Sveriges skräckfilmsportal – Swedish Gore Film Society


SWEGORE SPECIAL – HISTORIESKRIVNING OM THRILLER by swegore
12 juli, 2011, 22:03
Filed under: Artiklar | Etiketter: ,

THRILLER

Titel: THRILLER – A CRUEL PICTURE
Genre: Drama, Rape/Revenge, Exploitation
Regissör: Bo Arne Vibenius
Skådespelare:

  • Christina Lindberg
  • Heinz Hopf
  • Despina Tomazani
  • Per-Axel Arosenius
  • Solveig Andersson

 

REKOMMENDERAR

 

Produktionsår: 1974
Skribent: Filip Broman

 

 

INLEDNING
I denna historieskrivning i ämnet svensk film så har jag valt att skriva om filmen THRILLER – EN GRYM FILM som kom ut i Sverige på mitten av 70-talet och är än idag (ö)känd för sina extrema vålds- och sexscener. Jag har valt just denna film för att filmens genre ligger bland mina absoluta favoriter samt att jag vill lyfta fram en film som trots att den är gjord under fel intentioner fortfarande är, enligt mig, en väldigt bra svensk film.

Jag har valt att inrikta mig främst på censuren runt THRILLER – EN GRYM FILM och för att göra detta så ska jag även skriva om omständigheterna kring filmen och hur censuren såg ut i Sverige på 70-talet. Jag kommer även att ta upp om hur filmen mottogs i Sverige.
THRILLER – EN GRYM FILM blev högaktuell igen tidigare under 2000-talet igen tack vare att hollywoodregissören Quentin Tarantino lyfte fram den som en inspirationskälla. På grund av detta så kommer jag att runda av med att skriva om hur det är med THRILLER – EN GRYM FILM idag.

Som material har jag diverse recensioner både svenska och utländska tagna från både när filmen släpptes i respektive land samt recensioner tagna från 2000-talet då filmen kom fram i rampljuset. Jag har hittat en intervju med Christina Lindberg där hon ger intressant fakta om saker som händer runt omkring filmen. Jag har även haft ett e-mail-utbyte med en man som var med under förhandlingarna av distribution av THRILLER – EN GRYM FILM på dvd ger intressant information angående detta och om regissören Vibenius själv. Utöver detta har jag införskaffat THRILLER censurkort från när den gick igenom Statens Biografbyrå samt böckerna ”Filmcensuren” av Erik Skoglund och ”Svensk Sensationsfilm” av Daniel Dellamorte.

 

THRILLER – EN GRYM FILM
Efter en period ansedd som det som ligger längst ner i soptunnan av svensk film följt av ett enormt uppsving i den svenska filmindustrin såg det ljust ut för 70-talet. Så blev dock inte fallet, istället blev 70-talet ett nytt lågvattenmärke i den svenska filmhistorien. Biobesökandet fortsatte att sjunka efter TVns intågande i de svenska hemmen och filmperioden i sig är i våra dagar oerhört utskälld för sin enorma mängd dåliga filmer samt ökad mängd av våldsinslag och sexscener.

Detta uppsving av exploitationfilmer kommer främst tack var den nya produktionskoden som stiftas i USA 1966 som i princip raderar ut censuren. Även de uppmärksammade utredningarna om filmcensuren i stort samt de om yttrandefrihetsgrundlagen som skedde i Sverige 1969 hade en stor påverkan på den ökade mängden filmer med vålds och sexinslag. Trots att man inte gjorde några beslut angående filmcensuren i sig så påverkades den ändå när man 1969 bestämde sig för att man i lagboken skulle ta bort obscentietslagen. En av följderna av denna lagändring blev att de regler som bestämde hur Statens Biografbyrå censurerade sexuella inslag påverkades. Den 1:a februari 1971 går lagen igenom och Statens Biografbyrå censurerar nu endast våldsinslag, såvida inte de sexuella inslagen ges i samband med våld. Antalet filmer med sexuella inslag ökar lavinartat, främst inom porrindustrin.

Förutom ändrade censurregler så var det nya filmavtalet som slöts en bidragande faktor till den ökade mängden ”dålig film”. Avtalet innebar, förutom en sänkt kvalitetspremie från tidigare 35% till 10%, även en möjlighet för svenska filmskapare att få både produktionslån samt garantier för om det skulle gå dåligt för filmen innan filmen gjordes istället för pengar efter att filmen var gjord.

Det var den 30 oktober 1974 som Bo A Vibenius nya Rape/Revenge film THRILLER – EN GRYM FILM, den svenska sensationsfilmens förmodligen kändaste film, hade premiär på biografen i Gävle efter att under flera månader varit totalförbjuden på svenska biografer. THRILLER totalförbjöds först efter att ha gått igenom Statens Biografbyrå en andra gång men efter att ha blivit exporterad till USA, där den censurerats ytterligare, kom den tillbaka och kom då igenom censuren med en 18-årsgräns.
Filmens skapare B A. Vibenius var ingen nybörjare i filmindustrin. Han hade jobbat jämsides med bland annat både Ingmar Bergman i Persona och Vargtimmen samt med Bo Viderberg under inspelningen av Mannen på Taket. Regidebuten kom 1969 med barnfilmen Hur Marie Träffade Fredrik en film som gick med ordentlig förlust.

När Vibenius sedan bestämde sig för att göra THRILLER så var detta en ren kommersiell satsning för att täcka förlusterna efter sin regidebut. Detta bekräftas av Fred Anderson, som hjälpte Vibenius under förhandlingarna med Chrome Entertainment angående distribution på DVD. Under en e-mail-konversation berättar Frank att han, när han såg THRILLER med Vibenius, fick uppfattningen att Vibenius inte var särskilt stolt över filmen utan pysslade under tiden hellre med annat. Han var däremot mer engagerad när de såg Vibenius andra film Breaking Point.

Från början ville inte Vibenius ha sitt namn kopplat till THRILLER och enligt obekräftade uppgifter så lades det till i skådespelarnas kontrakt att de inte fick berätta vem som stod bakom pseudonymen Alex Fridolinski. Intressant att veta är att om man söker på utländska recensioner så kan man fortfarande hitta recensioner där det står Alex Fridolinski som regissör.

När THRILLER totalförbjöds på svenska biografer så var inte Vibenius sen med att använda detta som marknadsföringsknep. Huruvida detta var planen från början, att våldsscenerna endast gjordes för att dra publik för sedan bli helt bortklippta, har bara Vibenius svaret på.
Än idag så står det på Dvd-utgåvorna att THRILLER var den första svenska filmen som blev totalförbjuden. Så var dock inte fallet, THRILLER var nämligen den 12e filmen i ordningen att bli totalförbjuden i Sverige. Film nummer 11 var Vilgot Sjömans 491 och den första filmen var TRÄDGÅRDSMÄSTAREN, av Victor Sjöström och Mauritz Stiller, som kom redan 1912.

Christina Lindberg som redan var känd utvikningstjej och skådespelerska i mjukporrfilmer kördes hårt med under filminspelningarna. Hon tvingades att på riktigt injicera saltlösning under tagningarna, det tecknades en hög livförsäkring på henne eftersom man använde sig av skarp ammunition under eldstridsscenerna. Det enda problemet med Christina Lindberg var att hon inte var särskilt duktig när det kom till att göra dialoger. Detta löste Vibenius genom att helt enkelt lägga till i manus en sidostory som slutar med Lindbergs karaktär blir stum.

Enligt obekräftade källor så blev Lindberg även arresterad då hon stått utomhus och övat på att skjuta med gevär inför filminspelningen. Christina Lindberg hade under tiden som filmen spelades in inte något körkort så hon tvingades att köra bil utan , istället fick en polis ligga på golvet i bilen och hjälpa Christina att köra bilen.

Trots att Christina Lindberg var känd pinuppa och mjukporrskådespelerska så hävdar hon dock bestämt att det inte är hon som är med i hårdporrscenerna. Under de två månader det tog att spela in filmen så fick Lindberg träna karate för att förbereda henne inför scenen där hon slår ner två stycken poliser. Man använde inte heller någon stuntkvinna så Lindberg gjorde alla sina scener helt själv. Förutom, som nämnt ovan, de grova sexscenerna.

Ett rykte som omgärdat THRILLER är att man använt sig av ett riktigt lik under scenen där man får se Lindbergs karaktär få ögat penetrerat av en skalpell. Detta rykte är något som Lindberg själv ska ha bekräftat under en intervju med Kevin Gilvear för den brittiska hemsidan Dvdtimes där hon berättat att man använt liket från en kvinna som nyss tagit självmord. Man sminkade ögat och filmade den korta scenen på sjukhuset där liket befann sig. Lindberg berättar dock att hon inte hade någon som helst aning hur Vibenius fick tillgång till liket. Fred Anderson berättade dock under det email-utbyte vi hade att läkaren som gav Vibenius tillgång till liket senare blev uppsagd efter att ha ställt till med diverse andra saker också.

När THRILLER till slut fått visas i Sverige så fick den inget varmt mottagande. De få recensioner som skrevs hade inte mycket över för Vibenius nya sensationsfilm. Följande recensioner visar hur skribenter på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet framställer filmen.

”Bo A Vibenius sade för 4 år sedan att han planerade att göra en dödskommersiell skitfilm. Denna tidnings Hanserik Hjertén såg för något år sedan ett hopklipp ur den färdiga (och då totalförbjudna) filmen och kände lukten av fisk.Efter att ha sett den amerikanska versionen kan jag bara gratulera Hjertén för den goda näsan och Vibenius för konsekvensen.” – Ove Säverman

”Bo A Vibenius heter en förhoppningsfull yngling som genomgått filmskolan, producerat reklamfilm, regisserat en barnfilm som inom parantes sagt, mer än något annat liknar en reklampelare och i början av 70-talet närde drömmen att bli en svensk Peckinpah. Resultatet av denna drömmen blev THRILLER, en produkt som via en längre karantän hos censuren i en engelskspråkig version nu letat sig fram till biografen Festival. Det senare vill jag å biopublikens vägnar uppaktigt beklaga. För sällan har något så erbarmligt visats upp för betalande publik. Inte nog med att historien om den lilla oskyldiga flickan som blir offer för vit slavhandel och så småningom hämnas genom att lära sig karate och skjutning med skarp ammunition är fullständigt vanvettig, den är dessutom så klumpigt iscensatt att publiken mer skrattar åt klantigheterna än drabbas av den ”skadliga upphetsning” censuren var rädd för. För övrigt påstår premiärannonsen att THRILLER är den första svenska film som drabbats av totalförbud. Men inte ens den drömmen får Vibenius behålla. Denna tvivelaktiga ära delar THRILLER nämligen med elva andra filmer, senast Vilgot Sjömans 491.” – Hans Schiller

Statens Biografbyrå har sedan flera år tillbaka fört statistik på hur många personer som har sett varje film som visats i Sverige. Dessvärre går inte deras arkiv på statistik tillbaka så långt så det är möjligt att ta reda på hur många som faktiskt såg THRILLER under den korta period som den gick på bio och på så sätt se om filmen blev populär trots den totala sågning den fick.

Sverigepremiären för filmen gick som nämnt tidigare på biografen Royal i Gävle 30 oktober -74. Världspremiären för filmen gick över ett år tidigare, innan det första förbudet på filmen kom, på filmfestivalen i Cannes. Det var på så sätt som man lyckades sälja filmen till USA där filmen efter censurering fick en viss framgång hos publiken.

I USA så gick filmen upp på biograferna i två olika versioner. En version helt ocensurerad som döptes till HOOKERS REVENGE och en andra version som blev censurerad som man döpte till, vad som är filmens kändare namn, THEY CALL HER ONE EYE. När THEY CALL HER ONE EYE visades så gick den upp på biograferna i en så kallad double feature tillsammans den amerikanska rape/revenge-filmen THE PHOTOGRAPHERS MODELS som även den handlade om kvinnor som blir utnyttjade och sedan hämnas på ett brutalt sätt.

 

 

CENSUREN
Som sagt tidigare så hade den svenska filmcensuren genomgått stora förändringar åren innan THRILLER kom ut med förändrade censurregler för scener med sexuella inslag. Trots detta så var censurlagarna om våld fortfarande fullt verksamma. Det är även inslag av förråande och skadligt upphetsande våldsskildringar som stått för majoriteten av bortklippta scener.

Reglerna angående hur man kunde censurera våld var inte helt simpla. När man gått igenom filmer så har man varit tvungen att analysera våldsscenerna noggrant. I vissa fall har Statens Biografbyrå mottagit hård kritik för att ha varit lite för släpphänta med vad man låtit gå igenom, exv. Bond-filmerna som blev oerhört populära. Till sitt försvar sade man att våldsscenerna i filmerna (som till viss del ibland faktiskt blev censurerade) exponerades med viss återhållsamhet.
Filmer med våldsexploatering var inget som var enbart populärt under 70-talet när THRILLER – EN GRYM FILM kom ut. Efter att Bondfilmerna blivit väldigt lyckosamma publikdragare så kom en våg av agentfilmer som fick våldet i bondfilmerna att se väldigt oskyldigt ut. Dessa filmer ersattes sedan av en ny våg europeiska westernfilmer, mer kända som spagettiwesterns, som även de i 60-talets mått visade väldigt starka våldsskildringar.

Erik Skoglund, som var chef för Statens Biografbyrå under många år under 50-70-talet beskriver dock i sin bok ”Filmcensuren” att censuren även skiljer sig beroende på vilken åldersgrupp filmen i fråga riktar sig. Är det en barnfilm så är bedömningen extra sträng och i osäkra fall så väljer man hellre att fälla än att fria. Annat är det för filmer så riktar sig till människor som är 15 år eller äldre. Där går man istället efter en viss återhållsamhet och den safety first-regel som man hade med barnfilm fick vika sig för hellre fria än fälla.

Statens biografbyrås befogenheter är heller inte helt obegränsade. Man får absolut inte gå efter något tyckes eller moralcensurering och de värderingar som man får gå efter är vaga och baseras på osäkra och kluvna forskarrapporter om hur människan påverkas av exempelvis våldsinslag. Tack vare detta så fanns det mycket film med innehåll som skulle kunna vara oönskat men som ändå gick igenom censuren.

Något som ytterligare försvårar censureringen av våld är att om våldet är motiverat av ett rättmätigt syfte, som t.ex. En film som ger en realistisk och visar upp det på ett sanningsfärdigt sätt eller en dokumentär film som visar händelser eller skeenden som sker eller har skett. När THRILLER – EN GRYM FILM kom ut så gick den precis som alla andra filmer direkt in till Statens Biografbyrå för att kontrolleras om censur var nödvändigt. Det hela gick däremot inte så bra och den 4e april 1973 bestämde Biografbyrån att filmen skulle totalförbjudas i Sverige men följande motivering:

Statens biografbyrå har med hänsyn till de upprepade inslag av våld och sadism som förekommer i filmen ”THRILLER – A CUREL PICTURE”, Efter hörande och rekommendation av statens filmgranskningsråd, beslutat att med stöd av 3 § biografförordningen såsom förråande och skadligt upphetsande icke medge filmen för offentlig visning.

Efter detta bakslag så tog det över ett år, nämligen 6e maj -74 innan THRILLER åter igen skickades in till Statens biografbyrå för att åter igen synas. Inte heller denna gång gick det vägen och man fick nu följande motivering till att filmen blev totalförbjuden en andra gång:

Efter hörande av Statens filmgranskningsråd förbjöd Statens Biografbyrå den 4/4-73 filmen ”THRILLER – A CRUEL PICTURE” för offentlig visning. Statens biografbyrå finner icke att nu föreliggande med 510m förkortad version ändrat karaktär och beslutar därför att med stöd av 3 § biografförordningen såsom förråande icke medger heller den nedklippta filmen för offentlig visning.

Alltså, trots en nedklippning på hela 510m, vilket motsvarar otroliga 26minuter film så ansåg man fortfarande att filmen innehöll scener som var stötande och icke lämpliga att se. Det dröjde dock inte alltför lång tid den här gången innan man åter igen skickade in filmen för granskning. Man hade nu hämtat hem den amerikanska versionen, som också var dubbad till engelska, som gått igenom censuren i USA och efter ytterligare en klippning på 98m film där scenerna där Lindbergs karaktärs öga blir penetrerat av en skalpell, avrättningsscenen vid villan samt mordet på den första torpeden i lagerlokalen kortades ned. Utöver detta så valde man även att ta bort slutscenen där Heinz Hopf karaktär blir strypt under mer eller mindre brutala omständigheter.

Filmen gick den 10e maj 1974 igenom den svenska filmcensuren efter totalt 703m bortklippt film och fick färgen gul, vilken innebär att den är endast lämplig för person över 15 års ålder. När filmen väl hade premiär så skedde detta med den engelska dialog som kom med versionen man hämtade hem från USA. Om det skedde någon visning med den svenska dialogen finns det inga dokument på.

 

 

THRILLER IDAG
2003 och 2004 kom det ut två filmer som skulle komma att förändra THRILLERs framtid för alltid. Det är Quentin Tarantinos KILL BILL VOL.1 och KILL BILL VOL.2där under en intervju för den andra filmen Tarantino bekräftar att Daryl Hannas karaktär Elle Driver är delvis baserad på Christina Lindbergs karaktär i THRILLER i form av en hämndlysten kvinna med ögonlappar som matchar resterande klädsel. Detta uttalande av en världsberömd filmregissör lyste upp filmen, såsom många andra b-filmer har gjorts tack vara Tarantino, och ökade förutsättningarna för att den åter igen skulle kunna ges ut på dvd.

Det var dock inte enbart Tarantinos förtjänst att THRILLER till slut gavs ut på dvd, istället skulle man kunna anta att intresset för den utanför Sveriges gränser ökade. Redan 2001 köpte det amerikanska bolaget Chrome Entertainment upp rättigheterna samt aldrig visat material från Bo A Vibenius. Dessvärre gick det inte så bra för Chrome Entertainment och man gick i konkurs. Under denna period sålde man rättigheterna till ett annat amerikanskt bolag, Synapse Films, ett företag som gjort ett namn av sig genom att distribuera skräck, science fiction och exploitationfilmer som i den sortens kretsar anses vara kultfilmer . Synapse fortsatte med att digital överföra och förbättra filmen från det råmaterial man fått av Chrome, som de i sin tur lånat av Vibenius. Detta var inte alls populärt hos Vibenius som inte ens fick veta om den här proceduren. Vibenius hotade att stämma Synapse Film om de gav ut filmen men människorna på Synapse hävdade att allt gått lagligt till och att de ägde rätten till filmen samt att allt gått enligt det kontrakt som Chrome slöt med Vibenius. När allt var över så hade inga åtgärder tagits mot Synapse Film. Det hela har helt enkelt varit ord mot ord där Synapse hävdat att Vibenius fått de pengar som han blivit lovad medan Vibenius hävdar motsatsen.

När filmen väl släpptes efter många om och men så kom den i två versioner. En version som döptes till THRILLER: THEY CALL HER ON EYE (Vengeance Edition) som innehöll den klippta versionen som till slut visades på biograferna i USA. Den andra versionen släpptes i en limited edition och var den helt ocensurerade versionen. På den versionen har Synapse Film även lagt till tidigare försvunna borttagna scener. Båda Dvd-versionerna är med engelskt tal men man har även, med hänsyn till de svenska fansen som med stort tålamod inväntade en av svensk films största exploitationfilm, lagt med det svenska original ljudspåret. De två dvd-versionerna kom ut 30e augusti 2005 respektive 28e september 2004. Någon svensk utgåva finns inte på THRILLER – EN GRYM FILM.

 

 

SLUTSATS
Hur ska man då sammanfatta det hela? Jag säger helt enkelt att den geniförklaring som många fans vill ge till Vibenius hade kunnat vara rättfärdigad om han hade gjort THRILLER ordentligt. Filmen hade kunnat vara så mycket bättre om intentionerna varit rätt. Däremot så måste jag även säga att Vibenius var långt före sin tid när han gjorde THRILLER. Hade THRILLER gjorts idag så är jag övertygad att med intentionerna att göra en bra film, istället för att bara dra in så mycket pengar som möjligt (jag vet att det i dagsläget är så för filmbolagen men jag hoppas ni vet vad jag menar), så hade THRILLER kunnat tävla med andra i dag kända ultravålds och splatter/gorefilmer som exempelvis ICHI THE KILLER, HOSTEL, OLDBOY, LADY VENGANCE

Filmens mottagande är, för mig, inte heller det särskilt förvånande när svenska filmkritiker varit vana vid över 10 år med Bergman och Viderberg. Jag säger inte att THRILLER i det skick som den kom ut skulle kunna tävla med varken Bergman eller Viderberg, men jag tror även att recensionerna inte är helt och hållet objektiva. Det finns nämligen bra element i THRILLER som gör att filmen borde ha fått mer uppskattning än den fick. Även här skiljer sig filmen från idag i och med den mycket mer utbredda fanskaran av gore och exploitation. Hade THRILLER kommit idag så hade den säkerligen fått ett bättre mottagande än vad den fick på 70-talet. Tack vare Internets uppkomst så är det inte enbart tidningars och tv-kanalers kändisrecensenter som bestämmer om en film är bra eller dålig. Idag kan man läsa recensioner från den vanliga filmtittare och få en, enligt mig, bättre bild av hur en film är. Naturligtvis finns det undantag där vissa skulle tro att folk är komplett galna när de totalsågar eller hyllar en viss film. Men så är det i dagens samhälle av filmtittare, smaken är, som många vet, som baken.

Till censuren då. Min åsikt är, och har alltid varit sedan min första föreläsning om den första censuren i USA, att man överskattade våldets inflytande på människor. Naturligtvis förstår jag den försiktighetsåtgärd man gjorde med filmer riktade mot barn, men THRILLER riktade sig mot människor som var 18 år eller äldre och vid en sådan ålder förstår en normalt sansad människa skillnaden mellan rätt och fel.

Angående utgivandet av THRILLER så är jag överlycklig att Synapse Film tog sig an jobbet att distribuera så att fler kan se vad som är en av, enligt mig, de bästa svenska filmer som gjorts. För tillfället sitter jag bara och hoppas på att någon skall ta sig an jobbet att göra en remake på THRILLER i denna nyinspelningarnas tid av gamla klassiker.

Av Filip Broman!

 

 


2 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Glöm inte att Thriller kommer att visas oklippt på Cinemateket i Stockholm den 23/8 klockan 18.00. Detta ska vara första gången sedan urpremiären i Cannes som filmen visas oklippt på bio!

Christina Lindberg kommer att intervjuas innan visningen – så missa inte detta för allt i världen!

Kommentar av Dzniel Ekeroth

Ett vittnesmål från filmens tänkta publik när det begav sig:

Minns Thriller väl gammal filmuv som man är. Jag var 14-15 och kommer ihåg hur man skolkade ngn timme och åkte in till stan för att se Veckans filmrulle med polarna. 2 timmar av filmtrailrar som brukade visas 11-13 vardagar på ngn av stockholmsbiograferna. De gick i en nonstop loop så man kunde gå och komma när man ville.

Glömmer aldrig när trailern för Thriller visades. Christina Lindberg med lapp för ögat, ett hagelgevär och en polisbil som kraschade. Wow, det gick som en elektrisk stöt genom tonårsgrabbarna i publiken då hon var väl känd för oss, då de flesta av oss redan hade henne hemma i våra tummade FIB Aktuellt samlingar i pojkhyllan.
Så, snacket gick om Thriller som ngt man absolut ville se. Absolut inte bland mainstream-eleverna, men bland de som hade filmkoll. Thriller verkar vara riktigt fräck, brutalare än brutal. Intresset och publiken fanns.

Men……… den kom aldrig, så snacket och intresset försvann. Sen hörde man att den totalförbjudits och när den väl hade premiär (jag hade för mig att det var på Melody men tydligen var det på Festival , strax intill i alla fall) och gick ngn vecka, så var den redan sedan länge bortglömd.
Det var filmcensuren som sänkte Thriller , manegen var krattad 1973.
Dålig kritik hade inte sänkt den, som tonårs-skräckfilms o. dyl.-publik brydde man sig inte ett skvatt om sådant , det var snacket på skolgården som gällde (det fanns ingen genrefilm kritik på den tiden – minns att Suspiria fick en överkorsad geting i expressen 1978)

Kommentar av Gunnar




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s