUDIO / VIDEO
DONT WAKE THE DEAD levereras i Dolby Digital Surround med ett imponerande Soundtrack, vilket är bra för en sådan lågbudgethistoria, jag blev mycket förvånad! Även om det bjuds tråkig metall – främst i form av tyska Gang Loco – är detbra komponerad filmmusik som dominerar i filmen.

Bilden är Anamorfisk Widescreen. Eftersom filmen är en DV-historia blir det rätt typisk bild som inte sticker ut jämfört med andra, moderna lågbudgetproduktioner.

 

EXTRAMATERIAL
En rejäl portion bjuds det med foton och trailers plus långa intervjuer med Schnaas och övriga deltagare. Tyvärr lider dessa av dålig engelska och hade därför tjänat rätt mycket på att textas. Dessutom är jag lite tveksam till det nästan kvartslånga inslaget från premiären som mest bjuder folksorl och Schnaas framförande en låt tillsammans med bandet Gang Loco, eftersom man måste nästan ha varit där för att uppskatta det.

 

SAMMANFATTNING
Så. När Hollywood under åttiotalet bestämde sig att slå mynt av splattergenren genom att kastrera den och göra om den till tonårs-pop och priserna på videokameror sjönk rejält på marknaden så föddes filmrevolutionen Shot on Video (förkortat ‘SoV’). Först ut var filmmakaren JR Bookwalter och hans Raimiproducerade debutalster Dead Next Door, och efter dess rätt oväntade framgång följde snabbt mer amatörproducerade alster på båda sidor Atlanten. På den europeiska sidan så var det Tyskland som kom att ta täten med ‘Camera Coppolas’ som Timo Rose och Olaf Ittenbach och fantasirika titlar som Mutation och Violent Shit. Inte fullt så inspirerade av Romeros alster som den italienska zombievåg med Fulci och Bianchi i täten (för en klar majoritet av filmerna var zombiediton), var det ultravåldsamma historier som tog igen vad de saknade i teknik och sofistikering med specialeffekter. I många fall var effekterna det enda som man märkbart lagt ner pengar på.

Även om jag av principskäl alltid kommer stödja de rörelser som stjäl tillbaka kreativiteten från ‘etablissemanget’ i brist på bättre ord (Punk Rock, blogg,SOV-film etc.) är jag inte så naiv jag vägrar erkänna det i praktiken är lite som att dela ut vattenfärger till babianerna på sitt lokala zoo. Visst, det kommer dyka upp en Rembrandt eller Picasso förr eller senare, det är bara så att du får vada dig genom en helvetes massa babianteckningar innan det händer. Och när det gäller genren SoV där Schnaas går i spetsen på den europeiska sidan har det i ärlighetens namn varit en hel del apor och väldigt lite bra film. Zombie 90: Extreme Pestilence var det första alster jag såg av honom (på en piratkopierad flimrig VHS någon gång under 90-talet kan tilläggas) och med tanke på jag inte följt vad han gjorde varken före och efter säger väl något om hur just den filmen föll mig i smaken.

Därför var det så överraskande för mig att efter så många år återknyta bekantskapen med denne man och i ärlighetens namn förvänta mig en stor portion härsken lök och istället bli serverad ett riktigt underhållande stycke lågbudgetsplatter! I dessa dagar när filmindustrin på fullt allvar försöker kränga något så paradoxalt som barntillåten skräckfilm har Schnaas bevisligen hjärtat på rätta stället och bjuder vad man som gammal splatterfantast förväntar sig av genren: blodstänk! Och massor av det! Det kändes nästan lite retro att se filmen och det var till sist så man var tvungen att kolla produktionsåret för att försäkra sig om det inte var en obskyr åttiotalspärla man tittade på. Vi pratar ‘barnförbjudet’, ‘förbannat barnförbjudet’ och ‘mer förbannat barnförbjudet’. Och rätt stolt över det kan tilläggas. Huvuden flyger och exploderar, det kryper maskar i förruttnade ögonhålor och serveras blodgejsrar vars like jag inte sett sedan Lone Wolf & Cub. När sedan Schnaas följer splatterlogiken ‘pannkaka-på-pannkaka’ och låter Tempelriddarnas offer från Andra Världskriget återuppstiga skruvas tempot upp och det vankas rejält blodbad.

Med det sagt ska det ju ändå erkännas filmen självklart inte är ett mästerverk! Det bjuds taffliga skådespelarprestationer och ett manus med en doft av Alzheimers, men det ökade faktiskt bara dess charm – hur intelligenta var majoriteten av 80-talets rullar? – och jag hade rätt roligt medan jag såg filmen. Lägger man sedan till lite kul referenser till Amando de Ossorios zombieserie BLIND DEAD, en flirt med gamla Hong Kong rullar och en manlig huvudrollsinnehavare som starkt påminner om Bruce Campbell via Jeffrey Combs, plus att det bjuds några unika specialeffekter jag då inte sett i någon annan film har man faktiskt ett rätt kul koncept som väntar tittaren. En bagatell givetvis men till skillnad från mycket annat man kan se idag en underhållande sådan. Jämför man filmen med exempelvis DÖD SNÖ – som precis som denna bjuder nazizombies – så vinner denna rätt rejält när det kommer till tittarunderhållning. Det norska alstret bjöd högbudgeterad action med en doft av Statligt Filmstöd (och inblandning) medan Schnaas startar motorsågen från första början och färgar skogen röd, något när det gäller denna genren är exakt vad man förväntar sig och större produktioner helt missar. Efter att ha sett DON’T WAKE THE DEAD tycker jag det vore kul att se vad Schnaas kunnat åstadkomma med ett par hundratusen extra i sin budget.

 

 

Tre saker jag lärt mig efter att ha sett DONT WAKE THE DEAD:

  • Tyskar är inte alltid så bra på engelska språket!
  • En halvnaken, dansande tjej förhöjer stämningen under bandrepan!
  • En vilt skrikande beväpnad man som påstår sig i rakt nedstående led vara släkt med en tempelriddare och vars livsuppgift är att hålla tillbaka Ondskans Krafter kan vara värd att lyssna på och behöver nödvändigtvis inte psykvård!

 

Tre saker att se fram emot i filmen

  • Blodstänk!
  • Blodstänk!
  • Blodstänk!

 

”Stjärnorna på Slottet – Som Du Alltid Velat Se Dom!”

 

Ett STORT tack till SICK FILMS för recensionmaterialet!

 

 

GORE……: 4 / 5
HUMOR…..: 3 / 5
SEX…….: 1 / 5
SPÄNNING..: 1 / 5
VÅLD……: 4 / 5
STORY…..: 1 / 5

 

 

SCREENSHOTS

DONT WAKE THE DEAD

DONT WAKE THE DEAD

DONT WAKE THE DEAD

DONT WAKE THE DEAD

DONT WAKE THE DEAD

DONT WAKE THE DEAD

DONT WAKE THE DEAD

DONT WAKE THE DEAD

DONT WAKE THE DEAD

DONT WAKE THE DEAD

DONT WAKE THE DEAD

Ett svar till “DONT WAKE THE DEAD – Nytt zombiesplatter av Andreas Schnaas”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: